Det var så länge sedan jag spelade innebandy att jag fick lov att gå tillbaka till min gamla blogg för att leta upp det här inlägget. Om det är någon som inte orkar klicka så lyder inlägget såhär:
"fredag, oktober 27, 2006 -
Stryk igen
Japp. Idag fick vi stryk igen. Kom just hem från matchen. 21-5 blev resultatet och min helt nya klubba gick av. Det är min tredje trasiga klubba på lika många matcher. Inspirerande."
Igår var det alltså dags för match igen, och kan ni gissa vad som hände? Redan i första bytet var det kaputt med min fina Fatpipeklubba. Någon sparkade mycket hårt på bladet så att det böjde sig till ett L. Nu är det bara att hoppas på att jag hittar ett likadant blad nere på stan idag, annars finns det risk att jag slutar igen.
För att ytterligare strö salt i såren var mina klasskompisar ute och festade igår. Vid lunchen var stämningen mycket hög och det talades om att detta skulle bli "årets förfest" och att "detta är nog enda torsdagen på hela året vi går ut". När Sebban ringde, klockan 03.11, vägrade jag svara...
Och ja, just det, vi förlorade med 5-3.
fredag, augusti 29, 2008
måndag, augusti 25, 2008
Moa fick plåtbit i chokladkakan: "Tänk om jag hade svalt den"
Jag hatar artiklar som denna. För det första avskyr jag dem för att de är så jävla onödiga. Det är liksom en engångsföreteelse, kommer aldrig att hända igen. Med andra ord har ingen någon som helst glädje av att veta att Whatshername har hittat whatever i vadsomhelst.
För det andra hatar jag människorna som artiklarna handlar om, folk som ringer tidningen så snart de hittar en spik i nyköpta frysen; "Tänk om jag hade svalt den". Normala människor konstaterar bara att "här var det visst en spik", och sen är det jävligt bra med det.
För att inte tala om alla som berättar om hur de spydde när de hittade (t.ex.) en mask i maten: "Tänk om jag hade svalt den". Helt uppenbart är ju att han/hon inte svalde masken, so whats the big deal liksom? Fy fan för sånt.
För det andra hatar jag människorna som artiklarna handlar om, folk som ringer tidningen så snart de hittar en spik i nyköpta frysen; "Tänk om jag hade svalt den". Normala människor konstaterar bara att "här var det visst en spik", och sen är det jävligt bra med det.
För att inte tala om alla som berättar om hur de spydde när de hittade (t.ex.) en mask i maten: "Tänk om jag hade svalt den". Helt uppenbart är ju att han/hon inte svalde masken, so whats the big deal liksom? Fy fan för sånt.
Vad är meterpriset på potatis?
En kul grej som jag kom att tänka på:
En bekant ramlar in på nattöppna Statoil i Falun. Klockan är efter två på natten och han är påväg hem efter krogen. Han släntrar in, fram till disken och beställer: tre meter potatis. Kassören kliver ut i butiken, lägger upp tre meter potatis och säljer till gardinmeterpris. Det blev dyra knölar det.
En bekant ramlar in på nattöppna Statoil i Falun. Klockan är efter två på natten och han är påväg hem efter krogen. Han släntrar in, fram till disken och beställer: tre meter potatis. Kassören kliver ut i butiken, lägger upp tre meter potatis och säljer till gardinmeterpris. Det blev dyra knölar det.
fredag, augusti 22, 2008
Innebandy vs. festa
Nu har jag börjat gå på innebandyträningar igen, och även om det inte riktig är som förr så är det ändå ganska kul. Än så länge så är jag fortfarande fruktansvärt staplig och dålig, men om jag bara kan hitta halvvägs tillbaka till min forna storform så kan det säkert bli en rätt rolig säsong i IBF Linköping.
I fin form. Jag i KFUM Falun för tre och ett halvt år sedan.
Ibland kommer jag dock att tänka på alla fester jag kommer att missa på grund av innebandyn. En vanlig vecka kommer träningar och matcher ta upp tre veckodagar. Tre potentiella festdagar alltså.
I en inte riktigt lika fin form. Födelsedagsfest i februrari 2008. Jag var utklädd till den där galna dansken som sprang in och sabbade matchen.
Det känns inte riktigt riktigt att jämföra en fylla med en innebandymatch, speciellt som min forna övervikt berodde på just dessa två saker; avsaknaden av träning och överkonsumtionen av alkoholinnehållande produkter. Ändå sitter jag här och väger dessa två saker mot varandra. Just nu lutar det åt att det blir innebandyn. Kanske en kompromiss där jag är sjuk några väl valda matcher. Vi får se.
I fin form. Jag i KFUM Falun för tre och ett halvt år sedan.
Ibland kommer jag dock att tänka på alla fester jag kommer att missa på grund av innebandyn. En vanlig vecka kommer träningar och matcher ta upp tre veckodagar. Tre potentiella festdagar alltså.
I en inte riktigt lika fin form. Födelsedagsfest i februrari 2008. Jag var utklädd till den där galna dansken som sprang in och sabbade matchen.
Det känns inte riktigt riktigt att jämföra en fylla med en innebandymatch, speciellt som min forna övervikt berodde på just dessa två saker; avsaknaden av träning och överkonsumtionen av alkoholinnehållande produkter. Ändå sitter jag här och väger dessa två saker mot varandra. Just nu lutar det åt att det blir innebandyn. Kanske en kompromiss där jag är sjuk några väl valda matcher. Vi får se.
Det perfekta brottet 2
Något jag ofta tänker på, och som jag antar att många andra också ofta ägnar sina tankar åt, är hur man skulle bära sig åt för att utföra det perfekta brottet. Nu talar jag inte om något speciellt brott utan bara ett brott i allmänhet. Ibland planerar jag ett mord, ibland att kasta en sten genom ett fönster hemma hos någon.
Att jag skriver "planera" innebär inte att jag planerar att begå ett brott, det är jag alldeles för feg för, men visst är det kul att leka med tanken. Det roliga är att överdriva polisutredningen så till den milda grad att det nästan blir omöjligt att komma undan. Även om det bara är en krossad ruta så gäller det att planera en plan så bombsäker att inte ens alla landets samlade poliser skulle kunna lista ut vem det var som hade krossat den.
För det första vill jag gärna knyta på ett meddelande på stenen. Det ska stå något i stil med "Oroa er inte, jag vill er inget illa.", för att inte ägaren till det krossade fönstret ska behöva oroa sig för framtida attacker. Redan här blir det problem:
1. Jag kan inte skriva lappen för hand eftersom jag då ger polisen min handstil.
2. Skriver jag på dator och skriver ut meddelandet på ett papper så kan man säkert spåra skrivaren, vilken jag antagligen har försäkring på.
3. Ägnar jag mig åt det populära klippa och klistra-meddelandet lär det säkert slinka med lite DNA någonstans under en bokstav, vilket senare kan användas som bevis mot mig.
Jag skulle skriva ut meddelandet på ett papper och ta ett kort på pappret, framkalla bilden själv och bifoga denna med stenen. Problemet med den planen är att jag måste lära mig framkalla själv, men det är lätt värt det för att kunna utföra det perfekta brottet. Nu vet inte jag så mycket om hemmaframkallning men det kan tänkas att man måste köpa hem lite specialutrustning. Om så är fallet köper jag den utrustnigen i Stockholm, så blir det ännu lite svårare att spåra upp mig.
Själva stenkastningen bör äga rum mitt i natten. Den tid som jag tror är bäst om man inte vill bli upptäckt är mellan 0400 och 0500 en vardag. Någon gång mellan dessa två klockslag kommer man cyklande förbi fönstret i hög hastighet, kastar in stenen genom rutan och fortsätter cykla tills man kommit utom synhåll från brottsplatsen.
När man har satt sig i tillfällig säkerhet ska man ta av sig tröjan som man hade på sig vid drive by-kastningen. Nu ser jag till att tröjan jag hade på mig när jag kastade stenen är i en skrikig färg, exempelvis gul eller orange, för att eventuella vittnen definitivt ska komma ihåg hur jag var klädd. Polisen kommer alltså att leta efter en gulklädd kille medan jag slinker undan i en svart tröja.
Efter tröjbytet paketerar jag den gula tröjan i en påse på pakethållaren och cyklar vidare. Jag har i förväg hittat en plats som är svåråtkomlig med bil, men som ofta används av fotgängare och cyklister. Här har jag gömt en ryggsäck med ännu ett ombyte
Att jag skriver "planera" innebär inte att jag planerar att begå ett brott, det är jag alldeles för feg för, men visst är det kul att leka med tanken. Det roliga är att överdriva polisutredningen så till den milda grad att det nästan blir omöjligt att komma undan. Även om det bara är en krossad ruta så gäller det att planera en plan så bombsäker att inte ens alla landets samlade poliser skulle kunna lista ut vem det var som hade krossat den.
För det första vill jag gärna knyta på ett meddelande på stenen. Det ska stå något i stil med "Oroa er inte, jag vill er inget illa.", för att inte ägaren till det krossade fönstret ska behöva oroa sig för framtida attacker. Redan här blir det problem:
1. Jag kan inte skriva lappen för hand eftersom jag då ger polisen min handstil.
2. Skriver jag på dator och skriver ut meddelandet på ett papper så kan man säkert spåra skrivaren, vilken jag antagligen har försäkring på.
3. Ägnar jag mig åt det populära klippa och klistra-meddelandet lär det säkert slinka med lite DNA någonstans under en bokstav, vilket senare kan användas som bevis mot mig.
Jag skulle skriva ut meddelandet på ett papper och ta ett kort på pappret, framkalla bilden själv och bifoga denna med stenen. Problemet med den planen är att jag måste lära mig framkalla själv, men det är lätt värt det för att kunna utföra det perfekta brottet. Nu vet inte jag så mycket om hemmaframkallning men det kan tänkas att man måste köpa hem lite specialutrustning. Om så är fallet köper jag den utrustnigen i Stockholm, så blir det ännu lite svårare att spåra upp mig.
Själva stenkastningen bör äga rum mitt i natten. Den tid som jag tror är bäst om man inte vill bli upptäckt är mellan 0400 och 0500 en vardag. Någon gång mellan dessa två klockslag kommer man cyklande förbi fönstret i hög hastighet, kastar in stenen genom rutan och fortsätter cykla tills man kommit utom synhåll från brottsplatsen.
När man har satt sig i tillfällig säkerhet ska man ta av sig tröjan som man hade på sig vid drive by-kastningen. Nu ser jag till att tröjan jag hade på mig när jag kastade stenen är i en skrikig färg, exempelvis gul eller orange, för att eventuella vittnen definitivt ska komma ihåg hur jag var klädd. Polisen kommer alltså att leta efter en gulklädd kille medan jag slinker undan i en svart tröja.
Efter tröjbytet paketerar jag den gula tröjan i en påse på pakethållaren och cyklar vidare. Jag har i förväg hittat en plats som är svåråtkomlig med bil, men som ofta används av fotgängare och cyklister. Här har jag gömt en ryggsäck med ännu ett ombyte
torsdag, augusti 21, 2008
Om när min gode vän Jesper C tappade sin mobil i toaletten och låste ut en klasskompis från klasskom
Jag och Mattis sitter och ser på The Scorpion King när min gode vän Jesper C kommer hem från München Hoben: "Öj grabbar! Det har hänt en så jävla rolig grej. Sätt på paus så ska jag berätta."
Min gode vän Jesper C hade gått ut från München Hoben-området för att pissa och sen inte fått komma tillbaka in med väskan sin. Han lånade alltså hemnycklarna av en klasskompis som bodde i närheten och låste in sin väska, plus mobilen, där.
På grund av att han inte hade mobilen med sig kunde han givetvis inte hitta sin klasskompis när han kom tillbaka till området. Det verkar dock ändå som om han hade en kul afton för några timmar senare blev han utkastad från området, varpå han går hem till tidigare nämnda kompis för att hämta sin mobil.
Väl där ställer han sig och pissar samtidigt som han ringer upp kompisen. I samma stund som kompisen svarar tappar min gode vän Jesper C ner mobiltelefonen i toaletten. Han fiskar upp den, tappar den igen men får så slutligen upp den. På skärmen står det fortfarande att samtalet är uppkopplat men Jesper får inget svar när han ropar sin väns namn. Jesper gör då vad varje smart man skulle göra: han låser och åker hem.
Nu sitter han här och dinglar med nycklarna. Hans klasskamrat får visst hitta någon annanstans att sova i natt.
Min gode vän Jesper C hade gått ut från München Hoben-området för att pissa och sen inte fått komma tillbaka in med väskan sin. Han lånade alltså hemnycklarna av en klasskompis som bodde i närheten och låste in sin väska, plus mobilen, där.
På grund av att han inte hade mobilen med sig kunde han givetvis inte hitta sin klasskompis när han kom tillbaka till området. Det verkar dock ändå som om han hade en kul afton för några timmar senare blev han utkastad från området, varpå han går hem till tidigare nämnda kompis för att hämta sin mobil.
Väl där ställer han sig och pissar samtidigt som han ringer upp kompisen. I samma stund som kompisen svarar tappar min gode vän Jesper C ner mobiltelefonen i toaletten. Han fiskar upp den, tappar den igen men får så slutligen upp den. På skärmen står det fortfarande att samtalet är uppkopplat men Jesper får inget svar när han ropar sin väns namn. Jesper gör då vad varje smart man skulle göra: han låser och åker hem.
Nu sitter han här och dinglar med nycklarna. Hans klasskamrat får visst hitta någon annanstans att sova i natt.
tisdag, augusti 19, 2008
Hur många hatar Takida?
Mix Megapol har runt 100000 lyssnare i trakterna kring Stockholm. Antar man att huvudstadsinvånarna är precis som oss andra betyder det att ca 900000 människor lyssnar på Mix Megapol varje dag. Lägger man till alla som blir tvingade att lyssna, till exempel på jobbet eller i butiker, så tror jag det är säkert att säga att minst en miljon människor om dagen lyssnar på Mix Megapol.
Med andra ord: Minst en niondel av Sveriges befolkning hatar Takida.
Med andra ord: Minst en niondel av Sveriges befolkning hatar Takida.
måndag, augusti 18, 2008
Färdighackat
Nu ska jag sluta hacka på stackars Calle. Alla kan ju faktiskt inte vara bra på det de gör. Att han får behålla jobbet lär väl i och för sig betyda att någon gillar honom, men ni ska veta att det inte är jag.
Dagens Calle
Jag har inte haft ett enda rätt under hela OS. I mina krönikor har jag så gott som utlovat guldmedalj både till Karonen och till Kallur, och se som det har gått. I dag skriver jag om hur Kallur har haft en dålig dag på jobbet. Det är dock ingenting mot de usla år som jag har haft...
söndag, augusti 17, 2008
En skit bra blogg...//Cilla
Ida när ja surfa hitta ja en as bra blogg...adressen är såhär, hihi. http://blogg.aftonbladet.se/19999
Läs speciellt det här in lägget om katt ungar...VÄLDIGT VIKTIG fråga tycker jag att hon tar upp här grymt viktigt.
Läs speciellt det här in lägget om katt ungar...VÄLDIGT VIKTIG fråga tycker jag att hon tar upp här grymt viktigt.
torsdag, augusti 14, 2008
Love Me Bartender
På senare år har det gått upp för mig vad jag borde ha gjort med mitt liv. Jag förstår inte vad jag tänkte på för två år sedan. Hur kunde jag välja bort möjligheten att utbilda mig till bartender på en solig turistort? Trots att säkert 10% av alla utställare på utbildningsmässan i Stockholm var från bartenderskolor så gick det aldrig riktigt upp för mig vilken jävla hjälte jag hade kunnat bli, bara på två veckor.
Såhär skriver man på Bartender.se:
"Sluta drömma om att bli stjärnan bakom bardisken. Gör slag i saken och plugga till bartender på Mallorca. Vi erbjuder dig en 2 veckors intensiv bartenderutbildning mitt i händelsernas centrum, Magaluf. En metropol som sjuder av barer, pubar och diskotek. Detta är den perfekta platsen för dig som snabbt vill lära dig grunderna i bartending, på svenska. Vi är bartender-skolan för dig som söker det där "lilla extra". Vårt nära samarbete med fler barer och krögare i Magaluf ökar dina chanser att komma tillbaks till Mallorca få jobb. Sugen? Läs igenom vår hemsida och anmäl dig sen direkt via nätet."
Och kan ni tänka er att priset inte är högre än 15900 kronor, inklusive flyg och boende? Helt sjukt. Hade jag bara lagt ut 16 lax för två år sen så hade jag stått på Mallorca och jonglerat flaskor idag.
Utöver priset finns det mycket annat som är helt sjukt med Bartenderskolan på Mallorca, exempelvis att det är riktig sprit de använder i utildningen. Hur jävla coolt är inte det liksom? Riktig sprit! Tänk att stå där och bara lattja med sprit för flera hundra kronor. Man lär ju känna sig som gud. Så jävla nice alltså.
Jag vet att det är lätt att vara efterklok, men hur jävla dum måste jag inte ha varit för två år sedan? The opportunity of a lifetime - and I just let it pass me by.
Såhär skriver man på Bartender.se:
"Sluta drömma om att bli stjärnan bakom bardisken. Gör slag i saken och plugga till bartender på Mallorca. Vi erbjuder dig en 2 veckors intensiv bartenderutbildning mitt i händelsernas centrum, Magaluf. En metropol som sjuder av barer, pubar och diskotek. Detta är den perfekta platsen för dig som snabbt vill lära dig grunderna i bartending, på svenska. Vi är bartender-skolan för dig som söker det där "lilla extra". Vårt nära samarbete med fler barer och krögare i Magaluf ökar dina chanser att komma tillbaks till Mallorca få jobb. Sugen? Läs igenom vår hemsida och anmäl dig sen direkt via nätet."
Och kan ni tänka er att priset inte är högre än 15900 kronor, inklusive flyg och boende? Helt sjukt. Hade jag bara lagt ut 16 lax för två år sen så hade jag stått på Mallorca och jonglerat flaskor idag.
Utöver priset finns det mycket annat som är helt sjukt med Bartenderskolan på Mallorca, exempelvis att det är riktig sprit de använder i utildningen. Hur jävla coolt är inte det liksom? Riktig sprit! Tänk att stå där och bara lattja med sprit för flera hundra kronor. Man lär ju känna sig som gud. Så jävla nice alltså.
Jag vet att det är lätt att vara efterklok, men hur jävla dum måste jag inte ha varit för två år sedan? The opportunity of a lifetime - and I just let it pass me by.
OS i att vara ett uselt land
Det finns två länder som jag verkligen inte gillar, Ryssland och Kina. När jag och Mattis sitter och tittar på OS så finns det två säkra kommentarer, en när Kina vinner guld och en när Ryssland vinner guld:
1. Nu slipper han/hon i alla fall bli skjuten.
2. Nu ska han/hon hem och fira med doping.
Vilken kommentar som hör samman med vilket land kan ni säkert lista ut själva.
1. Nu slipper han/hon i alla fall bli skjuten.
2. Nu ska han/hon hem och fira med doping.
Vilken kommentar som hör samman med vilket land kan ni säkert lista ut själva.
onsdag, augusti 13, 2008
Fy fan för regn i Linköping
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Regnet här i Linköping luktar verkligen as.
tisdag, augusti 12, 2008
Snart snart snart snart snart snart snart snart snart snart!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jpCPvHJ6p90&hl=en&fs=1]
Caroline Seger blev nästan upphakad - fick nästan straff.
"Nästan upphakad". Det låter helt klart som en "klar" straff...
Totalt meningslös sport
Jag förstår inte hur beachvolley kan vara en OS-sport. För det första är det mer spel än en sport och för det andra, tredje, fjärde och femte är det totalt värdelöst som underhållning. Det laget som servar först förlorar, så enkelt är det. Så fruktansvärt jävla meningslöst.
Fem sporter vi kanske får se i OS 2010:
Säcklöpning
Texas Hold'Em
Varmkorvsätning
Irländsk julafton
Zelda: A Link to the Past
Fem sporter vi kanske får se i OS 2010:
Säcklöpning
Texas Hold'Em
Varmkorvsätning
Irländsk julafton
Zelda: A Link to the Past
Dagens Calle
Marcus skrev nyss ett inlägg om en söt kille, men var han verkligen allvarlig? Tycker Marcus verkligen att killen är så söt som han skriver? Vem vet egentligen vad som är allvar och vad som är på skoj...
Dagens sötaste kille
Läste precis ett inlägg som verkligen berörde mig. Det är en kvinnlig bloggare som skriver om sin pojkvän, och han verkar bara vara så jävla söt alltså. Ärligt talat, detta är nog det absolut sötaste jag läst. Vilken förbannat jävla söt kille!
måndag, augusti 11, 2008
Två män och en kasse
Min gode vän Jesper Cs rykte i Linköping är redan förstört. Igår när vi hade varit och handlat på Hemköp i Ryd hjälptes vi åt med att bära hem matkassen, vi tog alltså ett handtag var och började gå hemmåt.
Efter bara femtio meter hörde man hur homosexryktena började sprida sig i Ryd och Jesper tog snabbt kontroll över situationen: "Fan vad pinsamt! Ge hit kassen nu, jag bär." Tyvärr var det nog redan försent.
Så här spås Jespers framtid i Linköping:
Plats: Platå
Tid: Sen lördagkväll
Flicka 1: Titta där borta, Flicka 2, vilken riktigt snygging.
Flicka 2: Det är ingen idé, Flicka 1. Jag har sett honom i Ryd, delandes matkasse med en man.
Flicka 1: Gay alltså...
Flicka 2: Ja tyvärr.
Efter bara femtio meter hörde man hur homosexryktena började sprida sig i Ryd och Jesper tog snabbt kontroll över situationen: "Fan vad pinsamt! Ge hit kassen nu, jag bär." Tyvärr var det nog redan försent.
Så här spås Jespers framtid i Linköping:
Plats: Platå
Tid: Sen lördagkväll
Flicka 1: Titta där borta, Flicka 2, vilken riktigt snygging.
Flicka 2: Det är ingen idé, Flicka 1. Jag har sett honom i Ryd, delandes matkasse med en man.
Flicka 1: Gay alltså...
Flicka 2: Ja tyvärr.
tisdag, augusti 05, 2008
Dagens Calle
Snart är det dags för OS. Susanna Kallur kanske kommer ta medalj, eller så tar hon ingen medalj. Kanske sätter skadan stopp för henne. Vi får se...
Faluns usla lokaltidningar
Här i Falun har vi två, mer eller mindre dåliga lokaltidningar. Den mer dåliga heter Dala-Demokraten och den mindre dåliga heter Falu Kuriren. Jag tänker inte gå in närmre på vad det är som gör Dala-Demokraten så genomrutten men på minuslistan finns bland annat en usel layout, en apful hemsida samt värdelösa nyheter.
Den enda av ovanstående tre punkter som Falu Kuriren delar med Dala-Demokraten är de värdelösa nyheterna, varför den alltså är den bättre av de två dåliga tidningarna. Något som däremot gynnar Dala-Demokraten i kampen om läsarna är Falu Kurirens extremt kassa sportchef, Carl-Johan Goth.
Herr Goth är antagligen världsmästare på att, som de säger i Amerika, state the obvious. Varje dag skriver han, i FK, en liten text som kallas Dagens Calle och som alltid är totalt intetsägande.
Om en idrottare, låt oss säga Christian Olsson, har skadat foten på en gala, låt oss säga DN-Galan, och kommer att missa ett mästerskap, låt oss säga OS, så kommer nästa dags Calle att se ut ungefär såhär: "Christian Olsson skadade foten på DN-Galan i går. Nu blir det inget OS för Christian. Antagligen är karriären slut också..."
Vad du ska tänka på om du vill skriva din egen Dagens Calle:
1. Börja med att berätta något som alla redan vet, avsluta sedan med en tanke som alla redan tänkt.
2. Bredvid texten klistrar du in ett kort, på vilket du står med armarna korslagda och blåser upp dig så mycket du bara kan.
3. Avsluta alltid sista meningen med tre punkter.
Ni ska veta att jag inte har någonting emot Carl-Johan som människa, jag tycker bara att han borde byta jobb...
Den enda av ovanstående tre punkter som Falu Kuriren delar med Dala-Demokraten är de värdelösa nyheterna, varför den alltså är den bättre av de två dåliga tidningarna. Något som däremot gynnar Dala-Demokraten i kampen om läsarna är Falu Kurirens extremt kassa sportchef, Carl-Johan Goth.
Herr Goth är antagligen världsmästare på att, som de säger i Amerika, state the obvious. Varje dag skriver han, i FK, en liten text som kallas Dagens Calle och som alltid är totalt intetsägande.
Om en idrottare, låt oss säga Christian Olsson, har skadat foten på en gala, låt oss säga DN-Galan, och kommer att missa ett mästerskap, låt oss säga OS, så kommer nästa dags Calle att se ut ungefär såhär: "Christian Olsson skadade foten på DN-Galan i går. Nu blir det inget OS för Christian. Antagligen är karriären slut också..."
Vad du ska tänka på om du vill skriva din egen Dagens Calle:
1. Börja med att berätta något som alla redan vet, avsluta sedan med en tanke som alla redan tänkt.
2. Bredvid texten klistrar du in ett kort, på vilket du står med armarna korslagda och blåser upp dig så mycket du bara kan.
3. Avsluta alltid sista meningen med tre punkter.
Ni ska veta att jag inte har någonting emot Carl-Johan som människa, jag tycker bara att han borde byta jobb...
lördag, augusti 02, 2008
Anders Eklund uppfann punkteringen
Angående Anders Eklund och alla de illdåd som han genom åren har begått så har polisens utredning nu lett till flera chockande upptäckter. Listan över Anders Eklunds onda skapelser kompletteras nu med punkteringen och trasiga glasflaskor.
Det sägs också att Anders Eklund är far till Adolf Hitler, något som i och för sig ännu inte kunnat styrkas.
Det sägs också att Anders Eklund är far till Adolf Hitler, något som i och för sig ännu inte kunnat styrkas.
Jag körde mot rött!
Oräkneliga gånger har jag stått i korsningen uppe på Ingarvet och bara väntat - mitt i natten, helt ensam. Jag har många gånger setat med foten darrande över gaspedalen, varit så himla nära att bara trycka ner och gasa förbi de attans lysena. Dock har jag aldrig vågat köra, och vågar fortfarande inte. Igår var bara en miss från min sida.
Det var vid en rondell inne i stan. Vid en av utfarterna finns ett övergångsställe med trafikljus. Det som ställer till det är att trafikljusen endast lyser om det är rött, vilket inte är speciellt ofta, så man tänker aldrig på att de överhuvudtaget finns där. Igår var de röda men jag bara körde. Ida satt brevid och skrek: "ser du inte att det är rött?". Men det såg jag ju inte. Förlåt.
Det var vid en rondell inne i stan. Vid en av utfarterna finns ett övergångsställe med trafikljus. Det som ställer till det är att trafikljusen endast lyser om det är rött, vilket inte är speciellt ofta, så man tänker aldrig på att de överhuvudtaget finns där. Igår var de röda men jag bara körde. Ida satt brevid och skrek: "ser du inte att det är rött?". Men det såg jag ju inte. Förlåt.
fredag, augusti 01, 2008
Varför kan ingen tillverka en mobiltelefon som fungerar?
Ska det vara så jävla svårt egentligen, att tillverka en fungerande mobiltelefon? Hur kan det komma sig att precis alla nya modeller som kommer ut på marknaden är helt värdelösa? Är det inte nån fjantig flippgrej som går av är det programvaran som slutar fungera. Förra veckan lämnade jag in min 5 månader-gamla Sony Ericsson W910 på lagning. Den hade fått spatt och startade om stup i kvarten. Första gången jag besökte Teliabutiken lät det såhär:
Jag: Hej. Jag har lite problem med min mobil här, den startar om sig hela tiden.
Teliakille: Okej. Jag ska uppdatera programvaran i den. Kom tillbaka om en kvart.
En kvart senare:
Teliakille: Det gick inte att uppdatera programvaran, den startar ju bara om sig hela tiden.
Något annat jag har funderat över är hur det kan komma sig att det på mobilmarknaden finns plats för aktörer som Samsung, Siemens och Motorola. Jag har aldrig varit med om att en mobil från något av de tre ovan nämnda företagen har fungerat ordentligt. Tacka vet jag den gamla Nokia 3310, det var kvalitet det.
Jag: Hej. Jag har lite problem med min mobil här, den startar om sig hela tiden.
Teliakille: Okej. Jag ska uppdatera programvaran i den. Kom tillbaka om en kvart.
En kvart senare:
Teliakille: Det gick inte att uppdatera programvaran, den startar ju bara om sig hela tiden.
Något annat jag har funderat över är hur det kan komma sig att det på mobilmarknaden finns plats för aktörer som Samsung, Siemens och Motorola. Jag har aldrig varit med om att en mobil från något av de tre ovan nämnda företagen har fungerat ordentligt. Tacka vet jag den gamla Nokia 3310, det var kvalitet det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)