Tillåt mig irriteras

Jag var nere på Hemköp nyss, och blev väldigt irriterad på två saker:
1. En man som stod och tog lösgodis nös sig i handen och fortsatte sen ta lösgodis. Vilket jävla snusk. Snuskgubbe!
2. Man kan inte längre dra sitt kort när man betalar, utan man måste sätta in det i apparaten. "Det är mycket säkrare med chip" säger dom på Hemköp. Men det tar fan tusen jävla år att betala! Så jävla irriterande.

Friidrott

Det var ganska kul i skolan idag vid två. Alla studenter gick utt till tv-apparaterna för att se de svenska hoppen utmana världseliten i VM. Runt den TVn jag var vid satt säkert femtio studenter, medan lektionsledarna oroligt vandrade runt i korridorerna och undrade var deras elever tagit vägen.

Var är nyheterna?

Det kan irritera mig att Aftonbladet och Expressen varje dag skriver om att en ny kändis blir förnedrad i tvprogrammet Myggan. Det är inte en nyhet längre, bara en seg följetong.

Ännu en artikel.

Jag hatar nålar!

Usch! Nålar är så himla läskiga alltså. På syslöjden var jag alltid rädd att sticka mig. Det vore så äckligt om man tog på sig en tröja som någon glömt en nål i. Och sprutor är också läskiga, om de inte är i rätta händer. Tänk om nålen skulle gå sönder inne i kroppen. På tal om det så hatar jag också stickor. Stickor äcklar mig! Det är så läskigt att ha något i kroppen sådär. Fy...

Varför i hela fridens namn betalar jag tv-avgift?

När jag flyttade hemmifrån sa mamma att hon tyckte jag skulle betala tv-licensen, så jag gör det nu. Bara några dagar senare, när jag tyvärr redan anmält tv-innehav, hade hon ändrat sig. Och jag förstår varför.

Fick i dagarna hem någon sorts folder, där SVT och SR skryter om sina fina program, och försöker övertyga mig om att jag gör rätt som betalar avgiften. Tillåt mig citera en liten del av texten i det häftet:

"För de yngre tittarna är det dags för en ny omgång av sommarlovsprogrammet Hej hej sommar med Nic Schröder. En ny generation barn får krypa in i världens coolaste trädkoja, när SVT dammar av 80-talsklassikern Trazan Apansson & Banarne."

Jag betalar alltså för att Nic Schröder ska sitta i världens risigaste gamla skjul och titta på när sniglar ålar runt på ett hockeyspel? Och hur mycket kostar det egentligen för SVT att sända Lasse Åbergs gamla program i repris igen? Kunde jag göra min anmälan ogjord så skulle jag inte tveka en sekund.

Vad tusan?

Nu är jag tydligen med på Aftonbladets linköpingssida igen. Jag som trodde att de skrotade mig i sommras när jag inte skrev något. Hur som helst verkar det som om de letar efter någon ny i alla fall. De kanske är arga för att jag bytte namn på bloggen...

Tentat

Den här gången klarade jag väl envariabelanalys 2? Det känndes iaf som om jag klarade de tre första talen. Eller klarade kanske är fel ord, jag ägde de tre första talen. Hoppas jag...

Första, andra, tredje, Nakamura!

Snart kommer du kunna bli stolt ägare till kändiscykeln Nakamura. Den har definitivt gjort sitt här i Ryd. Idag när Mattis hade den ner på stan gav den upp på honom när han som allra mest behövde den. Nakamura får stå kvar på stan nu, den hämtas vid försäljning.

Håll ögonen öppna efter annonsen. Priset är ännu inte satt, men det ryktas om en möjlig bytesaffär.

Idag

Vad jag har gjort idag, istället för att plugga:
1. Handlat två läsk, en påse kanelgifflar och fyra kiwis.
2. Ätit en påse kanelgifflar och druckit två läsk.
3. Sett senaste Entourage-avsnittet.

Men nu är det snart dags att hit the books.

Allting kan gå i tu, men Nakamura kan gå i tuuusen bitar...

Jag vet att jag svor att aldrig mer laga Nakamura, men nu bor Mattis här en vecka så vi behöver två cyklar. Tyvärr så sviker Nakamura mig alltid när jag behöver den som mest.

Skulle exempelvis följa med Mattis upp till skolan idag, och tro fan att cykeljäveln var trasig. Jag fick sända iväg Mattis med en bristfällig vägbeskrivning, sen satte jag ihop skiten och gick och köpte läsk. Det ska nog kunna läka såren.

En mal i köket!

Hjälp! Det är en mal i köket! Jag hatar malar. Det enda som är värre är harkrankar. De är båda så jävla äckliga. Bara att skriva om dem ger mig rysningar. Jag måste ta på mig en långärmad tröja, för annars känns det som om de flyger mot mina armar. Äckliga, äckliga malar!

Äcklig harkrank
Varför kommer det sig egentligen att alla de äckliga djuren kommer ut på natten? Och varför flyger de mot ljuset? Om de nu gillar ljus så mycket, varför är de då inte vakna på dagen? Vilka jävla idioter...

Angående hur mysig jag kan se ut

Saftig banankaka

På insidan av mitt skafferi sitter ett recept på saftig banankaka. Det har setat där sedan jag flyttade in. Receptet är det enda spåret jag har från killen som bodde här innan mig. Någon gång ska jag baka den där saftiga banankakan och då ska han få bekänna färg, banankakskillen. Var han en man av god eller dålig smak?

Världens sämsta flashfilm

Satt just och sökte igenom min dator efter gamla bilder och hemsidor som jag har gjort, och då hittar jag den här. Det är världens sämsta flashfilm, gjord av Larre på en webdesign-lektion. Jag tycker den är fruktansvärt rolig och härlig att titta på. Varsågoda, jag ger er:

NegerHitlers som åker runt i en liten box.

(Jag vet att det är fel att säga neger, men det är vad filmen heter)

Grannarna på Rydsvägen 262

Helt plötsligt bara sådär så har jag bekantat mig med två av mina grannar här i trappen. En av dem är en tjej som går samma program och i samma årskurs som jag, som har flyttat in på samma våning som jag nu efter sommaren. Först passerade vi bara varandra lite tyst i trappen, men på ost & vin-sittningen i torsdags bröt jag isen. Nu brukar vi faktiskt växla ett par ord när vi ses.

Den andra bekantskapen är en tjej som bor i korridoren under mig. Hon flyttade in igår kväll, och jag hjälpte henne och hennes föräldrar att bära. De hade kört i regn från Karlskrona utan tak på släpet, så alla grejer var helt fuktiga.

Vad kul det är att känna folk. Snart kanske jag kan ordna en trappuppgångs-gettogether här i min lilla lya.

Skivsignering

Jag älskar att skriva på CD-skivor. Ni vet när man just har brännt ut något spännande, och sen skriver upp vad det är på själva skivan. M-m!

Rubriken påminde mig just om en skivsignering jag råkade gå förbi en gång. Det var Carola (blä!) som skrev på skivor i någon stockholmsk förort. Dessutom har jag en skiva signerad av Ronny Rooster. De ni!

För fet för en bike

Jag tror jag har löst punkteringsproblemet. Jag är för fet. Vet ni att jag väger nästan 90 kilo? 88 kilo dundrade vågen upp på sist jag vägde mig. Sorgligt...

Jag har idag cyklat med alla nollorna ut till ett kollo där de ska övernatta. Eftersom Nakamura har rullat sin sista meter så lånade jag en cykel av David i min klass. Den höll hela vägen dit (1,7 mil) och nästan hela vägen hem. Ungefär i Lambohov tappade den orken, och jag fick lov att gå. Igen! Jag hatar att gå när man är inställd på att cykla. Hoppas att David inte blir så arg. Jag ska erbjuda mig att laga den, men just nu har jag inte råd.

Nu är det färdigt

Idag fick jag punktering. För andra gången på fyra dagar. Jag tänker inte laga Nakamura fler gånger, jag har liksom tappat gaisten. Den får stå här utanför och rosta. Såfort jag får pengar ska jag se till att köpa mig en ny, fin hoj.

Jag har så jävla mycket myggbett....

Jag har så jävla mycket myggbett. Här är min armbåge. Helt sjukt.

Hemtelefon

Jag tror jag ska säga upp mitt teleabbonemang. De enda som ringer till min hemtelefon är min vän Jesper C och telefonförsäljare.

Nio gånger av tio är det någon som vill ge mig mitt livs erbjudande. Jag vet inte hur många gånger den här veckan som jag har fått reda på att jag ännu inte har fått ta del av prissänkningen för teleabbonemang som "bla bla bla årsskiftet"...

Nej tack brukar jag säga.

Inte omfester

Något man brukar säga här i Linköping är: "Det finns omtentor, men inga omfester". Imorgon är det omtenta, men ikväll är det ost & vin-sittning. Vad väljer man? Hmm...

Mika

Just nu lyssnar jag väldigt mycket på Mikas skiva, Life in Cartoon Motion. Låten Billy Brown gör mig så glad att jag inte bryr mig om något annat. Jippie!

Bajsdag

Idag är en bajsdag här i Ryd. Någon lantbrukare har gödslat sin åker någonstans i närheten, så hela Ryd luktar gödsel. Lagom mysigt.

Spam

Nu när bloggen ändå är så gott som död kan jag lika gärna spamma ner den med en massa länkar. Här kommer en länk till det roligaste blogginlägget jag läst på bra länge:
http://henrikschyffert.blogspot.com/2007/08/en-biroll.html

Nymålat

Gick förbi dagiset här i Ryd och såg barnen måla om lekboden med vatten. Som barn blir man nöjd när man målar med vatten, för helt plötsligt ser huset helt nymålat ut. Nackdelen är väl att färgen tappar sin lyster rätt fort igen, men då är det ju bara att måla igen.

Jag och min lillebror brukade springa runt med vattenpenslar på morfars land när vi var små. Vi sprang och hämtade vatten ur en stor balja och sen målade vi både väggar och golv. Ibland stoppade pappa ner mig i baljan med kläderna på så jag började storgrina. Vad härligt det var att vara liten...

Åter i stan

Ryd är sig likt. Utanför fönstret kånkar en mängd ungdomar runt med sina möbler och banankartonger. För ett år sedan kände jag som dem. Oro och förväntan. Imorgon står de nya nollorna på borggården, och iår är det jag som är fadder. Spännande!