Jag är inte arbetslös längre

Ett tag var det http://hitmedettjobb.blogspot.com/ men nu är det http://attlevafarligtisodertalje.blogspot.com/.

He he he

LESS!

Jag hatar den här nya bloggen!!! Det blir nog inga fler inlägg här.

Gubbar

Idag körde jag ett riktigt hurtpass på gymet, klockan 0730 var jag där - ombytt och klar!

På gymet var också ett gubbgäng som säkert har det som sin grej att träffas på gymet varje fredagmorgon och "träna". I ungefär en kvart var det storsamling kring en riktigt stor gubbe som satt och armcyklade lite halvambitiöst. Samtalsämnet var den senaste tidens uppmärksammade våldtäktsanklagelser, till exempel de mot Dominique Strauss-Kahn och Julian Assange.

Till att börja med tyckte de att omständigheterna kring Dominique Strauss-Kahns påstådda våldtäkt var väldigt suspekta. Varför orkar jag inte gå in på här, men de flesta verkade tro att han hade blivit ditsatt (framed). Något alla var helt överens om var dock att Julian Assange hade blivit framead å det grövsta. En gubbe höll en lång utläggning om hur Assange hade "satt på" (ett uttryck han använde säkert tio gånger inom loppet av fem minuter) den ena och den andra tjejen och något om en trasig kondom och så vidare, men att tjejerna hade varit med i leken. I sann Scooby Doo-anda avslutade han sen med att säga att fallet hade lagts ner, om det inte hade varit för "nån kvinnlig jävla åklagare" (citat).

Gubbarnas snack var ungefär på samma låga nivå som i vilket tonåringsgrabbomklädningsrum som helst, vilket var både skönt och jobbigt att lyssna på. Skönt att gubbarna visar sitt rätta jag, jobbigt att veta att jag kommer snacka brudar i sexti år till.

Old school

Nu byter jag tillbaka till den här bloggen. Eftersom jag inte har just några läsare så kommer jag inte att förlora något på det, men det är störigt att det har blivit oceaner av vitt mellan varje stycke i varje inlägg efter att jag exporterade hit inläggen från Aftonbladets usla bloggtjänst.

Jagr!

Jag kunde verkligen inte vara mindre intresserad av ishockey-VM. Just nu har jag dock en match på i bakgrunden medan jag sitter och skriver lite på examensarbetet. USA möter Tjeckien i typ kvartsfinal. Tjeckien leder med 2-0, Jagr har gjort bägge kassarna.

Det finns flera spelare i VM som inte ens var födda när Jagr draftades till NHL. Det är så jävla coolt!

Om tanter och mobiltelefoner och om organdonationer och om hudfärg och om min onda fot

Hej bloggen!

Nu har jag precis kommit hem från en lång vända i vårdsystemet. Eller lång och lång, det tog ungefär tre timmar från början till start. Och i den tiden inkluderas en (gratis) taxiresa mellan Ryds vårdcentral och UniversitetsSjukhuset. Det tycker jag inte är så jävla farligt, med tanke på hur många som klagar på att vården är så långsam i Sverige. Eller så är det bara så att den är långsam i precis alla andra fall, kraftiga stukningar undantagna. Uppe på akutröntgen på US var det en man med unge som fick precis spunk och började skrika åt en sköterska om hur länge de hade fått vänta och att de var tvugna att åka hem för ungen skulle äta och skola och så vidare. Dryg man, tyckte till och med jag som inte blev skriken åt.

Hur som helst så visade det sig att  jag inte behöver oroa mig så mycket för foten. Inget skelett var skadat, så det borde läka. Sakta, om än säkert.

När jag satt utanför röntgenrummet och väntade på mina provsvar (sjukt down with the vårdsystem man känner sig när man skriver så; "provsvar") så satt det en äldre dam bredvid mig. När jag tog fram mobiltelefon och bytte låt på Spotify tänkte jag: Nu fattar inte den där tanten vad som sker över huvud taget. Hon har nog alldtig sett en mobiltelefon med touchscreen förr. Hon har nog inte ens en vanlig mobiltelefon. Men precis snart efteråt så ringde hennes mobil. Direkt kände jag mig lite snopen över att jag hade dömt tanten så fort, uppenbarligen låg hon i den tekniska pensionärstätklungan.

Jag hann dock inte mer än att känna ovanstående överraskning innan det slutade ringa, hennes ringsignal avbröts lika plötsligt som den ringt. Och kommande förlopp fick mig återigen att tappa tron på den tekniska kunskapen hos landets äldre generation; hon försökte svara i alla fall. Hon tryckte på en knapp och höll telefonen mot örat. "Hallå", sa hon, men fick naturligtvis inget svar. Hon tryckte på en annan knapp och upprepade hälsningsfrasen i luren. Inget svar. Nyss beskrivna förlopp upprepades sedan tio-femton gånger innan hon slutligen la bort mobilen.

Detta är verkligen inget hån mot tanten i fråga. Jag ville mest bara berätta om hur man ibland kan bli överraskad för att sedan bli avöverraskad strax därpå, och att det kan vara lite kul. Det är ju trots allt ingenting konstigt med att tanten inte kunde hantera mobiltelefonen, det är ju standard!

Ibland är jag lite orolig över att skriva ut observationer av folks beteenden på det här viset, tänk om de läser och blir ledsna. I det här fallet tror jag dock att jag kan vara lugn. Ha ha!

Jag anmälde mig också till donationsregistret idag. Både online och på en såndär lapp i plånkan. Det borde ju alla göra. För att göra det enkelt borde man vara autoanmäld och få avanmäla sig om man inte vill bidra till att rädda liv. Eller nej! Det borde inte ens vara möjligt att avanmäla sig. Det är ju fan rent löjligt att inte vilja donera egentligen. Om man ändå är död, vafan ska man då med organen till? Är det nån kristen grej kanske? Eller är det bara nån idiotgrej?

Vad vidare är: alla hudfärgade kläder som är hudfärgade för att synas mindre (läs typ:BH, stödförband) är sjukt onödigt. Man ser ju att grejen finns där i alla fall. Inget kan vara så hudfärgat att det blir osynligt. Köpte precis ett stödförband till min fot på apoteket. Alla kommer tänka såhär när jag flexar det med mina shorts: "Ha ha. Han har ett förband men vill inte att det skall synas men det syns i alla fall. FAIL!"

Nu kom det in en jävla humla genom fönstret igen... Måste sluta. Hejdå bloggen!

Men jag kan ju inte gååå!

Här ligger jag hemma i soffan, helt satt ur spel. I går på matchen lyckades jag nämligen lägga hela min tyngd plus kraften från en inbromsning rätt på utsidan av foten, istället för som brukligt: på trampdynan. Idag kan jag inte gå.

Totalt kanske jag har förflyttat mig tjuge meter idag. Mellan säng, badrum och kök några gånger. Det har varit en fruktansvärt tråkig dag. Om inte foten är bättre imorgon måste jag ta mig till vårdcentralen och skaffa ett par kryckor. Och kolla om det är nåt brutet. För såhär kan vi ju inte ha det.

Jesper kommer få köra mig i rullstol på SOF i helgen...

Nä men äh

Nä gu va pajig Thor va. Tråkigt! Jag hade ju hört att den skulle vara bra.

Här är något som är bra istället: Mumford & Sons – Sigh No More

Och imorgon är det kvartsfinal i studentserien. Vi möter Dammsugarna, ett lag från division 2. Seger? Si! Klockan 2320 i Campushallen. Ta med en kall middag och se på stekhet innebandy!

Om hur folk tror att Google är alla sidor

En ganska skum grej som har seglat upp på sistone är att folk googlar efter tillexempel Facebook eller Aftonbladet när de ska surfa in på sidan. Vissa har förklarat det med lathet. Som om det skulle vara enklare att först knappa in google.com och sen skriva in facebook och därefter klicka på länken till Facebook, istället för att helt sonika bara skriva in facebook.com direkt. Det är inte som om adressen är speciellt svår att minnas...

Igår när jag lyssnade på radio så var det en intervju med nån jänta i fjortonårsåldern som berättade om nån hemsida, som jag nu inte för mitt liv kan komma ihåg vad det var för sida, och sa då: "Det är bara att gå in på [HEMSIDA] på Google." Då fattade jag vad det handlar om. Folk tror helt enkelt att alla dessa sidor är undersidor till Google, att Facebook är Googles tjänst för att hitta och hålla kontakten med sina vänner.

För oss som är födda tidigare än 1995 är det ganska självklart vad en sökmotor är för något. Vi har liksom sett utvecklingen, hur Altavista kom och gick och hur Yahoo alltid har varit totalt värdelöst. Det är nog inte lika lätt för dagens unga tonåringar att förstå. Jag tror inte att det på skolgårdarna idag är helt ovanligt med kommentarer som "Asså jag fattar inte hur Bloggportalen kan ha alla bloggar... Varför bloggar ingen nånannanstans?" eller "Klicka på Flashback på Google så kommer du in på ett forum med riktigt nasty shit!".

Dock är det ganska troligt att ovanstående dumhet i framtiden kommer att bli vishet. Finns det liksom något framtidscenario som inte inkluderar Googles uppköpande av även den allra minsta privata hemsida?