Det är lite tråkigt med önskelistor numera. Skriver jag en önskelista är det ju egentligen inte en önskelista utan snarare en shoppinglista. Jag vet ju att jag kommer få det jag skriver på min lista. Här är ett troligt scenario:
Hemma hos mig i December:
RING RING! (Telefonen ringer)
Jag: "Hej det är Marcus"
Farmor: "Hej Marcus, det är farmor!"
Jag: "Ja, jag hör det! Hur är det med er?"
Farmor: "Jo det är bara bra. Lite småskavanker bara, men så är det när man blir gammal"
Jag: "Jo, så är det ju"
Småprat följer härpå. Tillslut:
Farmor: "Jag ringer för att höra vad du önskar dig i julklapp."
Jag: "Ja, jag vet inte riktigt. Kanske en bandspelare?"
Farmor: "Jaha. Vad ska det vara för bandspelare då? Du vet ju att vi inte är så bra på ny teknik."
Jag: "Jag kan berätta för pappa så kan han visa er."
Farmor: "Åh, det skulle vara bra!"
Nu är det mer småprat, sen säger vi hejdå och lägger på.
På julafton:
Jag: "Oj, vad kan det här vara? Nämen, en bandspelare! Tack farmor och farfar!"