På julen ska man vara snäll

Kom ihåg det alla. Särskilt om man råkar vara examinator på Linköpings Universitet så ska man komma ihåg det.

Typiskt fall av "det gick åt helvete"

Tentan idag bestod av två delar. En del med fyra frågor á en poäng, vilken delades ut först, och en del med fyra frågor á 3 poäng.

Efter första delen visste jag att jag hade fått ihop 3 poäng, och eftersom gränsen för godkänt på denna tentan var sex poäng kände jag mig ganska jävla hemma. Tyvärr slarvade jag med räkningarna på andra delen och fick fel svar på båda uppgifterna jag gjorde. Jag kommer få 5 poäng på tentan om de inte rättar jäkligt schysst, och ärligt talat: när fan har de någonsin rättat schysst på det här universitetet?

Att jag bara hann göra två av fyra frågor på andra delen var också skitkonstigt. Jag fick liksom inte till det på varken uppgift ett eller två där, och blev liksom helt perplex. Jag lyckades få ett svar på uppgift två där när det var en halvtimme kvar, och därefter klämma ur mig ett svar på ettan också innan jag gick. När jag kom hem och kollade svaret såg jag tyvärr att jag hade tappat bort en 2:a i svaret på uppgift två. Helt rätt förutom en jävla tvåa. Kan ni fatta det? En tvåa och jag hade varit helt säker på att få godkänt, nu får jag istället hoppas på ett mirakel. Därför kan allt dra åt helvete idag.

So it begins...

Tenta idag, tenta på onsdag och tenta på lördag. Inte direkt någon kul vecka, det gäller att tänka framåt och fokusera på de härliga tiderna men kommer ha tillsammans med familj och vänner under lovet.

När förhandlingar bryter samman

Jag har alltid undrat vad som egentligen händer när förhandlingar bryter samman. För mitt inre ser jag hur förhandlarna blir helt vansinniga av sorg eller ilska och kastar sig ner på bordet och gråter och hamrar med nävarna. Jag kan också tänka mig ett scenario där en bomb exploderar mitt i förhandlingen, panik utbryter och förhandlingarna alltså bryter samman.

Tyvärr är nog verkligheten annorlunda. En kostym bestämmer bara att "här kommer vi inte längre" och sen är det det med det. Att bryta samman för några år sedan var när en människa inte orkade mer och gav upp, idag (under finanskrisens dagar) är det när ett möte avslutas. Utveckling åt rätt håll med andra ord. Ut med känslor, in med politik och ekonomi.

Högriskmatch i Ejendals arena

HÖGRISKMATCH!


På fredag är det fritt fram för alla tjuvar i Leksand: stans enda polisbil kommer stå vid Ejendals arena och stans enda polisman kommer punktmarkera en pub i centrala Leksand.

"Det är riktigt att polisbilen kommer stå utanför Ejendals arena hela kvällen, av säkerhetsskäl. Polisman Andersson får inte frestas att ta bilen hem från puben.", säger kommenderingschef Göran Nilsson.

FU

Den här artikeln påminde mig om något roligt: Det finns ett ställe i Dalarna som heter Fu. Det ligger någonstans i närheten av Nusnäs (där de tillverkar dalahästar) och det är alltid lika kul att köra förbi FU-skylten*.

*Eftersom ingen verkade fatta mitt inlägg om återfuktande handkräm tar jag mig friheten att anta att det finns vissa som inte fattar det här med FU heller. Såhär är det: FU är den internationella förkortningen av Fuck You, vilket skulle kunna översättas till dra åt helvete. Eller, om man gillar direktöversättningar, till knulla dig.

Coola Falun

Till alla som någon gång tvivlat på falunungdomarnas coolhet: http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Dalarna/Nya-gangbrak-i-Falun/

SStudentseriefinal

Under alla år jag har spelat innebandy så finns det fyra lag som jag verkligen har tyckt mycket om, och som jag har spelat många bra matcher för:
1. Samuelsdals IF
2. IBF Faluns P88*
3. KFUM Falun
4. Stockholm-Skavsta IBF

Under Samuelsdal-tiden var jag bara en liten grabb. Här spelade jag mina allra första seriematcher och vann min första cup - Viking Line Cup. Tillsammans med Markus Olsson och Marcus Carlsson ingick jag i den målfarliga Marcus-kedjan. Ibland klev det in två Marcus på backen också, vilket orsakade ett huvudbry utan dess like för de allra flesta inblandade.

IBF Faluns P88 lag är nog det bästa laget jag spelat med, om man jämför med andra lag i samma åldersgrupp. Vi vann Dalarnas P87-serie flera gånger, vann DM, spelade Mellansvenskan och massa annat. Tillsammans med Samuelsdals P88-lag (och ibland Moras 87or) var vi det bästa 87-laget i Dalarna, och antagligen ett av de bättre i hela Sverige också.

Innan jag började spela med IBF Faluns P88or spelade jag med deras P86-lag, något som jag inte alls trivdes med. När jag sedan blev junior, som den ende spelaren i P88-laget, och inte längre fick spela med mina gamla lagkamrater skulle jag bli tvungen att gå tillbaka till de gamla 86orna. Något som jag inte alls hade lust med. Istället bytte jag förening och började spela med KFUM Falun.

Innan KFUM Falun bytte namn till just KFUM Falun hette man BIK Lugnet (Bulldozers IK Lugnet) och det var ett lag som jag inte alls hade mycket till övers för. Jag antar att det var för att de var en riktigt vass lokalkonkurrent med bra lag, men det kan lika gärna vara för att de klådde oss i semifinalen i mitt allra första DM. Hursomhelst hade jag svurit på att "aldrig spela i BIK Lugnet". På ett sätt kan man ju säga att jag aldrig har gjort det heller, i och med namnbytet, men de orden till trots var mitt föreningsbyte bland de bästa valen jag någonsin gjort.

Att spela innebandy i KFUM Falun var verkligen skitkul. Vi höll oss på en, för mig helt perfekt nivå: Mycket skoj och skitsnack på träningarna men full fart på matcherna. Trots den ganska lama inställningen till att träna hårt (på försäsongsträningarna lockade tränaren med läsk i pris till de som kom etta, två och trea på löpningen, ändå höll sig de flesta hemma och köpte egen läsk...) var vi aldrig chanslösa i seriespelet. Ibland vann vi för att vi sprang skitmycket och sköt in ett gäng bollar och ibland förlorade vi för att vi inte hade något spel alls. Vinst eller förlust var det alltid roligt att spela, och jag har antagligen gjort mitt livs allra bästa matcher i den röd-vita KFUM-tröjan.

Trots att jag just nu spelar i IBF Linköping måste jag säga att Stockholm-Skavsta för tillfället är det enda laget som jag verkligen känner något för, något som verkligen syns om man jämför mina prestationer i respektive lag. Det är absolut inget fel på IBF Linköping; det är ett riktigt roligt och duktigt gäng. Jag tror bara att det är jag som helt har tömt mitt intresse för seriös innebandy. Utöver det är det också himla trist att aldrig veta vilka man spelar mot, och aldrig ha mött lagen förrut. Det blir aldrig de där hatmatcherna som det var uppe i Dalarna.

I alla fall: det jag egentligen tänkte skriva var att Stockholm-Skavsta precis har gått vidare till final i studentserien. På söndag drabbar SS IBF och Incest samman i vad som mycket väl kan komma att bli århundradets studentseriefinal. Rydshallen klockan 1400 eller 1700. Kom och kolla vetja.

*Märk väl att detta var ett gäng år f.Ki. - före Kimmy.

Borlängebor är bovar

Läste i Dala-Demokraten att Eleverna i Tjärna Ängar vill ha större gympasal. Jag vill gärna komma med ett tips här, ifall nu någon som har någonting att säga till om i detta ärendet skulle läsa min blogg: Sno en större gympasal. Dra kniv vetja, det brukar ju funka bra för er borlängebor.

Hur funkar det där med handkräm egentligen?

Om man alltid har haft torra händer, hjälper det då med en återfuktande kräm?

Galna människor genom tiderna

Ibland brukar jag och min vän Mattias diskutera hur dumma och galna folk var förr i tiden. Ni vet som under första världskriget när tyskar och fransmän använde gas vid skyttegravskrigen: man släppte helt enkelt lös gasen på sin egen sida linjen och hoppades att vinden var gynnsam. Totalt från vettet, en enda nyckfull vind och det var ajöss och goodbye med de egna leden. Och senapsgasdöden ska tydligen inte vara att leka med, har jag läst.

Går man längre tillbaka i tiden kan man hitta än mer korkade krigsföringsmetoder. Säkert har alla någon gång setat och småfnissat åt storfilmer som Braveheart eller Sagan om Konungens Återkomst när motsatta sidor bara rusar mot varandra i galet raseri och varenda snubbe i de tio första leden slaktas direkt när trycket från de efterkommande landsfränderna tvingar dem in i spetsiga jävla pålar som motståndarna har rest. Allt detta bara för att en totalt galen härförare sitter längst bak i säkerhet, uppflugen på ett stabilt riddjur och vrålar för full hals: CHARGE! Skvatt galet.

Det som är så roligt är att människorna på den tiden inte fattade bättre. Tillexempel tror jag inte att någon frisk människa idag skulle boka in en resa över atlanten i tvåhundratusen kubikmeter vätgas eller åka ner i Falu Gruva med ena foten på en tunna, andra foten ute i friska luften, verktyg i ena handen, klamra sig fast med andra handen, fackla i munnen och hoppa av i farten med risk att missa avsatsen och dö falla ner och krossas-döden.

Men tänker man efter lite kommer man på andra tankar. Man var egentligen inte dummare då än idag. Tunna och flygande vätgasbomb var det allra senaste på den tiden. Klart folk lyssnade om Polhem sa åt dem att "Hoppa i galen tunna ni. Det är så säkert som det kan bli". Samma sak gäller än idag: "Ny studie: Mobiltelefoner inte farliga", skriver Expressen, och tjugo år senare dör vi alla i hjärntumör och "ha ha ha" skrattar man. "Vilka jävla idioter" säger man. Och visst är vi det, men inte förns om hundra år.

Grattis i efterskott

Idag fick jag ett något försenat brev på posten. Det var ett gratulationskort. Texten löd: "Det är en väldigt bra orsak till att detta kort kommer lite sent...", och på insidan: "...jag ville bara att din födelsedag skulle vara lite längre". Och nog fan varade den länge, kortet var ämnat för min tjugoårsdag, för ett år och nio månader sedan.

Tillsammans med kortet hade min faster skickat en Trisslott med sista inlösningsdatum första november 2007, på vilken jag alltså inte vann 25 kronor fastän jag skrapade fram tre 25:or.

Maria Erikssons taskiga påhopp

Fick ett mail idag som jag tycker var lite elakt:

"Blogg‏

Från: Maria Eriksson (hysteriskt@yahoo.se)
Skickat: den 26 november 2008 10:45:19
Till: mmcm54321@hotmail.com

Skulle tro att de flesta är trötta på dina kommentarer oxå. Väx upp!!"


Av någon anledning går det inte att svara till hennes mailadress, men som det verkar så läser hon min blogg (eller har i alla fall gjort det en gång) så det borde gå bra att svara här. Här är det svaret som jag försökt skicka till dig, Maria Eriksson:


Vad är det här om nu då? En person som tycker att det är okej att skriva "oxå" uppmanar mig att växa upp. Svårt att ta det på allvar ärligt talat.

Är det så att jag har skrivit något i min blogg som förnärmar dig? Jag hoppas att jag har gjort det, med tanke på hur du beter dig. Stick och brinn!

Med Vänliga Hälsningar
Marcus Gehlin

Saker som jag är hjärtligt trött på

Det finns mycket som jag är hjärtligt trött på, men med tanke på den sena timmen tänker jag bara delge er de tre saker som jag är allra mest trött på:

1. Takida
2. "Annorlunda matprogram"
3. Beiga chinos

Inga fler hemlösa

http://www.gt.se/nyheter/1.1373868/alvas-brev-till-reinfeldt-hjalp-de-hemlosa


Äntligen har någon uppmärksammat de hemlösa och deras problem. Skönt också att vi har en statsminister som verkligen tar sig tid att personligen läsa och svara på alla dessa viktiga brev som skitungarna skickar in.

Nio år med Hotmail

Idag firar jag och Hotmail nio år tillsammans. Jag kommer faktiskt fortfarande ihåg den glada dagen då det begav sig: Katten Gustavs hemsida lade ner sin emailtjänst och jag fick lov att söka upp en ny. Till slut blev det alltså Hotmail och sedan dess har vi varit oskiljaktiga, jag och min mmcm54321@hotmail.com.

Reklampelarn

På senaste tiden har det börjat ramla in mail med tips om tävlingar som jag kan tipsa om här i bloggen. I vissa mail står det en liten trevlig text om hur bra min blogg är, i andra står det bara att "detta kanske kan vara något för bloggen". I vilket fall så är jag inte intresserad av att delta någon tävling överhuvudtaget, och kommer därför heller inte tipsa om det. Och om det skulle komma ett mail med en tävling som jag faktiskt är intresserad av så skulle jag naturligtvis inte tipsa om den tävlingen här, det skulle ju bara minska mina chanser att vinna.

Här är utdrag ur två mail. För att inte råka tipsa om de idiotiska tävlingarna har jag tagit bort allt innehåll som har med respektive tävling att göra.

1.
"Hej,
Detta kanske kan vara något att tipsa om i bloggen?
Hoppas du tycker det verkar intressant.

Vänliga hälsningar,
Suzanna S*****z"

2.
"Hej Marcus! Jag heter Natalie W****t och jag tycker att din blogg är intressant då det är kul att följa ditt liv som student i Linköping. Eftersom du pluggar tror jag att det här projektet skulle kunna vara av intresse för dig och dina besökare.

Mvh,Natalie W****t på uppdrag av s********m.se"

Tack för de fina orden, men nej tack till fler tips om töntiga tävlingar.

Pinsamt Rongedal

Jag har aldrig haft någonting emot bröderna Rongedal, snarare tvärt om. De sjunger båda väldigt bra, vilket har vägt upp den totala avsaknaden av bra låtar. Efter att ha läst den här artikeln på Expressen.se måste jag dock ändra uppfattning: vilken jävla idiot han är, den där Henrik Rongedal.

Vad den där Henrik Rongedal verkar tro är att deras låga skivförsäljning beror på nedladdning. Jag vill inte gärna vara elak, men ibland måste man berätta sanningen:

1. Anledningen till att Rongedals skivor inte säljer är att de inte har gjort en enda bra låt. Faktum är att de inte ens gjort en nästan bra låt.
2. Ingen laddar ner Rongedals musik. Se sanning #1 för anledning.

Med andra ord skulle det lika gärna kunna vara min underskrift på den där namninsamligen...

Årets julkalender

Årets julkalender, och nu pratar jag om den fysiska kalendern som precis har kommit ut i handeln, måste vara den fulaste någonsin. Stackars alla småbarnsöräldrar som tvingas betala 50 pix/barn för den. Har ni inte sett den än så rekomenderar jag att ni tar er en titt nästa gång ni är på Ica, ni kommer inte tro era ögon.

Liggande åtta

Ibland när jag inte har speciellt mycket annat att göra brukar jag sitta och räkna på hur många falubor som just nu är i Oslo och jobbar. Jag har kommit fram till följande gränsvärde:

Jäklar!

Det var tydligen fars dag igår, och jag ringde inte ens upp min pappa. Nu måste jag hitta på en jävligt bra julklapp för att kompensera...

Den ansvarige Jesper C

Att Jesper C står som ägare till vårt hemtelefonnummer har lett till en del roliga telefonförsäljarsamtal. Av någon anledning verkar försäljarna anta att det är Jesper som står för de viktiga besluten här i hemmet, och är därmed inte intresserade av att prata med mig eller Mattias.

För någon vecka sedan försökte en telefonförsäljare föra ett samtal med mig, men gav snart upp:
Jag: Hej det är Marcus.
Försäljare: Hej! Jag heter något och ringer från något elbolag. Har du Jesper där?
Jag: Nej, han är tyvärr inte hemma just nu.
Försäljare: Okej. Men jag kanske kan prata med dig istället?
Jag: Ja det kan väl gå bra...
Försäljare: Vad har ni för elbolag idag?
Jag: Eh... Jag vet inte riktigt. Öh... Tekniska verken eller nåt tror jag. Kanske.
Försäljare: Vet du när Jesper kommer hem?
Jag: Nej tyvärr.
Försäljare: Okej. Jag får återkomma senare då.
Jag: Ja det är väl bäst det. Hej då!

Något säger mig att om han kände min gode vän Jesper C så skulle han inte vara fullt så ivrig att få prata med honom. Dessutom är det faktiskt mitt namn som står på el-kontraktet, men det behöver ju inte betyda att jag har läst det...

"Kicken åkte ut"

Läste precis på Expressen.se att "Kicken åkte ut". Jag har absolut ingen aning om vad han åkte ut ur, men det känns jäkligt bra.

Om att tappa geisten

Precis som vanligt börjar jag redan få slut på de krafter jag samlat upp under sommaren. Första läsperioden gick över förväntan bra- jag klarade båda tentorna- men nu ser det ut som om det är påväg nedåt igen.


Idag orkade jag bara nästan till skolan. Jag gick upp, åt frukost, klädde mig, borstade tänderna och packade väskan - sen gick jag i säng igen. Och jävlar vad skönt det var att sova till elva idag. Synd bara på lektionerna jag missade...

Det här är förresten det allra första inlägget som jag skriver från min bärbara dator. Vilken jävla teknik vi har idag va? Underbart.

Ett jävla vattenflöde i vasken

Ibland finns det bara en sak som kan rädda en kväll: ett jävla slaskvatten i diskhon. Eftersom hela den här dagen har känts genomdeppig, med bland annat dimma och snuva, så kände jag och min gode vän Jesper C att det krävdes något alldeles extra idag, en double dash i slaskvatten:

Notera speciellt mandarinnätet som ger ett spritt sprut i kranen.
Ingredienser:
10-12 skal från hel mandarin
2 kaffefilter med kaffesump
3-4 salladsblad
skal från en rödlök
en klick flytande margarin
100 gram fast margarin
1 dl äpplemos
en rand Kalles kaviar
5 rutor toapapper
3-4 äggskal
en skvätt soja
full fart i kranen


Lycka till!

Att vaka eller inte vaka

Ska jag gå på skolans valvaka imorgon eller ska jag kanske stanna hemma och kolla vakan på tv? Kanske ska jag rent av bara gå och lägga mig tidigt imorgon? Själva presidentvalet känns oviktigt för mig men det är ändå en så pass stor händelse att man borde se det. Dessutom ligger det lite i mitt intresse vilken president det blir, med tanke på hur jävla mycket oreda som det där idiotiska landet kan ställa till med.

Hur som helst håller jag på Obama, han verkar vara vad min gode vän Jesper C skulle kalla en sköning.

Det magiska stoppuret

Jag gjorde ett bakfullt framträdande i studentserien idag (2 mål) och kom att tänka på en mycket rolig grej. I andra perioden försvann bollen ut genom en dörr, och domaren sa: "Jag har stannat tiden". Men det var ju klockan han hade stannat, inte tiden. Ha ha.

Ett typiskt fall av "Förlåt att vi existerar"

Familjen som bor under oss gillar inte oss alls, inte det allra minsta. Bara några veckor efter att vi flyttat in här på Rydsvägen 364 C fick vi ett mail från hyresvärden om att det har förekommit klagomål över att vi "går för hårt i golvet".

Vi tyckte inte att vi hade gått speciellt hårt åt golvplankorna, men bestämde oss ändå för att försöka dämpa oss och tillfredsställa våra goda grannar. Vi hörde heller inte mer från töntarna på ett tag, och allt var frid och fröjd. Tills i torsdags.

Vår kära vän Jerk hade åkt hit från Karlskrona för att hälsa på oss och testa på Linköpings uteliv. Runt åtta på torsdagskvällen drog vi igång en liten mysig hemmakväll, jag, Jerk, Mattias och min gode vän Jesper C. Vi lyssnade på Michael Jacksons Thriller på LP-spelaren och spelade Bucky O'Hare på min gode vän Jesper Cs gamla NES, när det klockan 2045 ringde på dörren: två arga signaler.

Jesper C öppnade dörren och utanför stod den manlige vuxna hyresgästen från lägenheten under oss: "Nu får ni fan ta och dämpa er. Det är ett jävla liv här uppe varenda kväll. Vi har två barn där nere som försöker sova." Jesper skötte det hela mycket proffesionellt, en vänlig ton och ett artigt bemötande.

Jag var vid tillfället på toaletten och hörde bara samtalet, och tur var kanske det för annars hade jag mycket väl kunnat säga något opassande. Det gör mig faktiskt ganska irriterad att vi verkligen har försökt att sköta oss: vi har inte haft en enda fest, aldrig spelat hög musik eller stökat runt efter tio på kvällen. Och då kommer de upp och klagar på att vi går för hårt. "Varenda kväll" dessutom. Förstår inte idioterna att det är ett hyreshus de bor i? Slå upp hyreshus i ordboken och definitionen lär vara som följer: "Lyhörda bostäder".

Idag lade min goda vän Jesper C upp vår strategi för den kommande grannfejden: Vi ska hålla god min, inte sjunka till deras puckonivå och klaga eller ta upp något med hyresvärden. Vill de ta en diskussion ställer vi givetvis upp på det, och det kommer sluta illa för dem eftersom vi har rätt i den här frågan. Vi har inte gjort något fel och kommer heller itne att göra det. Som Jesper C så tjusigt uttryckte det: "Det gäller att vi inte lägger upp bollen så de kan gå på smash".

Vad idioterna där nere på markplan inte tycks vara bekanta med är begreppet grannsämja. Även om man irriterar sig lite på något går man inte och klagar i första taget. Om man nödvändigtvis måste klaga är det dessutom bättre att vänligt ta upp problemet med grannen, inte kontakta hyresvärden, vara tyst i en månad och sen komma upp med den periodens samlade ilska och bara vara jävligt otrevlig. Mitt rum ligger tillexempel vägg-i-vägg med grannen tvärsövers badrum, och om denne pissar hårt efter när jag ligger och sover så vaknar jag. Tänk om jag skulle gå över och be honom att inte pissa så hårt sent på kvällen. Tror ni att det skulle uppskattas? Antagligen inte.

En vit månad

Nu är det nog med bakfylla, dumheter och ett jävla liv i luckan. Idag börjar min vita månad. Inte en enda droppe alkohol kommer nudda mina läppar på en hel månad, såvida inte Graaf viker sig. Gör han det, då gäller följande: Party!

SENASTE NYTT: BORLÄNGE ÄR LIVSFARLIGT!

http://www.dt.se/brottsplats/article366020.ece


Borde inte Falu Kuriren hålla sig till att publicera nyheter?

Mitt vackra hår

En än gång har jag ingått ett vad där det gäller att inte klippa sig. Den som klipper sig först av mig och Graaf måste stå för fiolerna en hel utekväll. Med tanke på det antal utekvällar jag har presterat den senaste tiden kommer det bli dyrt för Graaf när jag vinner.

Festarn

Jag har druckit alldeles för mycket alkohol den senaste tiden. Två-tre ggr i veckan de senaste tre veckorna, men nu är det fan slut med det. En vecka till, sen sätter jag P för festandet. Råkade fastna på en bild förra lördagen på HG. Här är den, från studentnatt.se

Det är jag som sitter där längst i bakgrunden och ser dumdrygt full och varm ut.

En härlig morgon

Tenta klockan åtta, så idag gick jag upp 0640. Som vanligt hade vi inget bröd till frukost, och ingen mjölk till gröten, och ingen frukt och ingenting. Som tur var skickade mamma ner en burk krossad ananas för två år sen (så att jag skulle kunna baka en tårta på min födelsedag). Alltså blev min frukost: En stor tallrik krossad ananas i fruktsaft och ett glas vatten.

Låt oss hoppas att det går bra på tentan nu. Min mage kommer i alla fall vara i uppror över den tidiga tiden och den dåliga frukosten, så jag kommer få sita där och skämmas när den knorrar sönder. Det ska bli kul.

Bakfull

Alltid när jag är bakfull känns det som om jag har världens äckligaste slem i hela näsan. Jag går hela dagen och försöker spotta, fräsa eller snyta ut det men det går fan inte. Idag är en typisk sådan dag. Till råga på allt har jag blött näsblod tidigare, så nu spottar jag dessutom blod.

Vi var ner på Herrgårn i går, jag, Mattis och vår gode vän Jesper C. Meningen var att fira att Jespers första tenta var skriven, men just som det var som allra roligast på dansgolvet blev Jesper utslängd. Jag och Mattis var kvar till stängningsdags och pratade med lite folk.

Idag blir det glass, MTV och studentmatch med StockholmSkavsta. Kanske blir det också lite plugga, men tisdagens tenta känns ännu långt borta. Vad dåligt jag skrev idag. Förlåt för det.

IBF Falun kan inte engelska

Floor stavas det i resten av värden, inom IBF Falun skriver man flooar. Varför vet jag inte, troligtvis är det så att det coolaste man kan göra just nu är att stava floor med a. För att IBF Falun är coola, det kan knappast någon ha ungått att märka.

Över huvud taget tror jag inte Falubor är speciellt bra på engelska. Tillexempel är jag ganska säker på att halva Falun tror att Egnellska huset heter Engelska huset.

På tal om vad jag skrev igår

Vad var det jag sa...

Fy fan för havet

Jag förstår inte allas besatthet av havet. Visst, det är fint att titta på men det är fan det enda. Man kan inte bada i det för det är salt och äckligt. Man kan inte åka båt på det för det är fan livsfarligt och man kan inte bo vid det för det blåser förjävligt.

Fy fan för havet alltså. Låt Östersjön dö!

Dumbledore fattar inte data

Alltså varför använder inte Harry Potter och hans vänner mobiltelefon? Alltid när something is afoot på Hogwarts är Dumbledore bortrest och omöjlig att få tag på. Han kan liksom teleportera sig vart han vill på nolltid, men han har inte makten att använda en mobiltelefon. Så jäkla löjligt.

Nu är det lugnt

Nu kan vi äntligen sluta oroa oss över isbjörnarna, statsministern har uppmärksammat problemet. Tack gode gud för det.

Jesper lagar Pangasius

Min vän Jesper C har lagt upp ett tight schema åt sig själv. Idag hade han planerat in middag mellan fem och halv sex. Eftersom varken jag eller Mattis var hungrig just då så fick Jesper lov att laga maten. På menyn stod knaperstekt Pangasiusfilé. Så här blev den:


Vi gick till McDonalds istället.

Ljuskänslig

Jag och Mattis och allas vår gode vän Jesper C var ut på HG i tisdags. På vägen dit talade vi om roliga minnen från tidigare fyllor. En av de absolut roligaste utgångarna ägde rum för nästan exakt två år sen, i Borlänge.

Efter att ha förfestat hemma hos vår vän Olof tog vi en taxi in till Borlänges allra mest beryktade fulklubb Flamingo. Jag hade tagit med mig två öl som jag absolut skulle dricka innan vi gick in. Ölen sveptes i kön till bankomaten och sen drog vi in på Flamingo.

Vår vän Olof. Denna och övriga bilder är faktiskt från just
den kvällen jag talar om i det här inlägget. Kul va?

Det första som händer när vi kommer in är att min gode vän Jesper C beställer in två shots. Det andra som händer är att jag spiller ut båda shotsen över Jesper direkt han får in dem. Därpå hinner jag stå i toalettkön i tio minuter (det finns bara en toalett) innan en arg vakt kommer och hämtar mig med den vanliga, trevliga frasen: "Du ska ut!"

Jesper, jag, Johan Ericson.
I trappen på väg ut möter jag och vakten Mattis som är påväg upp. "Vad är det som händer", undrar Mattis. "Jag ska ut", säger jag. Mattis ber då att få tala enskilt med vakten och överraskande nog går vakten med på det. Under tiden får jag gå ut, och lyckas faktiskt övertala dörrvakten att betala tillbaka mina pengar eftersom jag åkte ut så fort.

Det Mattis står där inne och försöker övertyga vakten om är att orsaken till att jag uppträtt sådär vimsigt uppe i baren är att jag är ljuskänslig. På något vis ska de blinkande lamporna uppe på dansgolvet alltså har fått mig att bli helt yr, menar Mattis. Vakten kallar på mig:
"Är du ljuskänslig?"
"Nej."
Och så åkte både jag och Mattis ut. På vägen ut försökte jag få pengarna tillbaka igen, men den gubben gick inte. Jag blev bryskt ivägschasad, stoppade fingrarna i halsen, spydde i en buske och sen gick vi och åt kebab.

Jag och Mattis kryper till kojs hemma på Olofs golv. Mysigt värre.

Riktigt läskig natt

Jag har tidigare skrivit om konstiga drömmar som jag har haft och om hur rädd jag kan vara upp till flera minuter efter att jag vaknat. Här har jag skrivit om en dröm, här om en annan och här kommer en (egentligen några) till:

Drömmen började med att ett galet mördarmonster härjade i området runt mitt hus här i Ryd. Två detektiver var här och försökte leta reda på monstret samtidigt som jag bedrev någon slags privat utredning. Tydligen var det så att monstret älskade pizza, för min vän Ala hade nästlat sig in på en pizzeria och rapporterade till mig varenda gång någon beställde pizza till en adress här i området.

Det läskiga var att monstret ibland bara var någon slags halvosynlig skugga, som kunde flyga jättefort om det ville. De enda som alltid kunde se monstret var ett par hemlösa ungar som bodde här utanför. Monstret brukade nämligen vara ute och sparka boll med de hemlösa barnen om nätterna.

Konstigt nog ignorerade barnen alla andra levande varelser förutom monstret. Om mördarmonstret var i närheten sprang en unge alltid och ställde sig i ett fotbollsmål och väntade på ett skott från monstret. I drömmen var det skitläskigt när ungarna sprang och ställde sig i fotbollsmålet, för då visste man ju att monstret var i närheten. En gång i drömmen stirrade en unge rätt på mig, vilket ju betydde att monstret stod precis bakom mig. Då blev jag så rädd så att jag vaknade.

När jag vaknade var jag kissnödig som bara den, men jag vågade inte gå på toa på flera minuter. Jag blir ofta sån när jag precis har vaknat från en mardröm. Även fast man vet att det var en dröm vet man liksom inte vad man skall tro. Hur som helst gick jag till slut upp och kissade, men först tog jag på mig glasögonen så att jag skulle kunna se monstret innan det anföll mig.

När jag kom tillbaka till sängen så tänkte jag att "nu hoppas jag att jag drömmer någonting bra istället". Tyvärr låg jag och tänkte på det där äckliga monstret ända tills jag somnade om, så det blev att drömma om det igen.

Just den drömmen kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag hade snott en bil för att fly iväg från monstret och åkte mot Uppsala. Någonstans på vägen hann monstret upp mig och försökte preja mig av vägen. Som tur var lyckades jag på något köra ifrån monstret och efter det plockade jag upp Mattis och Jesper C mitt ute i ingenting. De ville åka och kolla på Uppsala Domkyrka, så det gjorde vi. När vi var inne i kyrkan gick alarmet på min mobil så att jag vaknade.

Sen när jag snoozade så kom monstret tillbaka igen. Den här gången var monstret hemma hos Ari Gold från tv-serien Entourage. När Ari kom hem så satt hans fru skräckslagen nere i soffan och berättade att hon hade hört något från övervåningen. Eftersom deras barn var där uppe så rusade Ari upp för trappan för att rädda dem. När han kom upp till barnens våning låg monstret där på en soffa och såg ut precis om Rorschach* från serien Watchmen (som jag skrev om i förra inlägget).

Först gick Ari Gold bara runt och skrek åt mördarmonstret, precis på det viset som Ari Gold alltid brukar göra, sen påbörjades en vild fajt. Efter att ha fått en hel del blåmärken, och faktiskt nästan dött, lyckades Ari Gold kasta ner monstret för trappan.

Monstret låg helt livlöst nedanför trappan och Ari gick ner för att se efter om han faktiskt hade lyckats mörda mördaren. Tyvärr hade han inte det. Monstret reste sig, dödade Ari med ett svärd och rövade bort Aris fru. Min del i det hela var att jag stod och såg på. När monstret försvann iväg med Aris fru tänkte jag: "Fan vad Entourage kommer bli tråkigt utan Ari."

*Hermann Rorschach var mannen som uppfann det i tv-serier så populärt använda bläckfläcktestet. Varför karaktären i Watchmen heter just Rorschach förstår man om man tittar på hans ansiktsmaskering.

Det här kommer bli riktigt jävla bra

Nästa års bästa film är på väg. Den heter Watchmen och bygger på superhjälteserien med samma namn. Alla som inte har läst serien lär fan ta och göra det. Även om ni inte tror att serier är något för er så ska ni göra det. Den här filmen kommer bli så jävla grym. Så jävla bra!

En vanlig dag på Rydsvägen 364 C

06.30: Vår idiotiske granne släpper ut sin idiotiska hund på bakgården. Den idiotiska hunden skäller jättehögt och väcker hela huset. Jag vaknar upp, tittar på klockan och somnar om.

06.45: Mitt alarm ringer. Jag snoozar.

07.03: Nog snooozat för mig. Jag kliver upp, slår på datorn, går ut i köket, slår på radion och äter två mackor med ost och gurka.

07.05: Mattis mobilalarm går igång för första gången.

07.07: Mattis alarmklocka går igång.

07.17: Mattis alarmklocka ringer fortfarande. Jag går och dunkar på dörren till Mattis rum och säger: "Mattis för i helvete!". Mattis slår äntligen av sitt alarm.

07.30: Min gode vän Jesper C borde ha gått upp för länge sedan, men istället sover han till 0900 och missar föreläsningen i Digitalteknik.

07.31: Jag går in på mitt rum med en kopp te, slår på radion, sätter mig vid datorn och går igenom dt.se, expressen.se och dalademokraten.se.

07.40: Jag borstar tänderna samtidigt som jag kollar vilken sal min första lektion är i.

07.45: Jag klär på mig ytterkläderna och packar ner mina böcker i väskan.

07.50: Jag går upp till skolan.

08.30: Mattis går upp.

09.00: Jesper C går upp.

09.30: Mattis går till skolan.

10.00: Jesper C cyklar iväg upp till skolan.

12.15: Jesper C kommer hem från skolan, undersöker kylen och ser att det inte finns någon mat. Han äter upp våra sista mackor till lunch.

15.20: Mattis kommer hem.

17.20: Jag kommer hem.

17.30: Helt plötsligt drar Jesper C iväg någonstans.

17.45: Mattis kommer in till mig och undrar två saker: Vad ska vi äta och var är Jesper?

17.50: Jag och Mattis går iväg och handlar mat.

18.20: Jag och Mattis lagar mat och äter. När vi sitter vid köksbordet ser vi in till Jespers skrivbord. På skrivbordet står minst tre glas och fyra koppar, en flat tallrik och en djup tallrik med fasttorkade bär. Bakom Jespers säng står minst två glas.

"Hur kan han använda så jävla mycket disk?", undrar Mattis. Jag svarar att jag vet inte.

18.40: På diskbänken står ett par glas med konstiga blandningar i, till exempel röda bär och äppelskrutt eller kaffe med en te-påse i. Mattis ställer in de konstiga blandningarna på Jespers rum: "Det här får han fan diska själv."

19.00: Jesper C kommer hem och undrar om vi har ätit. Eftersom vi har ätit redan och Jesper inte orkar laga något äter han glass med varma bär till middag.

19.30: Jesper C sitter ute i köket och pluggar Digitalteknik. Han beklagar sig över hur svårt det är.

20.00: TV-timmen börjar. Den bjuder på Idol, Simpsons och Family Guy.

21.00: Var och en går in till sin egen dator.

23.30: Jag går och lägger mig. Jesper C drar igång ett gympass inne på sitt rum.

24.00: Jesper C har tränat klart. Jag har precis somnat. Jesper C går ut i köket och mixar ihop en proteindrink. Ljudet från mixern väcker mig. Mattis går och lägger sig.

00.45: Jesper C går och lägger sig.

BROTTSPLATS DALARNA

Falu Kuriren har en ganska spännande avdelning på sin hemsida som kallas Brottsplats Dalarna. På sidan skriver de om de många allvarliga brott som dagligen begås i Falun med omnejd. Min vän Jerk tipsade mig idag om att ett särskilt allvarligt brott har begåtts:
http://www.dt.se/brottsplats/article356769.ece

Om hur svårt det är för mig att köpa byxor och om hur svårt det alltid har varit för mig att köpa kl

Av de åtta par byxor som jag idag använder har jag bara shoppat två par själv, resten har Ida varit med och valt ut. Jag tycker att just byxor är så jävla dryga att köpa eftersom det ofta är svårt att se skillnad på dam- och herrmodeller. När jag provar byxor så gör jag bara det i affärer med en tydligt avskild herravdelning.

Det skulle vara rätt pinsamt om man inte fick på sig byxorna och kallade på expediten:
-Har ni dessa i större storlek? De är lite tajta kring låren.
-Det är för att det är en dambyxa.

Något annat som är stört svårt att köpa är vinterjackor. Inte så mycket för att det är svårt att se skillnad på dam- och herrmodell utan för att alla jackor antingen är för fula, för vanliga eller för dyra. Jag har inte haft en ordentlig vinterjacka på flera år nu, men i år har jag faktiskt tänkt göra ett seriöst försök. Vi får se hur det kommer gå.

I övrigt kan jag numera handla alla klädesplagg själv. Det var lite knepigare när man var yngre. När jag var riktigt liten köpte mamma naturligtvis alla mina kläder, jag behövde inte ens vara med.

Ingen blir fet i sin egen hemstad

Att jag gått upp mycket i vikt sedan jag flyttade hit ner till Linköping, det är jag helt medveten om. Dock visste jag inte riktigt hur illa det var förns i somras då jag hittade mina gamla mönstringspapper hemma i Falun. I slutet av trean på gymnasiet vägde jag 74 kilo. 74 kilo! Jag kan inte ha varit mer än senor och ben...

Nypremiär

Det ryktas att Kimmy Dalbjer inte vill att jag ska fortsätta skriva blogg, så just därför tänker jag fortsätta. Om bara några dagar är det nypremiär. Håll ut!

-_- ^_^ *_* ~_~ ¤_¤ o_O =_=

Jag har typ inget i huvudet. Orkar inte skriva något. I söndags var jag och jobbade på Cloetta Center. Vi la golv över hela isen. Det var jobbigt. Igår hann jag inte gå på träningen. Det var trist. Klart slut!

Om innebandyns prylhets, del 2

Som tidigare utlovat kommer här ett inlägg om överpriserna på innebandyklubbor.

Avocados mognar fortare om de ligger bredvid ett äpple

Kom precis hem från Hemköp i Ryd. Jag ska vara ensam hemma i helgen (Mattis ska till Falun och Jesper till Karlstad) så det gällde att förbereda ordentligt. När jag väl var klar hade jag handlat som en hel kvinna, eller i alla fall som en 20-årig tjej som bara köper nyttiga grejer men ändå kommer ut med 500g choklad. Myspys.

Den kvinnliga handlingslistan:
En och en halv liter lättmjölk
En gurka
Två apelsiner
Tre bananer
En God Morgon-juice, Apelsin Passionsfrukt och Kaktusfikon (+järn & folsyror)
Två Marabou-kakor

Det enda som jag inte fick med mig var två avocados (som jag hade känt på i en kvart och sedan besviket konstaterat att "ingen var mogen men jag tar ändå två").

FY FAN VAD ÄCKLIGT!!!!

Lika bra att flytta till Nordpolen direkt.

Raw vs Godar (And the winner, by T.K.O, is...)

Som jag skrev i går kväll var mitt nya blad inte något vidare. Man kan sammanfatta bladets uselhet i fyra punkter:

1. Det usla bladet (Godar) är nästan på pricken likt det bra bladet (Raw). Skillnaden mellan de två är alltså att Godar är totalt jävla värdelöst medan Raw är ett av de bästa bladen jag någonsin spelat med*.

2. Skålningen på bladet är totalt meningslös. Det är ungefär som att hoppa tillbaka till barnsben och spela med ett helt platt blad.

3. Jämför man Godar och Raw så är de, trots den utseendemässiga likheten, som natt och dag sett till vikten. Om Raw är att få en mört på metspö så är Godar som en haj på pimpelspö - aptungt.

4. Fatpipes löfte om att "alla våra blad passar på alla våra klubbor" är totalt jävla bullshit. Jag har inte sett ett blad sitta så löst sedan Pontus drog fast ett blad i skruvhål han själv hade gjort - med en skruvmejsel.

Jag var alltså så illa tvungen att köpa en ny innebandyklubba, och gjorde det idag: en Fatpipe Raw 29. 500 kronor fick jag betala, vilket var min maxgräns. Att det finns klubbor som kostar mer än tusen spänn är fan helt sjukt. Att det sedan finns människor som är villiga att betala det helt sjuka priset är stört sjukt.

Detta inlägget var egentligen tänkt att handla om just överpriserna på innebandyklubbor, men jag känner att det är lite för sent för ett så argt inlägg just nu. Det får vänta tills imorgon.


*Tillåt mig att vara lite innebandynördig och länka till det absolut bästa bladet någonsin: Evo 2. Samtidigt vill jag också påpeka att Evo2s storhet inte har någonting med den påstådda "zorro-lämpligheten" att göra. Zorrofinter är för fjantar.

Elvis är landets fulaste serie

Ibland säger en bild mer än tusen ord:


Det tog mig en minut att rita en "perfekt" Elvis i Paint.

Gissa om mitt nya blad var bra...

Svaret är NEJ.

Om min överdrivna tro på min egen morgonpigghet

Det är alldeles precis nyss som jag har slutat ha linser dagligen. Dels därför att jag inte längre får, men också för att jag inte tycker att det spelar så stor roll längre. När man kommer upp lite i ålder, som jag nu tycker att jag har gjort, spelar det helt enkelt inte någon roll om man är ful ibland. I och för sig känns det fel att beskriva mitt glasögonutseende som fult - inte ens glasögon kan sabba my good looks - men jag hoppas att det likväl framgår vad jag menar.

Hur som helst var det inte glasögonen i sig som det här inlägget skulle handla om, utan hur besviken jag på senare tid har blivit på mig själv. Jag har alltid varit helt och fullt övertygad om att det har varit linserna som förstört min morgonrutin. Att det har varit linsernas fel då jag varit seg ur sängen eller kommit försent till skolan. Jag har alltid tänkt att "om jag inte hade linserna skulle jag gå upp en kvart innan jag börjar och bara dra iväg".

Det har alltså visat sig vara ett fullkomligt felaktigt antagande från min sida, jag är inte ett dugg snabbare på morgonen när jag struntar i linserna. Varesig det är en linsdag eller inte så är jag alltid lika stressad: lyssna på radio, gå på toa, äta frukost, koka te, kolla schemat, borsta tänderna och gå.

Märk väl att jag inte gör något av följande på morgonen:
Duschar
Väljer kläder
Fixar håret
Läser morgontidningen
Och ändå måste jag gå upp kvart i sju om jag ska vara i skolan 0815. Kan ni fatta det? Kvart! I! Sju! Och jag som trodde det var linserna...

Hit med pengarna nu

Vill bara påminna dig, Jocke, och dig, Ala, om att ni är skyldiga mig pengar. Jocke: 100 kronor. Ala: 200 kronor.

Lägg tidningen i påsen!

När jag bodde i Falun så hade vi en ganska sur tant till granne. Hon brukade hänga ut en påse på sin ytterdörr varje kväll. På påsen satt en lapp med en uppmaning till det morgonpigga tidningsbudet: "Lägg tidningen i påsen!"

Övriga i trapphuset tyckte att det var ganska roligt att riva ner den sura granntantens påse så den låg oftast på golvet när tidningsbudet kom. Dock måste arrangemanget ha funkat ganska bra, för påsen hängde där varje dag i ungefär två år.

I somras måste dock något ha gått snett. Fruktansvärt snett. Jag kan tänka mig att det var en sommarjobbare som vägrade ställa upp på granntantens fjanteri, eller möjligtvis bara samma gamle tidningsgosse som helt enkelt lackade ur efter två år. När jag kom hem en kväll såg det nämligen ut såhär på dörren mittemot våran. Påsen med lapp kompletteras effektivt av en större lapp och två tejpremsor över brevinkastet.

Klicka på bilden eller på ovanstående såhär eller här för att förstora bilden.

För att inte hänga ut den sura granntanten för mycket har jag tagit bort hennes namn från bilden. Jag är liksom inte den som mobbas.

Helt jävla sjuk

Nu är jag allvarligt trött på att vara sjuk. Jag borde verkligen vara frisk vid det här laget. Två veckors förkylning är fan unheard of. Speciellt för mig, jag brukar aldrig vara sjuk mer än i tre-fyra dagar. Två alvedon innan sängen har alltid jagat iväg bacillerna.

Under dessa två veckor har jag ätit mer än ett paket alvedon, helt utan resultat. Jag har dessutom druckit asmycket c-vitamin, käkat apelsiner, sprayat nässpray och smörjt in mig med Vicks VapoRub - allt till ingen nytta. Det är snarare så att jag blir värre för var dag som går.

I morse vaknade jag till exempel upp med ögonen så fulla av sovsten (sånt där gult skit) att jag knappt kunde slå upp dem. Hela dagen i dag har jag gått runt och sett ut som en grinolle, helt jävla röd i ögonen. Inte mer än rätt i och för sig, jag är rätt jävla grinig just nu (som ni kanske märker på antalet svordomar här i inlägget).

Det är dags att ställa ett ultimatum här, till min egen kropp: På måndag spelar jag innebandy, no matter what.

Allt jag ville var att spela lite innebandy...

Igår kväll när jag låg i sängen och skulle somna så kunde jag inte sluta tänka på min innebandyklubba. Som jag skrev förra veckan så har jag varit tvungen att skaffa ett nytt blad till den. Tyvärr hittade jag inte riktigt samma typ av blad som jag hade innan, utan fick nöja mig med en äldre modell*. Jag har ännu inte spelat med det nya bladet, men i huvudet känns det helt fel. Det känns som om det kommer vara för tungt och för lite skålat. Dessutom har jag en underlig känsla av att skaftet kommer gå av när jag spelar med det nya bladet påsatt.

På grund av dessa konstiga tankar kunde jag inte få någon ro i kroppen. Jag gick upprepade gånger upp ur sängen och kände på klubban och intalade mig själv att den kändes hur bra som helst. Efter detta kändes det bra ett litet tag men sedan började jag åter vrida på mig i sängen. Jag blev helt galen på mig själv, men vetskapen om att jag skulle få testa klubban på träningen idag lugnade ner mig så pass att jag till slut kunde somna.

Mitt nya, tunga blad. Godar heter det.
Idag kom jag dock inte längre än halvvägs upp till träningen innan jag återigen blev helt galen: Min hals började göra ont. Igen. Det tog ungefär fem minuter innan jag fattade beslutet att åka tillbaka hem, eftersom jag verkligen ville träna idag. Jag fattar inte vad det är för äcklig jävla sjukdom jag har åkt på. Alltid när jag tror att den är försvunnen dyker den upp igen, när man som minst anar det.

Väl hemma i Ryd igen så lugnade jag mina heta känslor med ett hett bad och Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes. Jag kände mig som en ny människa när jag klev upp ur badet. Just då, som en blixt från klar himmel, blev jag helt galen igen.

Jag hade precis, mycket försiktigt, tagit ner en handduk som hängde på torkställningen ovanför badkaret och vikt upp torkställningen så att den skulle vara ur vägen när jag stod upp i karet. Tyvärr hade jag inte fällt upp ställningen speciellt bra, för när jag vände mig om efter att ha hängt upp handduken på en krok så kom den farande rätt på näsan på mig. Jag stod där i badkaret, med blodet droppande ur båda näsborrarna, och räknade uppåt mycket sakta. När jag kom till tio klev jag direkt ur badet, gick in till TVn och åt upp en hel chokladkaka.

Nu ska jag gå och lägga mig, och jag antar att det kommer bli ett helvete att somna nu när jag vet att jag inte kommer att få testa klubban förns tidigast på söndag. Vad ska jag nu intala mig för att kunna somna liksom? Jag känner att en karta sömnpiller verkligen skulle sitta fint just nu.


*Vid inköpet av detta blad blev jag också galen. Hur fan kan ett mer än fem år gammalt blad kosta 180 kronor?

Avtagande kvalitet

Jag känner verkligen att min bloggkarriär är på nedåtgående. I stort sett allt jag skriver känns helt fel och dåligt. Även fast jag vet precis vad jag vill ha sagt har jag svårt att få ner det, och när det väl kommer så blir det bara i en enda röra. Den här bloggens dagar kan mycket väl vara räknade om jag inte hittar tillbaka till skrivandet.

29ans pizzeria

29an, som egentligen heter American Pizza Place ligger längst ner i Svärdsjöbacken i Falun. Stället kallas dock 29an eftersom de i början pizzor för 29 kronor per styck.

När 29an öppnade fokuserade de på att servera tjockbottnade pizzor, vilket då var det absolut senaste i Falun, men det har med tiden dött ut. Jag tror att de fortfarande har s.k. amerikanska pizzor på menyn, men det är aldrig någon som beställer något sådant. Istället kan de idag stoltsera med Faluns absolut bästa kebab, medelmåttiga tunnpizzor och en okej kycklingkebab.

Ungefär ett år efter att 29an hade slagit upp portarna höjde man pizzapriset till 33 kronor, något som verkligen rörde upp ilskna känslor på Britsarvets högstadieskola: "Alltså, hur ofta har man 33 kronor på sig? Det är mycket oftare man har 29 kronor på sig. Jag fattar inte hur de kan vara så dumma." En kort tid senare brann stället ned och nu en pizza mycket mer än 33 kronor.

När 29an öppnade igen var det rejält uppfräshat, försäkringspengarna hade verkligen kommit väl till pass. Förutom en platt-tv hade de snyggat till toaletten rejält, målat alla väggarna fräsht vita och satt upp lite mysiga tavlor. Innan branden hade utsmyckningen bestått av sönderslagna CD-skivor som satt upplimmade på väggarna.

Idag kallar vi oftast 29an för Slummen. Detta på grund av det skabbiga skick som lokalen var i innan branden, samt det lite dåliga ryktet som pizzerian har. Dels sägs det såklart att branden inte var någon olyckshändelse, men det finns en hel del annat som berättas om 29an. Till exempel har säkert de flesta falubor hört talas om ägarens vilda sexnatt på bakbordet...

Hur som helst så kan jag rekommendera American Pizza Place till alla som någon gång ska till Falun. Jag har ätit där fruktansvärt många gånger och det har alltid varit bra service och god mat. Och som sagt: Faluns i särklass bästa kebab.

Skitrummet

I vår nya lägenhet finns det tre sovrum och ett vardagsrum. Ett av sovrummen har en egen hall med tillhörande toalett och ytterdörr, ett annat har balkong och det tredje har ingenting. Det tredje rummet kallar vi för Skitrummet. Förutom att det inte har direkt tillgång till vare sig toalett, hall eller balkong så är det absolut minst. Det ligger dessutom sämst till, mitt i lägenheten och vägg-i-vägg med vardagsrummet.

Striden om att slippa Skitrummet var så intensiv att vi träffades på neutral mark, 29ans pizzeria i Falun*, för att lotta ut rummen. Jag hade gjort tre lotter med siffrorna 1-3 på, av vilka Mattis och Jesper fick välja en var. I händelse av att de kunde se vilket nummer lapparna hade avslöjade jag först efter dragningen vilket rum som var vilket nummer, varpå lapparna öppnades och avslöjade utgången: Mattis fick Skitrummet.

Eftersom alla hade varit så oroliga över att få skitrummet hade vi diskuterat lite kring vilka andra fördelar skitrumsinnehavaren skulle få. Jesper hade setat länge och räknat på någon slags hyresfördelning och Mattis föreslog att den olycklige skulle slippa undan städning. Till slut bestämdes dock att vi skulle köra med rumbyten, så att alla skulle få sin beskärda del av Skitrummet. Mattis bor där nu, i april blir det jag och runt julen 2009 blir det Jespers tur att flytta in i skiten.

*Här tänkte jag skriva lite om 29an, men det får bli ett helt eget inlägg istället.

Min gode vän Jesper C och de onödiga inköpen

Om det är någon som vill komma i kontakt med de onödiga inköpens mästare så kan jag arrangera ett möte. Han heter nämligen Jesper C och bor i samma lägenhet som mig.

Till att börja med har han precis beställt, och fått hem, ett laminatgolv som han håller på att lägga inne på sitt rum. Nu kanske ni tänker att "det är väl inte så onödigt", men räkna då in att Jesper bara ska bo i rummet i ca sex månader till*, att det redan ligger ett snyggt golv inne på hans rum och att vi inte kommer bo i den här lägenheten i mer än max tre år till.

Han har också precis köpt en säng så stor att han knappt får in den på sitt rum. Vad värre är att när vi, om ungefär ett och ett halvt år, byter rum för andra gången kommer han inte att få plats med mer än sängen i det rummet han då kommer få. Men den är snygg, den nya sängen. Det är den verkligen.

Betänk nu att ovanstående två exempel är från den senaste veckan. Om jag så skulle sitta hela natten så skulle listan över min gode vän Jesper Cs onödiga inköp aldrig bli fulländad. Jag måste dock ta tillfället i akt och skriva om ett av de allra onödigaste inköpen:

Inför sommaren 2008 hade Jesper bestämt sig för att spela mer golf än någonsin tidigare. Han var dock inte helt nöjd med sitt spel, och tänkte prova något nytt


*Vi har ett rullande rum-schema. Detta på grund av att det finns ett skitrum som ingen vill bo i. Just nu har Mattis skitrummet, och därefter står jag på tur.

Inte kan väl farmors små pojkar ha storlek XL på kalsonger?

Jag har haft storlek XL på kalsonger ungefär hur länge som helst. Trots det ger min farmor mig ett par för små kalsonger från Jack & Jones varje jul, med motiveringen att "den unge mannen i butiken sa att medium absolut skulle passa till mina pojkar". Det har vid det här laget blivit en fin tradition att sitta framför Karl-Bertil Jonsson och töja ut kalsonger. Undrar vilken färg jag kommer att få i år.

Usel som uselhet

Nu har det hänt, det som ingen trodde var möjligt men som alla ändå förväntade sig: Falu Kuriren har blivit ännu sämre. Mitt i all uselhet har man nämligen beslutat sig för att anlita landets till utseendet äldsta student som bloggare. Inget ont om att se ut som 40 när man är 27, men det känns på något sätt fel att kalla en fyrtioårings blogg för Studentbloggen.

Jag har absolut ingenting emot ovan nämnda 40-åring, förutom att hennes blogg inte alls är vad jag förväntar mig av en studentblogg. Kanske är det så att jag är avundsjuk. Kanske önskar jag att det var Marcus Gehlin som skrev blogg på Falu Kuriren, det får man tro som man vill. Faktum kvarstår dock: Jag ser inte ut att vara en dag äldre än 21.

Vår trasiga Padda

Sedan ett gäng år tillbaka har min familj haft en blå Toyota Corolla, vilken på senare år fått namnet Paddmobilen (ibland Padmobilen eller bara Paddan). Att vi kallar den Paddan beror dels på att den är rund och go som en padda, men också för att den numer är så paddig (dålig).

Jag och Paddan, 14/4 - 2006.
Egentligen är hon en bra bil, Paddan. Den har goda vägegenskaper, är bensinsnål och går nästan aldrig sönder. Dessvärre har Paddan under åren dragit på sig en del arbetsskador, de flesta sedan min bror började övningsköra (och sedemera fick körkort), och är i nuläget en spillra av sitt forna jag.

Av någon anledning verkar Pontus ha fokuserat sin destruktiva kraft på Paddans baklucka. Vissa skador, som den avtrampade öppningsspaken under förarstolen, är oreparerbara medan andra går att laga med tejp. Ser ni en blå Toyota Corolla med en lång remsa vit hockeytejp på bakluckan är det troligen Paddan.

Att ovan nämnda tejpremsa sitter där beror på att Pontus drog sönder själva handtaget till bagageluckan. Han skulle åt något i bagageluckan och mamma var helt säker på att hon hade öppnat luckan med spaken innifrån. "Den är inte öppen.", säger Pontus. Mamma insisterar dock på att "den ÄR öppen!", varpå Pontus drar i ordentligt och bakluckan går sönder. Då gav mamma med sig, den var inte öppen.

Förbannelse

Det var så länge sedan jag spelade innebandy att jag fick lov att gå tillbaka till min gamla blogg för att leta upp det här inlägget. Om det är någon som inte orkar klicka så lyder inlägget såhär:


"fredag, oktober 27, 2006 -
Stryk igen
Japp. Idag fick vi stryk igen. Kom just hem från matchen. 21-5 blev resultatet och min helt nya klubba gick av. Det är min tredje trasiga klubba på lika många matcher. Inspirerande."

Igår var det alltså dags för match igen, och kan ni gissa vad som hände? Redan i första bytet var det kaputt med min fina Fatpipeklubba. Någon sparkade mycket hårt på bladet så att det böjde sig till ett L. Nu är det bara att hoppas på att jag hittar ett likadant blad nere på stan idag, annars finns det risk att jag slutar igen.

För att ytterligare strö salt i såren var mina klasskompisar ute och festade igår. Vid lunchen var stämningen mycket hög och det talades om att detta skulle bli "årets förfest" och att "detta är nog enda torsdagen på hela året vi går ut". När Sebban ringde, klockan 03.11, vägrade jag svara...

Och ja, just det, vi förlorade med 5-3.

Moa fick plåtbit i chokladkakan: "Tänk om jag hade svalt den"

Jag hatar artiklar som denna. För det första avskyr jag dem för att de är så jävla onödiga. Det är liksom en engångsföreteelse, kommer aldrig att hända igen. Med andra ord har ingen någon som helst glädje av att veta att Whatshername har hittat whatever i vadsomhelst.

För det andra hatar jag människorna som artiklarna handlar om, folk som ringer tidningen så snart de hittar en spik i nyköpta frysen; "Tänk om jag hade svalt den". Normala människor konstaterar bara att "här var det visst en spik", och sen är det jävligt bra med det.

För att inte tala om alla som berättar om hur de spydde när de hittade (t.ex.) en mask i maten: "Tänk om jag hade svalt den". Helt uppenbart är ju att han/hon inte svalde masken, so whats the big deal liksom? Fy fan för sånt.

Vad är meterpriset på potatis?

En kul grej som jag kom att tänka på:

En bekant ramlar in på nattöppna Statoil i Falun. Klockan är efter två på natten och han är påväg hem efter krogen. Han släntrar in, fram till disken och beställer: tre meter potatis. Kassören kliver ut i butiken, lägger upp tre meter potatis och säljer till gardinmeterpris. Det blev dyra knölar det.

Innebandy vs. festa

Nu har jag börjat gå på innebandyträningar igen, och även om det inte riktig är som förr så är det ändå ganska kul. Än så länge så är jag fortfarande fruktansvärt staplig och dålig, men om jag bara kan hitta halvvägs tillbaka till min forna storform så kan det säkert bli en rätt rolig säsong i IBF Linköping.

I fin form. Jag i KFUM Falun för tre och ett halvt år sedan.
Ibland kommer jag dock att tänka på alla fester jag kommer att missa på grund av innebandyn. En vanlig vecka kommer träningar och matcher ta upp tre veckodagar. Tre potentiella festdagar alltså.

I en inte riktigt lika fin form. Födelsedagsfest i februrari 2008. Jag var utklädd till den där galna dansken som sprang in och sabbade matchen.
Det känns inte riktigt riktigt att jämföra en fylla med en innebandymatch, speciellt som min forna övervikt berodde på just dessa två saker; avsaknaden av träning och överkonsumtionen av alkoholinnehållande produkter. Ändå sitter jag här och väger dessa två saker mot varandra. Just nu lutar det åt att det blir innebandyn. Kanske en kompromiss där jag är sjuk några väl valda matcher. Vi får se.

Det perfekta brottet 2

Något jag ofta tänker på, och som jag antar att många andra också ofta ägnar sina tankar åt, är hur man skulle bära sig åt för att utföra det perfekta brottet. Nu talar jag inte om något speciellt brott utan bara ett brott i allmänhet. Ibland planerar jag ett mord, ibland att kasta en sten genom ett fönster hemma hos någon.

Att jag skriver "planera" innebär inte att jag planerar att begå ett brott, det är jag alldeles för feg för, men visst är det kul att leka med tanken. Det roliga är att överdriva polisutredningen så till den milda grad att det nästan blir omöjligt att komma undan. Även om det bara är en krossad ruta så gäller det att planera en plan så bombsäker att inte ens alla landets samlade poliser skulle kunna lista ut vem det var som hade krossat den.

För det första vill jag gärna knyta på ett meddelande på stenen. Det ska stå något i stil med "Oroa er inte, jag vill er inget illa.", för att inte ägaren till det krossade fönstret ska behöva oroa sig för framtida attacker. Redan här blir det problem:

1. Jag kan inte skriva lappen för hand eftersom jag då ger polisen min handstil.
2. Skriver jag på dator och skriver ut meddelandet på ett papper så kan man säkert spåra skrivaren, vilken jag antagligen har försäkring på.
3. Ägnar jag mig åt det populära klippa och klistra-meddelandet lär det säkert slinka med lite DNA någonstans under en bokstav, vilket senare kan användas som bevis mot mig.

Jag skulle skriva ut meddelandet på ett papper och ta ett kort på pappret, framkalla bilden själv och bifoga denna med stenen. Problemet med den planen är att jag måste lära mig framkalla själv, men det är lätt värt det för att kunna utföra det perfekta brottet. Nu vet inte jag så mycket om hemmaframkallning men det kan tänkas att man måste köpa hem lite specialutrustning. Om så är fallet köper jag den utrustnigen i Stockholm, så blir det ännu lite svårare att spåra upp mig.


Själva stenkastningen bör äga rum mitt i natten. Den tid som jag tror är bäst om man inte vill bli upptäckt är mellan 0400 och 0500 en vardag. Någon gång mellan dessa två klockslag kommer man cyklande förbi fönstret i hög hastighet, kastar in stenen genom rutan och fortsätter cykla tills man kommit utom synhåll från brottsplatsen.

När man har satt sig i tillfällig säkerhet ska man ta av sig tröjan som man hade på sig vid drive by-kastningen. Nu ser jag till att tröjan jag hade på mig när jag kastade stenen är i en skrikig färg, exempelvis gul eller orange, för att eventuella vittnen definitivt ska komma ihåg hur jag var klädd. Polisen kommer alltså att leta efter en gulklädd kille medan jag slinker undan i en svart tröja.

Efter tröjbytet paketerar jag den gula tröjan i en påse på pakethållaren och cyklar vidare. Jag har i förväg hittat en plats som är svåråtkomlig med bil, men som ofta används av fotgängare och cyklister. Här har jag gömt en ryggsäck med ännu ett ombyte

Om när min gode vän Jesper C tappade sin mobil i toaletten och låste ut en klasskompis från klasskom

Jag och Mattis sitter och ser på The Scorpion King när min gode vän Jesper C kommer hem från München Hoben: "Öj grabbar! Det har hänt en så jävla rolig grej. Sätt på paus så ska jag berätta."

Min gode vän Jesper C hade gått ut från München Hoben-området för att pissa och sen inte fått komma tillbaka in med väskan sin. Han lånade alltså hemnycklarna av en klasskompis som bodde i närheten och låste in sin väska, plus mobilen, där.

På grund av att han inte hade mobilen med sig kunde han givetvis inte hitta sin klasskompis när han kom tillbaka till området. Det verkar dock ändå som om han hade en kul afton för några timmar senare blev han utkastad från området, varpå han går hem till tidigare nämnda kompis för att hämta sin mobil.

Väl där ställer han sig och pissar samtidigt som han ringer upp kompisen. I samma stund som kompisen svarar tappar min gode vän Jesper C ner mobiltelefonen i toaletten. Han fiskar upp den, tappar den igen men får så slutligen upp den. På skärmen står det fortfarande att samtalet är uppkopplat men Jesper får inget svar när han ropar sin väns namn. Jesper gör då vad varje smart man skulle göra: han låser och åker hem.

Nu sitter han här och dinglar med nycklarna. Hans klasskamrat får visst hitta någon annanstans att sova i natt.

Hur många hatar Takida?

Mix Megapol har runt 100000 lyssnare i trakterna kring Stockholm. Antar man att huvudstadsinvånarna är precis som oss andra betyder det att ca 900000 människor lyssnar på Mix Megapol varje dag. Lägger man till alla som blir tvingade att lyssna, till exempel på jobbet eller i butiker, så tror jag det är säkert att säga att minst en miljon människor om dagen lyssnar på Mix Megapol.

Med andra ord: Minst en niondel av Sveriges befolkning hatar Takida.

Färdighackat

Nu ska jag sluta hacka på stackars Calle. Alla kan ju faktiskt inte vara bra på det de gör. Att han får behålla jobbet lär väl i och för sig betyda att någon gillar honom, men ni ska veta att det inte är jag.

Dagens Calle

Jag har inte haft ett enda rätt under hela OS. I mina krönikor har jag så gott som utlovat guldmedalj både till Karonen och till Kallur, och se som det har gått. I dag skriver jag om hur Kallur har haft en dålig dag på jobbet. Det är dock ingenting mot de usla år som jag har haft...

En skit bra blogg...//Cilla

Ida när ja surfa hitta ja en as bra blogg...adressen är såhär, hihi. http://blogg.aftonbladet.se/19999

Läs speciellt det här in lägget om katt ungar...VÄLDIGT VIKTIG fråga tycker jag att hon tar upp här grymt viktigt.

Linus Thöntblad

Ska han någonsin inse att han är genomkass? Fy fan!

Love Me Bartender

På senare år har det gått upp för mig vad jag borde ha gjort med mitt liv. Jag förstår inte vad jag tänkte på för två år sedan. Hur kunde jag välja bort möjligheten att utbilda mig till bartender på en solig turistort? Trots att säkert 10% av alla utställare på utbildningsmässan i Stockholm var från bartenderskolor så gick det aldrig riktigt upp för mig vilken jävla hjälte jag hade kunnat bli, bara på två veckor.

Såhär skriver man på Bartender.se:

"Sluta drömma om att bli stjärnan bakom bardisken. Gör slag i saken och plugga till bartender på Mallorca. Vi erbjuder dig en 2 veckors intensiv bartenderutbildning mitt i händelsernas centrum, Magaluf. En metropol som sjuder av barer, pubar och diskotek. Detta är den perfekta platsen för dig som snabbt vill lära dig grunderna i bartending, på svenska. Vi är bartender-skolan för dig som söker det där "lilla extra". Vårt nära samarbete med fler barer och krögare i Magaluf ökar dina chanser att komma tillbaks till Mallorca få jobb. Sugen? Läs igenom vår hemsida och anmäl dig sen direkt via nätet."

Och kan ni tänka er att priset inte är högre än 15900 kronor, inklusive flyg och boende? Helt sjukt. Hade jag bara lagt ut 16 lax för två år sen så hade jag stått på Mallorca och jonglerat flaskor idag.

Utöver priset finns det mycket annat som är helt sjukt med Bartenderskolan på Mallorca, exempelvis att det är riktig sprit de använder i utildningen. Hur jävla coolt är inte det liksom? Riktig sprit! Tänk att stå där och bara lattja med sprit för flera hundra kronor. Man lär ju känna sig som gud. Så jävla nice alltså.

Jag vet att det är lätt att vara efterklok, men hur jävla dum måste jag inte ha varit för två år sedan? The opportunity of a lifetime - and I just let it pass me by.

OS i att vara ett uselt land

Det finns två länder som jag verkligen inte gillar, Ryssland och Kina. När jag och Mattis sitter och tittar på OS så finns det två säkra kommentarer, en när Kina vinner guld och en när Ryssland vinner guld:


1. Nu slipper han/hon i alla fall bli skjuten.
2. Nu ska han/hon hem och fira med doping.

Vilken kommentar som hör samman med vilket land kan ni säkert lista ut själva.

Fy fan för regn i Linköping

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Regnet här i Linköping luktar verkligen as.

Snart snart snart snart snart snart snart snart snart snart!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jpCPvHJ6p90&hl=en&fs=1]

Caroline Seger blev nästan upphakad - fick nästan straff.

"Nästan upphakad". Det låter helt klart som en "klar" straff...

Totalt meningslös sport

Jag förstår inte hur beachvolley kan vara en OS-sport. För det första är det mer spel än en sport och för det andra, tredje, fjärde och femte är det totalt värdelöst som underhållning. Det laget som servar först förlorar, så enkelt är det. Så fruktansvärt jävla meningslöst.

Fem sporter vi kanske får se i OS 2010:

Säcklöpning
Texas Hold'Em
Varmkorvsätning
Irländsk julafton
Zelda: A Link to the Past

Dagens Calle

Marcus skrev nyss ett inlägg om en söt kille, men var han verkligen allvarlig? Tycker Marcus verkligen att killen är så söt som han skriver? Vem vet egentligen vad som är allvar och vad som är på skoj...

Dagens sötaste kille

Läste precis ett inlägg som verkligen berörde mig. Det är en kvinnlig bloggare som skriver om sin pojkvän, och han verkar bara vara så jävla söt alltså. Ärligt talat, detta är nog det absolut sötaste jag läst. Vilken förbannat jävla söt kille!

Två män och en kasse

Min gode vän Jesper Cs rykte i Linköping är redan förstört. Igår när vi hade varit och handlat på Hemköp i Ryd hjälptes vi åt med att bära hem matkassen, vi tog alltså ett handtag var och började gå hemmåt.

Efter bara femtio meter hörde man hur homosexryktena började sprida sig i Ryd och Jesper tog snabbt kontroll över situationen: "Fan vad pinsamt! Ge hit kassen nu, jag bär." Tyvärr var det nog redan försent.

Så här spås Jespers framtid i Linköping:

Plats: Platå
Tid: Sen lördagkväll

Flicka 1: Titta där borta, Flicka 2, vilken riktigt snygging.
Flicka 2: Det är ingen idé, Flicka 1. Jag har sett honom i Ryd, delandes matkasse med en man.
Flicka 1: Gay alltså...
Flicka 2: Ja tyvärr.

Dagens Calle

Snart är det dags för OS. Susanna Kallur kanske kommer ta medalj, eller så tar hon ingen medalj. Kanske sätter skadan stopp för henne. Vi får se...

Faluns usla lokaltidningar

Här i Falun har vi två, mer eller mindre dåliga lokaltidningar. Den mer dåliga heter Dala-Demokraten och den mindre dåliga heter Falu Kuriren. Jag tänker inte gå in närmre på vad det är som gör Dala-Demokraten så genomrutten men på minuslistan finns bland annat en usel layout, en apful hemsida samt värdelösa nyheter.

Den enda av ovanstående tre punkter som Falu Kuriren delar med Dala-Demokraten är de värdelösa nyheterna, varför den alltså är den bättre av de två dåliga tidningarna. Något som däremot gynnar Dala-Demokraten i kampen om läsarna är Falu Kurirens extremt kassa sportchef, Carl-Johan Goth.

Herr Goth är antagligen världsmästare på att, som de säger i Amerika, state the obvious. Varje dag skriver han, i FK, en liten text som kallas Dagens Calle och som alltid är totalt intetsägande.

Om en idrottare, låt oss säga Christian Olsson, har skadat foten på en gala, låt oss säga DN-Galan, och kommer att missa ett mästerskap, låt oss säga OS, så kommer nästa dags Calle att se ut ungefär såhär: "Christian Olsson skadade foten på DN-Galan i går. Nu blir det inget OS för Christian. Antagligen är karriären slut också..."

Vad du ska tänka på om du vill skriva din egen Dagens Calle:
1. Börja med att berätta något som alla redan vet, avsluta sedan med en tanke som alla redan tänkt.
2. Bredvid texten klistrar du in ett kort, på vilket du står med armarna korslagda och blåser upp dig så mycket du bara kan.
3. Avsluta alltid sista meningen med tre punkter.

Ni ska veta att jag inte har någonting emot Carl-Johan som människa, jag tycker bara att han borde byta jobb...

Anders Eklund uppfann punkteringen

Angående Anders Eklund och alla de illdåd som han genom åren har begått så har polisens utredning nu lett till flera chockande upptäckter. Listan över Anders Eklunds onda skapelser kompletteras nu med punkteringen och trasiga glasflaskor.

Det sägs också att Anders Eklund är far till Adolf Hitler, något som i och för sig ännu inte kunnat styrkas.

Jag körde mot rött!

Oräkneliga gånger har jag stått i korsningen uppe på Ingarvet och bara väntat - mitt i natten, helt ensam. Jag har många gånger setat med foten darrande över gaspedalen, varit så himla nära att bara trycka ner och gasa förbi de attans lysena. Dock har jag aldrig vågat köra, och vågar fortfarande inte. Igår var bara en miss från min sida.

Det var vid en rondell inne i stan. Vid en av utfarterna finns ett övergångsställe med trafikljus. Det som ställer till det är att trafikljusen endast lyser om det är rött, vilket inte är speciellt ofta, så man tänker aldrig på att de överhuvudtaget finns där. Igår var de röda men jag bara körde. Ida satt brevid och skrek: "ser du inte att det är rött?". Men det såg jag ju inte. Förlåt.

Varför kan ingen tillverka en mobiltelefon som fungerar?

Ska det vara så jävla svårt egentligen, att tillverka en fungerande mobiltelefon? Hur kan det komma sig att precis alla nya modeller som kommer ut på marknaden är helt värdelösa? Är det inte nån fjantig flippgrej som går av är det programvaran som slutar fungera. Förra veckan lämnade jag in min 5 månader-gamla Sony Ericsson W910 på lagning. Den hade fått spatt och startade om stup i kvarten. Första gången jag besökte Teliabutiken lät det såhär:

Jag: Hej. Jag har lite problem med min mobil här, den startar om sig hela tiden.
Teliakille: Okej. Jag ska uppdatera programvaran i den. Kom tillbaka om en kvart.
En kvart senare:
Teliakille: Det gick inte att uppdatera programvaran, den startar ju bara om sig hela tiden.

Något annat jag har funderat över är hur det kan komma sig att det på mobilmarknaden finns plats för aktörer som Samsung, Siemens och Motorola. Jag har aldrig varit med om att en mobil från något av de tre ovan nämnda företagen har fungerat ordentligt. Tacka vet jag den gamla Nokia 3310, det var kvalitet det.

Drömmar

I går drömde jag att jag dog. I drömmen hade Ida och jag hade byggt någon form av byggnadsställning ute på en frusen sjö. När vi stod ovanpå byggställningen tyckte Ida att vi skulle välta ner den i en vak som var alldeles intill. Hon sa att det skulle vara "lätt att simma upp ur vaken efteråt". Jag fick ställningen rätt över mig och bara sjönk rätt ner. "Nu är det kört", tänkte jag och dog.


I natt drömde jag att jag träffade Kimmy på Harrys, och att han var värsta schysst. Tänk så tokigt det kan bli när man drömmer.

Inga shorts på Etage!

Såhär i stört varma sommartider kan man tycka att det även för killar borde vara okej med bara ben på krogen, men på Falustället Etage har man en annan åsikt. Här gäller (bland många andra totalt idiotiska regler) en strikt dresscode: Y-kromosom + shorts = inget inträde.

Det borde vara upp till var och en om man vill ha shorts eller inte. Okej, det är långt ifrån alla män som klär i shorts men svett är inte heller det speciellt klädsamt. Om man, trots det sociala självmordet, känner sig sugen på att gå på lokal och flexa vaderna lite så tycker jag att det ska vara helt okej, för herre likväl som för dam.

Lyckligtvis var det inte shortsförbud på Harrys i onsdags, eller också så hade damen i kassan endast ögon för mina vackra ögon. Hur som helst kom jag in och hade kul, även fast jag var ful.

Svett och sol

När man cyklat sig från Britsarvet ända upp till Rusta, och har backen upp till Galgberget framför sig, då känns det skönt att titta upp på informationstavlan vid Jet och se att det är 32 grader varmt. Hej svett!

Anders Eklund uppfann dashplanet!

Enligt säkra källor var Anders Eklund en av de stora hjärnorna bakom dashplanen. Lite mer lösa rykten säger att han även ska ha haft ett finger med i spelet vid uppfinnandet av taggtråden, krutet, drunkningsolyckor samt vassa knivar.

Den tidningsansvarige i hushållet

Det ringer:
-Hej. Jag heter "töntigt namn" och ringer från Svenska Dagbladet. Är det du som är den tidningsansvarige i hushållet?
-Nej, det är jag inte, men jag vet att vi inte är intresserade av någon tidning
-Det kan man aldrig veta förns man har talat med den tidningsansvarige.
-Jo, jag vet det.
-Får jag prata med den tidningsansvarige nu?!
-Tack och hej!
Klick.

Svarthåriga inrederskor

Har länge irriterat mig på att alla inredningsprogram på tv har minst en liten käck, svarthårig, skitcool tjej med i programledaruppsättningen. Speciellt har jag irriterat mig på programmen Nytt Läge, Sommartorpet och Äntligen Hemma, eftersom deras svarthåriga tjejer är totalt jävla värdelösa på att inreda. 

Av nån anledning visas Äntligen Hemma just nu på tv4 varje vardag, och idag när jag satt och bevittnade skapandet av ett chockrosa badrumsskåp så slog det mig - det är samma tjej i Sommartorpet som i Äntligen Hemma. Snacka om att gripa efter halmstrån när Ernst slutade: "Om tv4 tar någon av oss måste vi ta någon av dem. Få se nu... Om man bortser från Ernst, vad är då det allra hetaste just nu? Ja just det, svarthåriga tjejer! Anställ en riktigt usel."

Dåligt med uppdateringar

Ja, jag vet att jag har varit dålig på att skriva på sista tiden. Tyvärr tänker jag inte heller idag orka skriva något speciellt, tänkte bara berätta vad jag inte gör just nu. Just nu kollar jag nämligen inte på Sommar med Ernst, eftersom det visas på tv4.

Sommaren är förstörd

Jag blir så jävla nedstämd av att Ernst har sålt sin själ till reklammånglarnas reklmamånglare tv4, så jävla nedstämd och sorgsen. Förra sommaren såg jag vartenda avsnitt av Sommartorpet men redan nu är jag trött på Sommar med Ernst.

I dagens program är Ernst hemma hos en till synes handikappad familj som bara sitter och låter världens finaste kåk förfalla. För att avhjälpa detta kommer Ernst dit, sågar sönder världens finaste staket och smäller upp nån jävla partyplatå. Nu är det i alla fall reklam, och så lär det förbli i tio minuter till. Programmet går ju på tv4 - sveriges sämsta tvkanal.

Du, ja just DU, kan bli dagens stora hjälte

Hjälp Falu Kuriren hitta den okända konstnären.

"Fotograf Erik Westling som fångat stenkonsten på bild och också tagit sig friheten att ge de olika verken namn. Men han har, trots stora ansträngningar, inte lyckats få fram vem som skapat stenkonsten. Kanske någon av tidningens läsare vet svaret. Mail, i så fall, fk.red@dt.se eller ring vår nyhetstelefon 023-935 40."


Texten beskriver ett par mycket fantasifulla konstverk och en konstupplevelse av sällan skådat slag. Jag ser inte riktigt vad som är så fantastiskt med de där stenarna, men det är möjligt att bilderna inte gör konstverken rättvisa. Hur som helst tycks de vara väldigt ivriga att få tag på konstnären.

Far ringer Expressen

Snacka om mediakåt farsa.

Det roligaste den här gången är hur Samuel i slutet berättar om att abborren smakade salt, "och äckligare än vanlig abborre". Som om det vore en speciell sorts superabborre han hade fått upp. Är det good parenting det, att lura i sina barn att de är förmer än andra? Fnys!

Ang. iRiver

Jag skrev tidigare om den utomordentliga service jag fick på Expert när jag kom in med min trasiga mp3-spelare. Vi skickade in skiten till iRiver och idag fick jag tillbaka den, efter flera veckor, och det visare sig att iRiver har inte gjort ett jävla skit med den. Eller jo, de tog bort alla mina låtar och nu kan jag inte längre hitta spelaren på min dator. Inte ens med det superstora, äckligt sega specialproducerade programmet man kan ladda hem på deras hemsida. Fy fan!

Zlatans totala sponsorchock!

Jag läste precis på Innebandymagazinet.se att Zlatan använde Unihocs* hårband på en träning under EM. Torbjörn Jonsson på Unihoc säger att "innebandybranschen ligger i alla fall i framkant när det gäller dessa produkter", och så är det givetvis.

Jag har tidigare skrivit om hur viktig frisyren är när man spelar juniorinnebandy, och Torbjörns uttalande styrker verkligen det påståendet. Senaste nytt från IBF Falun är att de inför varje träning samlas för frisyr- och hårbandskontroll. Är frisyren inte tillräckligt hal eller hårbandet för slappt, då kommer verkligen inte inomhusträning på tal.



*Känd tillverkare av innebandyartiklar.

Far fångade jätteabborre

Sommarens första "titta vad farsan fångade"-artikel. Tyvärr känner jag på mig att det kommer bli många fler under juni och augusti.

Jag hatar lustspel. Jag hatar lustspel. Jag hatar lustspel. Jag hatar lustspel.

Nu är alltså sommaren här, med allt vad det innebär. Naturligtvis mest bra saker, som sol och bad, men också värdelösa saker såsom myggbett och sommarlustspel. Just lustspel och buskis måste ju vara topp tio på listan över de saker som är absolut sämst med Sverige. En lista vilken Fadde Darwich inte ens är i närheten av, vilket kanske hintar lite om hur värdelösa lustspelen faktiskt är.

Det absolut konstigaste med dessa teateruppsättningar är att folk går dit varje år, trots att manusförfattarna för varje varje år skriver ett allt mer förutsägbart manus: Någon är ful, någon är full och någon går på dass. Är manuset, trots detta, fortfarande svagt kommer någon som är ful någon gång komma in spritt språngande naken, och där är publiksuccén definitivt i hamn.

Det enda ljuset i tunneln är att lustspelen antagligen kommer gå hand i hand med smörgåstårtan till Nangijala inom de närmaste tjugo åren.

Tokio Hotel är genomusla och irriterande fula

Detta är en vädjan till dig, Gud: Kan du inte snälla producera fler små fjortistjejer som bara älskar Tokio Hotel? Jag vill så gärna se fler bloggar som i inlägg på inlägg dyrkar dessa tyska småkillar. Det är de ju verkligen värda, Tokio Hotel-pojkarna, så jävla bra som de är. För att inte tala om hur snygga de är liksom. Ohmygoood.

Jerk: "Han med keps, är han livvakt eller?"

143 jävla idioter i riksdagen

Hur kan det vara upp till riksdagen att rösta om nya FRA-lagen? En grupp gamla gubbar och kärringar som inte ens fattar vad internet är... Så jävla pinsamt. Senila jävla pensionärer som i alla år har varit avundsjuka på den yngre generationens internetglädje och nu vill ta den glädjen ifrån oss alla.

Fast när man tänker efter så är det väl klart att man inte ska kunna ha ett privat samtal över internet, det vore ju helt sjukt. Faktum är att jag ändå inte tycker att det är nog. Alla svenska medborgare borde tvingas gå runt med videokameror på huvudet, som spelar in allt vi gör. Eller varför inte spärra in varenda en i ljudisolerade fängelsehålor så att ingen kan prata med någon. Lika bra det, eftersom vi tydligen ändå bara pratar om landsförräderi och mord. Fy fan!

 

 

Jag orkar inte ens skriva något om matchen mot Ryssland...

Rosenberg är så jävla sämst

Om Rosenberg får spela i matchen i kväll, då stänger jag fan av TVn direkt. Han är så ruskigt jävla usel att det fan inte är sant, vilken människa som helst i världen skulle göra bättre ifrån sig på planen. Lägger man in Tutankhamuns gamla ruttna mumie längst upp i ryssarnas målområde så blir det rena målfyrverkeriet i jämförelse. Fy fan!

What's the deal with crabfish?

Är det en krabba eller är det en fisk?

Unik prognos

Löpsedeln som Aftonbladet körde igår känns inte helt genomtänkt. En unik prognos? Om det bara är de som kommit fram till den prognosen lär den ju knappast stämma. Jag skulle vara mycket mer intresserad om det var exakt samma prognos som alla andra har.

Hitlerlång

173 centimeter lång, det vill man inte gärna vara. Så lång var nämligen Hitler.

Ensamfikaren

Idag övervann jag en livslång rädsla - jag gick och fikade helt ensam. Det är faktiskt ganska läskigt. Tänk om någon ser att man sitter där ensam, då kan de ju tro att man helt utstött från samhället. Det är ju tur att polisen redan fångat in Pernillas mördare annars kan jag fan garantera att nån passerande kärring hade ringt in ett tips på mig direkt.

Nästa steg blir att käka lunch ensam på restaurang.

Stilsäkert i Falun

I lördags var jag nere på stan och spanade runt lite efter de senaste modetrenderna. Något som verkar väldigt inne nu är att vara cool. Två säkra kort visas på bilden ovan. De två stilsäkra herrarna bär:

Stilsäker herre 1: Vit jacka med skönt uppvikt krage. Riktigt skön look. Riktigt skön kis.
Stilsäker herre 2: Den alltid lika läckra och stilsäkra kombinationen av oinstoppad, vit skjorta och kort, svart slirre. Vissa kanske tycker att kort slirre känns lite tråkigt (lite väl "safe") men för den som inte vill sticka ut för mycket är det ett väldigt bra alternativ. Dessutom ett alternativ som alltid passar.

Vill du veta mer om vilka trender som gäller i Falun så rekomenderar jag ett besök på Byxshopen. Fråga efter Lennart.

Hårdkörning

Jag åt lökringar till frukost i morse, så runt elvatiden gav jag mig ut på en löprunda. Två och en halv kilometer klarades av enbart på grund av väldigt dåligt samvete, vartefter jag satte mig på en bänk nere vid sjön och bara svettades.

En gubbe kom förbi och tittade på mig. Han såg antagligen hur trött jag var för han sa: "Kör du hårt?". "Ja. Det kan du ge dig på.", svarade jag. "Det är riktigt!", sa han och cyklade iväg. Och om en gamling tycker det är riktigt så är det fan riktigt. I framtiden ska jag bara köra hårt.

Ett urval av morfars samling

Här kommer en kort lista på filmer i morfars samling som jag och Pontus har tyckt speciellt bra om:

Terminator 2
Conan Barbaren
Rocky
Rocky II
Rocky III
Rocky IV
Demolition Man
The Running Man
Commando
First Blood
Rambo: First Blood Part II
Rambo III
Die Hard
Die Hard 2
The Quest
Robocop
The Rock
Face/Off
Schakalen

Min morfar bandaren

Här hemma i Falun håller min mamma på att flytta, så vi är just nu i full färd med att rensa ut lägenheten. Varje dag hittar man nya grejer som man nästan hade glömt bort att man ens hade, och vissa saker är det riktigt svårt att kasta trots att man egentligen inte använt dem på flera år.

Idag ska vi till exempel kasta bort min morfars gamla samling av inspelade VHS-kassetter. Det är ungefär 200 videoband med filmer inspelade från TV, med två filmer på varje kassett och tillhörande innehållsförteckning i en liten bok.

Tack vare morfar har jag och min lillebror vuxit upp med Jönssonligan, Rambo, James Bond, Terminator och Conan. Och nu åker de allesammans i sopen. Egentligen är det lika bra det eftersom kvaliteten på filmerna numer är så grusig att man knappt kan skilja vitt från svart, men det är inte utan att en del av mig vill behålla den dammiga gamla samlingen av svarta, fyrkantiga kasetter.

Något jag däremot funderar på att behålla är alla medaljer och diplom jag har hittat i min garderob. Minnen från den tiden då jag faktiskt åstadkom någonting i livet. Jag har tillexempel en sån där gigantisk check från när jag vann Idéjakten och medaljer från landets största innebandyturneringar (t.ex. brons i Storvreta, guld i Viking Line) och flera stipendium för goda studieresultat(!). Att jag fått allt detta är det svårt att tro idag, men så är det.

Bråda utköpartider

Ett undantag borde göras på Systemet så här års. Klart som fan att man ska få dricka så mycket man vill när man tar studenten, varför tar man den annars? Jag tror inte jag har varit så full nån gång, varken förr eller senare, som jag var under studentveckan. Och fan vad kul det var.

Tur ändå att det finns så många som är över tjugo som ställer upp på att köpa ut. Fast det är klart man ställer upp liksom, man vet ju själv hur jävla drygt det var att få tag på alkohol när man själv var ungdom. Och faktum är ju att utan 20-åriga utköpare så kan studenterna knappt ens få tag på folköl här i Falun. Jag tror att Cityjouren fortfarande säljer till 18-åringar, men det är inget som jag är beredd att slå mig i backen på.

Kokt levande

I förrgår hade Falun varmaste temperaturen i hela Europa. Jag dör snart av värme.

En helkväll senare

Siljansnäs-Anders var precis så stark som man kunde tänka sig. Inte nog med att han lyfte 300 kilo när han var 16 år gammal, en gång simmade han med två järnkaminer under armarna. Är inte det jävligt starkt så vetefan vad som är det...

Dagens schema

Det är helt sjukt varmt här hemma i Falun. Så stört sjukt kokande ute att man knappt klarar av att gå ut. Jag ska utmana ödet och ta mig ut på en joggingtur om en liten stand. Det blir antagligen en kortare runda idag. Kanske springer jag direkt till Kålgårn och tar ett bad efteråt, vi får se.

Klockan sex i kväll ska jag och Jerk och Mattis (om han kommit hem) ner på Thunströms och lyssna på en kille som berättar om Siljansnäs-Anders - en idol från förr:

Dalkarlen Molars Anders Andersson (1872-1919) kom från Mon i Siljansnäs. Som artist kallades han för Siljansnäs-Anders. Han var hand- och tandatlet samt brottare. Han slog järnspikar med blotta handen och lyfte hästar med tänderna, hade världsrekord i tandlyftning. 1903 blev han amerikansk mästare i brottning och utsågs till världens starkaste människa. Anders är en av våra främsta och märkligaste styrkeartister genom tiderna.*

Så jävla klassiskt att han hette Anders Andersson.

*Citat från nwt.se

Experthjälp

Min mp3-spelare har under en längre tid krånglat rätt friskt, så igår tog jag garantibevis, kvitto och spelare och begav mig till Expert för att få den helad. Det första expediten frågade var om jag hade uppdaterat firmwaret på senaste tiden, vilket jag förklarade att jag inte hade eftersom den programvara som medföljde spelaren är så jävla usel att jag inte ens orkar öppna den. Expediten började alltså genast ladda hem programmet för att personligen uppdatera firmwaret.

En halvtimme senare hade han ännu inte lyckats få programmet att ens hitta spelaren, och vi var fullkomligt överens om "nu skickar vi iväg skiten på reparation". Sagt och gjort alltså, och nu lever jag i en tyst och konstig tillvaro. Just därför sitter jag vid datorn nu. En dag till utan Svenne Rubins så tror jag att jag hade blivit fullständigt galen.

Inget ont om Expert förresten. Utomordentlig service.

Min nemesis

Jag såg Kimmy Dalbjer på Lager 157 i dag. Han extraknäcker där för att tjäna in mer pengar till hårvax.

Come on, Daddy needs a new pair of boxers

Pontus kom just med den goda idén att spela in lite kalsongpengar på nätpoker. Jag hade redan 50 kronor på Betway sedan tidigare, så jag gick in för att plocka hem lite cash. Tyvärr är min bror en extrem risktagare och har hemskt dåligt inflytande på mig. Han sitter bakom mig på sängen och skriker ut alla möjliga usla tips: "Kör!", "Slå om!", "Ställ in!". Jag får hjärter sju-åtta och han hojtar bakifrån, "lätt höjarhand!". Det spelar egentligen ingen roll vad jag får för valörer, är det samma färg på korten så gäller det att "smälla in degen".


För att göra en lång historia kort så förlorade jag 5$ ganska snabbt, hamnade i en hetsig ordväxling med en ryss och blev avstängd från chatten. Pontus har erbjudit sig att "casha in lite pluring" om jag betalar in 100 pix på hans Svenska Spel-konto, men jag känner att jag behöver tänka över det ett litet tag.

Kalsongkris

Igår upptäckte jag att jag har glömt alla mina kalsonger nere i Linköping. Ganska mindre bra med tanke på att det är så jävla varmt att man nästan måste byta kalsonger två gånger om dagen. Ska åka ner på stan och köpa en helt ny uppsättning underbyxor imorgon. Känns bra att spendera semesterkassan på det. Verkligen.

Nu är det färdigt

Detta är sista inlägget i den här bloggen som skrivs från Rydsvägen 262 C. Den första augusti flyttar jag, tillsammans med Mattis och min gode vän Jesper C, in på Rydsvägen 364 C. Jag kom precis hem från hyreskontraktsteckningen.

Under sommaren kommer jag kanske att blogga från Falun, jag och Jerk funderar på en gemensam blogg. I höst är jag dock tillbaka, direkt från en annan del av Ryd.

Vem använder kalsonghålet?

På nästan alla kalsonger jag har finns det en öppning fram, en slags hemlig ingång där tyget överlappar men inte är ihopsytt någonstans. Vad ska det egentligen vara bra för? Är det någon som faktiskt lirkar ut den genom hålet när de går och kissar? Jag tycker det är bra mycket smidigare att bara dra ner resåren lite. Och än en gång har jag rätt, för det är smidigare.

Jag kan tänka mig att hålet kan vara till viss nytta när det brådskar vid porrfilmsinspelning, men det är också allt.

Min gode vän Jesper C

Jag har tidigare berättat om att min gode vän Jesper C brukar använda sig av en hel del lite förlegade ord. Jesper kallar till exempel fortfarande det kontot som är kopplat till hans kreditkort för minutenkonto, efter de gamla uttagsautomaterna, och när vi pratar om präster refererar han till dom som prällar. Väldigt roligt tycker jag.

En mycket berättigad fråga

Enligt Bloggportalen är detta den enda bloggen som skriver om Rydshäxan. Med den informationen på hand är det nästan ofattbart att Direkt från Ryd bara har 600 besökare i veckan.

Om Insjöns barn och de usla innebandyförutsättningarna i Linköping

När man var yngre och spelade innebandy var det ganska vanligt att möta lag där i stort sett alla hade kommit olika långt i utvecklingen. Vissa var små och taniga medan vissa var stora som vuxna. De mest extrema spelarna i varje lag kallade vi olika namn. De små spelarna fick heta barn, de som var långa och flintskalliga var ryssar och de som var stora och starka var beefar.

Jag vill minnas att Insjön hade seriens minsta barn, en riktigt liten kille som bara studsade runt inne på planen. Seriens mest ryska ryssar spelade i Domnarvet och de största och starkaste beefarna spelade i Mora. Mora som för övrigt alltid spelade väldigt fult och alltid hyrde hemmadomare till hemmamatcherna i sin äckliga Ryssahall. Här kommer en topplista:

De tre sämsta golven i Dalarna:
1. Haraldsbohallen, Falun
2. Ryssahallen, Mora
3. Maserhallen, Borlänge

Ändå ligger Dalarna bra till om man jämför med Linköping:

De tre sämsta golven i Linköping:
1. Kärna idrottshall, Linköping
2. Lambohov idrottshall, Linköping
3. Alla hallar utom Rydshallen*, Linköping

Det är alltså ett skämt hur dåliga golv det finns här i Linköping, helt omöjligt att spela innebandy. Faktum är att jag till och med har spelat en match på parkett här nere, och jag måste säga att det verkligen inte funkar. Under min säsong med IBF Linköping blev jag alltid extra sorgsen när matcherna låg i Kärna. Fy fan!


*Tyvärr råkar det vara så att Rydshallen i alla andra avseenden är väldigt usel.