Jag borde sova, men egentligen borde jag plugga, men egentligen kommer jag att EXPLODERA AV ILSKA!

Nu börjar det bli sent igen, det blir det varje dag. När det här inlägget pupliceras är det nog till och med så sent att det är tidigt. Jag borde gå och lägga mig men jag kan inte. Det känns som om jag har alldeles för mycket att göra för att bara gå och somna sådär. Jag borde rita lite till formgivningen, fila lite på frågor till IFP:n, fundera över förbättringar till kabelmätningsmaskinen i produktdesignprojektskursen... Meen jag orkar inte.

Faktiskt så har jag gjort någonting bra nu på kvällen: var och tränade på gymet. Irriterande är den höga idiothalten på gymet vid den här tiden på dygnet. En massa jävla puckon som släpper in sina jävla puckokompisar genom slussen fast man inte får (HUR VÅGAR DOM?!). En massa jävla töntar som bara kommer in och tomtar runt inne på gymet med jeans och kepa, eller konstiga farsor som läser tidningar medan dottern (knappt) tränar. VET DE INTE ATT DET ÄR FÖRBJUDET ATT VISTAS I GYMET OM MAN INTE TRÄNAR ELLER ATT DET ÄR FÖRBJUDET ATT GÅ IN FLER ÄN EN GENOM SLUSSEN PÅ SAMMA KORT? Jag bara frågar.

Det sägs att slussen in till gymet ska vara kameraövervakad. Det sägs också att nödutgången bredvid skall vara larmad. Inget av detta stämmer: det där jävla gymet har nog fler freeloaders än betalande kunder. Det hela kanske skulle kunna vara lite mer okej om gymet i fråga faktiskt hade plats för fler än tio pers...

Jag ska nu sätta mig och skriva ett brev till typerna som driver Korpen Kollegiums gym och kräva att de stänger av personerna i fråga. Fast först ska jag tänka på det jättelänge tills jag blir så arg att jag antingen: 1. somnar, eller: 2. exploderar.

Jag har märkt att min blogg allt mer blir någon slags dagbok, till glädje för min mamma och pappa antar jag (jag ringer inte så ofta, dålig på att prata telefon). Någon som det inte är till glädje för är mig. Jag vill skriva en helt annan typ av blogg. Om det nu hade varit någon som hade läst min blogg så hade jag frågat: "Vad vill ni läsa om? Personligt eller funderingar? Kommentera!", men det gör jag ju inte... Istället kan jag lova mig själv att jag kanske kommer att bättra mig.

He got guards ready to pop'em with their ch-ch-ch-ch-choppers

Nä den kommer jag aaaldrig att sälja!

Sitter och äter nån konstig kantarell och kyckling-gryta och glor på Antikrundan på SVT Play. Det tycks som om antikviteterna i landet börjar ta slut, allt fler inslag handlar om halvnya grejer. Slog förresten upp pucko i ordboken idag, så här stod det: "En kvinna eller man som tar med sig en halvny grej till SVTs populära program Antikrundan". I det här avsnittet var det till exempel en konstig tant som tog med sig en konstig kaffekanna ifrån 2001 och sa att "nä den kommer jag aaaldrig att sälja!"

Det vore så jäkla nytt och fräsht om programledaren: "Jag skulle säga att den här är värd någonstans mellan femtio- och sextiotusen kronor" och den vanlige tjommen: "Du får'n fö tretti!" 

Fan vad underbart det är att vakna klockan sex

Min plan från i går kväll var ju att sova länge och åka och träna idag. Det sista jag tänkte innan jag somnade igår var: imorgon ska jag köra max på gymet alltså.

Så ni kan ju gissa vem som vaknar klockan 0600 med en jävla hosta. Jag har mått skitbra hela veckan men så helt plötsligt bara skiter det sig och jag ligger där igen, svettig, irriterad och hostande. Och då tänkte jag så här: nu jävlar är det allvar, idag ringer jag till sjukvårdsupplysningen.

Jag undrar vilken diagnos jag får. Den diagnos jag ställer på mig själv är: allergisk mot att vara frisk... Fan ta min jävla hosta!

Oväder på gång

Nu kommer det visst in ett jävla oväder över Sverige. De varnar för fullt på radio och på TV och i tidningar för att det kommer bli halt och jävligt och blåsigt. Helst ska man inte ge sig ut på vägarna, men jag säger så här: har jag att välja på att cykla och att ta bilen när det är storm ute, då tar jag bilen hundra gånger av hundra. Jag ryser bara jag tänker på min cykeltur upp till gymet imorgon: full jävla vindstyrka rätt i ansiktet med pisskall ishård stensnö, växlar som strejkar, hala trampor, kall sadel, iskyla ända in i märgen och halt som in i helvete.

Jag hatar att cykla, det är bland det värsta jag vet. Andra saker jag hatar är: skidskytte, Takida, smörgåstårtor, snuva och C-sams dyra priser.

Eller ja just det jag har faktiskt gjort något kul den här veckan!

I går satt jag och Petter på Island och kollade laguppställningar inför OS (i hockey naturligtvis). Vi var jävligt överens om en sak: DET KOMMER BLI FETT GRYMT!

Det var kul!

Det är tuffa tider för en drömmare. Tunga tuffa tider!

Nu händer det inte mycket stimulerande alltså. Idag var vi (Jag, Tony, Olle, Patrik) iväg till Örebro och glodde på kabelmätningsmaskiner. Det var ungefär vad man hade förväntat sig: de mätte kabel. Mycket kabel!

På vägen hem råkade vi ta den långsamma vägen. På Sibylla i Pålboda sänkte vi en varsin Big Cheese Bacon Meal. På den tvåfiliga motorvägen körde jag upp bredvid en annan av universitetets lånebilar och bara låg där bredvid ett tag, Patrik tyckte att det var pinsamt.

I helgen hände inte heller mycket. I fredags var jag på HG och åt och drack och såg min gode vän Jesper C lira bort slantar på black jack. I lördags var jag på De Klomp och drack pissdyr öl och sen på NH och dansade tills klockan tre. När jag kom hem somnade jag på soffan med kläderna på. Ida somnade på sängen med kläderna (och lampan) på. På söndagen köpte jag 450 gram ostbågar.

Lite roligt var att kabelmätningsföretaget hade ett konferensrum som hette krämaren. Där kan man gå in och lägga en kabel. Ha ha ha. Imorgon ska jag sova länge och gå på gymet. Nu: sitta och skriva ned mina intryck från dagens studiebesök.

Sry

Tyvärr blir det inte heller idag av något inlägg om skidskyttets uselhet. Jag råkade få i mig ett par-fem öl nu på kvällskvisten, varför jag just nu inte känner mig i stånd att göra sporten rättvisa. Om jag så bara skulle råka beskriva en tusendel av skidskyttesporten som intressant så skulle det gnaga på mig under resten av mitt liv.

Därför får det, för nu, räcka med ett uttalande: skidskytte suger!

Cliffhanger

Kanske blir det idag som jag skriver inlägget om varför skidskytte är så jäkla uselt.

Spännande va?

Nu är det absolut ingenting spännande på g

Jag var och tränade igår. Vaknade med hosta i morse men mår ändå ganska bra nu. Vilar från träning idag så får vi se hur det känns imorgon.

Mina armar hänger och slänger som två tjocka slipsar idag. Helt lealösa. Jag hoppas att det är ett resultat av träningen och inte av någon skum sjukdom. Var hemma hos Olle igår. Han har precis kommit hem från Hong Kong så det kan ju vara vad skit som helst. Den nya pandemin: armarna ramlar av-influensan.

Mina bästa jeans

Mina absoluta favoritjeans gick sönder idag - igen. På två ställen dessutom. Under de senaste två åren har de blivit lappade och lagade säkert sju-åtta gånger, oftast i skrevet, vid mobilfickan (höger) eller vid blixtlåset. Nu får det snart vara nog tycker jag - och Ida som alltid får laga dem (nu när jag inte har mamma till hands).

Och som om det inte vore nog så är även mina number 2-jeans trasiga. Ibland undrar jag över om det beror på att alla mina jeans är inköpta för ett pris < 400 svenska enkronor. Lika ofta undrar jag över om det beror på att jag är för stor för byxorna. Pontus tror det, han brukar kalla mig för Sprängarn, eftersom jag alltid tar med mig ett sprängt byxpar när vi åker för att hälsa på mamma.

Hur som helst så tror jag att det börjar bli dags för mig att inhandla ett nytt par jeans. Det känns bara så jäkla svårt att slänga ut över tusenlappen på ett par jeans som man inte säkert vet att man kommer tycka om. Lika svårt känns det att gå in på en affär som säljer dessa jeans och ta kontakt med den, allt som oftast, överdryga personalen. Det man vill säga till dem är ju oftast att "Jag vill ha ett par snygga byxor, de ska vara ungefär den exakta motsatsen till vad du har på dig just nu".

Jag är på intet sätt erfaren när det gäller kläder, jag måste ta på mig byxan innan jag ser om den är snygg. Det lättaste är väl att gå in och säga att man vill ha en byxa som ser ungefär ut som den som man redan har på sig, men hur kul känns det? Ungefär som att gå till frissan och "Jag vill bli klippt som jag är nu fast kortare". Tyvärr är det så jag alltid har gjort, men nu skall det bli ändring! Den här gången skall jag köpa ett par nya byxor helt från scratch. Jag ska också klippa mig i en helt ny frisyr. Förhoppningsvis redan denna veckan.

The new me väntar alltså. Om jag hade varit en Pokémon så hade Ash ropat: "Marcus; utvecklas till NYA MARCUS!"

 

OS! OS! OS! OS! OS! OS! OS! OS! (och nu talar jag hockey)

Kan det börja nån gång eller? Fan vad stämning det kommer att bli. Det ska jävligt mycket till om jag ska missa en os-match kan jag säga.

Fast nu pratar jag naturligtvis bara om hockey, i övrigt är vinter-OS totalt ointressant. Det går att se finalen i skidsprint, eftersom den är över så snabbt, men i övrigt är det fan äckligt tråkiga sporter: curling, bob, skridskoprinsesseri, slalom... Och den tråkigaste sporten av dem alla: skidskytte.

Skidskytte kan dra åt helvete, men mer om det en annan gång. Nu: glo hockeykväll på SVT Play.

Nu börjar jag bli riktigt less

Jag hade verkligen tänkt gå och träna idag. Det var ett tag sedan nu och jag hade verkligen sett fram emot det. Jag hade inte hostat alls på hela helgen, och hade faktiskt känt mig ganska frisk rent allmänt.

När jag vaknade i morse fanns den dock där igen, den satans jävla hostan. Fick lov att gå upp åtta fastän jag tänkt sova till nio. Jag känner mig verkligen inte frisk heller längre, helt stel i lederna, helt frusen ända in i märgen. Jävla pisskropp, bli frisk! Jag vill träna!

Nu ska jag sätta på en kastrull gammal glögg och grina.

Om varför värdelösa filmer lyfter svensk bioindustri

2009 var ett riktigt rekordår för svenska biografer. Att detta var mycket tack vare Stieg Larsson-filmerna tycker jag bevisar att det inte är den illegala nedladdningen som är det största hotet mot svensk bio, det är snarare kvaliteten på svensk film (inte för att Millennium-trilogin är speciellt bra, eller ens okej för den delen, men det finns vissa som tror att det är bra filmer).

Den extra publik som filmer likt Män som hatar kvinnor kan locka består inte av nedladdande ungdomar. Jag ser framför mig ett gäng med medelålders tanter, isolerade pensionärer och andra som inte vet någonting om film, men som vill se "den där nya svenska filmen som det pratas så mycket om". För att locka den stora publiken måste filmerna presenteras i ett sammanhang som de äldre känner till, man måste locka fram citat i stil med: "Ja men det är ju den där boken det", "Göta kanal 2? Vad kul! Jag såg ju den där Göta kanal 1 på min 50-års dag" eller "Titanic - var inte det den där båten som sjönk?".

Personligen tycker jag att det är pinsamt att invånarna i Sverige så ivrigt springer och ser svenska filmer på bio. Vem som helst som har någon som helst koll vet ju att det inte kommer vara värt pengarna, speciellt inte om man går på bio i Linköping: 110 kronor för Flickan som lekte med elden=sjukt.

Jag vill bara lite kort berätta om när jag var och såg Avatar på bio i Karlskoga: För det första var det inga som helst problem att få biljett, fastän filmen bara var en dag gången på bio. För det andra kostade det bara 90 pix. För det tredje så började filmen på utsatt tid. Vilken jävla legendbiograf.

Dags att sammanfatta år 2009

Brukligt är ju att man, såhär i början av ett nytt år, sammanfattar året som varit med någon slags lista. Här kommer följaktligen mitt tvåtusennio i listform:

Årets sämsta manliga artist:
Nominerade:  Martin Stenmarck, Brolle Jr, Ola Svensson, Darin
Vinnare: Martin Stenmarck
Motivering: Det finns  ingen artist i Sverige som är fjantigare än Martin, som samtidigt själv tror sig vara så otroligt cool. Vad är Septemberland egentligen för namn på en skiva? Det är meningen att man skall tycka att åh, han är så djup och nedstämd men istället tänker man: ge upp nu för fan! Övriga nominerade säger egentligen allt om hur jävla usel Martin Stenmarck är.

Årets sämsta kvinnliga artist:
Nominerade: Shirley Clamp, Jill Johnson, Sarah Dawn Finer, Lena Philipsson
Vinnare: Jill Johnson
Motivering: Försök göra en låt som inte är en cover nån gång...

Årets sämsta grupp: 
Nominerade: Takida, E.M.D, Poodles
Vinnare: Takida 
Motivering:
 

Årets sämsta och mest irriterande trummis:
Nominerade: Kicken
Vinnare: Kicken
Motivering: Överflödig.

Köplusta

Jag vill fira min akademiska framgång med ett dyrt köp. Någon som har något förslag? Nån teknisk manick vore skoj.

Idag kunde jag förresten också, efter ett jullov med idel tidiga morgnar, konstatera att jag inte har förlorat förmågan att kunna sova till klockan 12. Det kändes skönt, fast imorgon blir det att ställa klockan igen. Som pappa brukar säga: man kan ju inte sova bort hela livet.

Kam and get it

Jag funderar på att köpa en kam. Kanske kan jag ge ett lite mer seriöst första intryck om jag går kammad till skolan. Dessutom ser det ju coolt ut om man har med sig kammen, och ibland plockar upp den och kammar till sig lite. Som en backup liksom; om de inte direkt fattar att jag är cool när jag kommer där med kammat hår, då plockar jag upp kammen och visar de jävlarna.

Fatta om jag hade haft kammat hår idag på muntan. Direkt jag kom in så hade de sett att här har vi en som vet vad han sysslar med. Sen om jag skulle vara lite osäker på en fråga, då skulle jag bara kunna säga: "ah vänta ett tag bara, ska fixa frissan lite". Det skulle ge både betänketid och ett proffsigt intryck. Jag vill ju inte sitta där och se ut som en jäkla slusk, herregud!

Sen finns det ju massa annat coolt man kan göra med en kam. Till exempel så tror jag att man kan spela på den. Festens mittpunkt; den kamspelade trubaduren! Och om man verkligen kan sina grejer så kan man bryta loss nån tand från kammen och dyrka upp lås med. Och det, mina barn, kan vara mycket nyttigt om man planerar en framtida karriär som spion.

Nailed it!

Gick skapligt bra för mig idag på muntan. Vi var tre duktiga grabbar som gjorde den idag. Så här sa gubben till oss efteråt: "Jag tycker ni har gjort det mycket bra alla tre, ni ligger på minst en fyra i betyg allihop. Ni har alla gjort likvärdiga prestationer...".

"...men Marcus ligger på en något högre nivå."

Aldrig har jag varit med om liknande. Jag höll nästan på att gå sönder i morse innan tentan för att det kändes så jäkla dåligt. Det gick inte att göra någonting. Jag var rädd för att tänka, rädd för att skriva över ledarskapskunskapen i min hjärna. Tänkte blogga om det, vågade inte.

Tydligen så fanns det tillräckligt med kunskap kvar i alla fall. Nu: glömma allt så fort som möjligt.

Ledarskapledarskapledarskap ledarskapladarslaspledarskepledarskap ledarskalledarskeppledarskaplepar

Fan vad less jag är på begreppet ledarskap. Om jag inte klarar den här dumma muntan imorgon så vetefan vad jag ska ta mig till...

Det vi ska plugga in är fyrahundra sidor pisstråkig och dåligt skriven text på engelska. På muntan får man sen en fråga som man skall svara så djupt som möjligt på, vilket förutsätter att man måste kunna hela boken utan och innan för att kunna få ett bra betyg (eller ens godkänt). Jag har helt enkelt glömt hur man pluggar in innehållet i en bok. De senaste åren har det bara varit formler, formler och formler... Jag har läst boken, jag har sammanfattat hela boken i ett fyrtio sidor långt dokument och jag har läst dokumentet och läst det igen. Ändå sitter det inte. Det ser mörkt ut på Rydsvägen 336 C.

Detta imorgon är alltså en ommunta. Varför jag fick underkänt skrev jag ett långt och irriterat inlägg (med titeln Unikt datum: Den sämsta december - 2009) om men det publicerade jag aldrig, eftersom det var för jäkla risigt. Den korta versionen är att jag fick en fråga som jag inte kunde svara på. Jag hade inte läst på tillräckligt, det kan jag medge, men faktum är att jag inte hade kunnat svara på den frågan även om jag hade läst på bättre. Den informationen som efterfrågades var så pass obefintlig i den tentamenspliktiga litteraturen att jag hade hoppat över det 99 gånger av hundra. Och vem fan läser en bok hundra gånger?!

Morgonstund har slem i mund

Fan vad skönt det skulle vara att kunna sova ut nån dag... Vaknade runt kvart i sex idag. Samma procedur som vanligt: toabesök och en galen hostattack. Om jag hade råd skulle jag köpa hostmedicin.

Abel sabel kirrikanabel.

Tandblekning och tillgjort leende gör skillnad!

Surfade över den här reklamen inne på tyda.se när jag satt och försökte tyda min lärobok i ledarskap. Jag förstår inte riktigt; på vilken bild har hon blekt tänderna? Och varför ser hon så jävla galen ut på den högra bilden? Ska det här få mig att vilja bleka tänderna? Tydligen ska man ju få mycket komplimanger och sådär, men om jag kommer bli sådär skum i ansiktet så vetefan...

Jag kan ändå inte bleka tänderna, de är så jäkla tunna att varje glas cola jag dricker kan vara droppen som får tänderna att frätas bort totalt. Det får bli plaketter för min del. Men det en annan gång, nu: plugga ännu mer.

Inverted pointer

Japp! Nu bytter jag till ett nytt pekarschema, var så less på min vanliga muspekare. Från och med idag kör jag Windows inverted. På den gamla goda tiden, när jag sportade en 350MHz:are inne på mitt grabbrum i Falun, så körde jag alltid det pekarschemat. Muspekaren blir liksom gul när man drar den över blå bakgrund och tvärt om. Hur cool är inte det? Lite svårt att tro att min gamla Lap Power (i konkurs år 2000) kunde klara de grejerna.

Okej, nu kan jag inte hitta på fler ursäkter. Tillbaka till studierna!

Lap Power kunde erbjuda en hel del olika typer av net, på den tiden då det begav sig.
De var också ökända för sina "sexiga" annonser och stormiga intriger.

Förföljd av Radiotjänst i Kiruna AB

Radiotjänst i Kiruna AB ger verkligen inte upp. Jag vet inte hur många gånger de har ringt mig den senaste månaden. I och för sig kan det ha lite att göra med att jag aldrig svarar när de ringer (har lagt in numret i mobilen under namnet Svara Inte). Jag vill egentligen inte ge Radiotjänst i Kiruna AB några tips, men jag känner ett behov av att glänsa lite här på bloggen: försök att ringa från dolt nummer. Hoppas de inte läser...

Hur som helst. I torsdags när jag cyklade hem från Hemköp i Ryd så såg jag två snubbar från Radiotjänst i Kiruna AB tomta runt lite längre ner i MänniskoRyd, så jag släckte alla lampor hemma och drog ner alla persienner och la mig på soffan och var tyst. När de kom och ringde på låtsades jag att jag sov. Tyvärr verkar de bara ha fått vatten på sin kvarn för knappt en timme sedan så ringde Svara Inte till min mobil.

En gång när Radiotjänst i Kiruna AB ringde svarade jag faktiskt, och förklarade som det är: jag har ingen tv! Dessutom har jag tidigare betalat tv-avgift i två och ett halvt år. Det borde väl vara nog för att göda de där gamla stofilerna på slottet en säsong till. Eller för att kirurgiskt töja ut Salems brorsas tandglugg ännu mer. Eller för att stämma den där svarta killens piano. Eller för att köpa in ett nytt bollplank till ungarna i Lilla Sportspegeln (Hur svårt ska det egentligen vara att träffa de där hålen? Ett tips till alla grabbar: kasta kärringkast! Det är fult men smart) Lik förbannat forstätter de att ringa. Man kan ju tycka att det borde finnas värre smitare (inte för att jag är en smitare...) att fånga.

Jag tror att det är skidskytte som är den stora boven i dramat, men det tar vi en annan gång.

Och här kan ni läsa om vad jag tyckte om tv-licensen på den tiden då jag betalade den.

Men vafan! Hosta; lägg ner!

Vaknade för 30 minuter sedan...

Drömde att jag var på mitt gamla fritids. Helt plötsligt ropade de ut i nån högtalare att "nu kommer vi inte servera någon mer god mat här", och uppifrån Varggården kommer det en jeep åkande. Det var en sån där fattigt land-jeep, med massa barnsoldater i som skjuter i luften för att visa att det minsann är de som bestämmer. De åkte runt och sköt ett tag innan jag fattade att det var dags att dra ifrån fritidset.

Som tur var så stod det en motorcykel precis inne på fritidset. Trots att jag aldrig har kört dylikt tidigare fick jag igång den assnabbt, vilket var tur för nu stormade det in bilar på fritidset. De bara åkte rätt genom staketet, forcerade grindarna och kom efter mig. Det konstiga är att nu var det inga afrika-jeepar längre utan nu var det helt vanliga personbilar som bara försökte köra över mig.

Jag drog i alla fall iväg på motorcykeln, snabbt som fan. På något vis lyckades jag med flertalet våghalsiga manövrar och kom så iväg från fritidset och iväg från mördarbilarna. Tyvärr hade jag en bil tätt efter mig. Jag ökade farten och for ut på bilvägen och helt plötsligt så var det bara ett tv-spel: Jag stod och styrde min motorcykel med en handkontroll. Bredvid mig stod min kompis Patrik och styrde bilen som försökte köra över mig. Han sa att han trodde att jag hade en god chans att hinna i från honom; "en motorcykel accelererar lätt ifrån en bil". Jag kraschade när jag försökte köra förbi en lastbil och byta kameravinkel samtidigt.

Och då vaknar jag och är jävligt pissnödig. Jag pallar egentligen inte eftersom det är mörkt och jag är jävla trött, men tillslut blir det för mycket. Samtidigt som jag kommer tillbaka från toaletten kommer hostan tillbaka till mig. Omöjligt att somna om alltså, efter tio minuters menlösa försök ger jag upp.

Nu: försöka bota hosthelvetet med te med mjölk och med honung i. Honung skall vara bättre än hostmedicin har jag läst en gång (dock inte för tänderna).

Peace out! 

Ur Marcus orddbok: Soft

Soft: Att tappa upp ett varmt bad, slänga i en badbomb, slänga i sig själv. Att ligga i badet och lyssna på podcast-repriser av Ring P1.

Ensam katt i Ryd

Ni vet hur man brukar lämna radion på när man går hemifrån, för att katten inte skall känna sig ensam. Så gör jag åt mig själv. Jag låter tvn gå ute i vardagsrummet när jag sitter i köket och pluggar, för att det inte ska kännas så jävla sorgligt att sitta helt ensam i en stor trea och plugga till världens sämsta jävla tråkigaste helvetes skitomtenta. Piss!

Sa jag att jag är sjuk också? Det är synd om mig!

Godisträsket

Nu under jullovet så har jag gått ner mig totalt. Det började redan innan, de mörka dagarna och allt deprimerande skolarbete krävde mysiga hemmakvällar med julmust och choklad. Nu är det alltså kraftigt förvärrat. Det är jäkligt svårt att bara sitta och glo på alla bullar och allt julgodis under julen. Att man är sjuk som ett jävla as och inte kan träna hjälper ju inte heller. Jag höll nästan på att bli vältränad innan jul. Nu vetefan. Var uppe och körde ett lätt träningspass på Korpens risiga gym i Mjärdevi idag, vi får se hur jag mår imorgon.

Om ni undrar så orkar jag inte plugga.

Måste fånga fler!

Jag sitter här och pluggar, har precis börjat. Plötsligt får jag en jäkla lust att spela Pokémon på Gameboy Color. Måste fånga fler! POKÉMON!

Det går inte att vinna mot Radiotjänst i Kiruna AB, men det är inte förbjudet att försöka (eller?)

Radiotjänst i Kiruna AB verkar ha satt in någon slags offensiv mot mig.

Hur säker är en väska?

Ännu en morgon efter en natt med andningssvårigheter. Tät näsa? Check! Läppar torra som fnöske? Check! Ont i huvudet? Check! Tidig gröt och kaffe-frukost med Big? Check! Redo att åka tillbaka till Linköping? INTE CHECK!

Men måste man så måste man, väskorna står packade och klara. Tidigare i morse hade jag dock vissa beslutssvårigheter. Jag har en ganska stor peng som jag ska frakta med mig ner. Var fraktas den säkrast? Naturligtvis är det inte i fickan, men är det i väskan? Farbror Joakim har alltid sin turpeng under hatten. Det verkar ju funka bra med hög cylinderhatt men hur väl ligger en sedel under en stickad mössa? Säkrast är nog väskan, men hur säker är egentligen en väska?

Även om man lägger pengen i ett fack och drar igen en dragkedja och kontrollerar helheten i väskans material så kan det inte vara 100% säkert. Kan pengen helt enkelt gå upp i rök och försvinna? Ingen kan ju säga att det inte kan hända. Tänk så många gånger som man har tappat bort något som man är helt säker på att man lagt i väskan. Det kanske är så att magi har haft ett finger med i spelet. Ett test borde göras: en miljon tusenlappar i en miljon hela väskor i ett konstantrum i en miljon år. Finns alla sedlarna kvar efter en miljon år, då - och först då - kommer jag att lita på väskor till hundra procent. Så länge så tar jag pengen i ett kuvert.

Tjugo tio kan bli ett galet år

Jag hade tänkt att bli något i år. Efter en funderare kom jag dock fram till att galen ligger närmast till hands, så jag väntar nog med att bli något. År tjugo elva vet jag nämligen att jag kommer bli något: utexaminerad. Vad som väntar nu? Att sitta passiv i ett och ett halvt år.

Let the good times roll! 

Skön låtkavalkad på Mix Megapol

Prataren: "Strax ska jag spela Takida med The Things We Owe och Martin Stenmarcks nya låt, Andas heter den. Men först förra årets Idolvinnare: ERIK!"

Gissa om jag stängde av... 

Allt jag vill är att kunna andas

I vanlig ordning så är jag sjukt sjuk. Under skolterminerna är jag alltför stressad för att bli sjuk, istället byggs en jävla smittohärd upp i mitt inre och vid minsta ledighet bryter helvetet ut. 2010 inleds därför precis på samma vis som 2009; med en jävla förkylning.

Jag är så jävla tät i näsan att jag inte skulle kunna snyta ut en enda syreatom ens om mitt liv hängde på det. Nässpray kanske ni tänker nu. Det loppet är tyvärr kört. Under vinterhalvåret lider jag av konstant kvällslig nästäppa vilket innebär att min redan mycket långa insomningsprocedur förlängs ytterligare. För att kväsa detta helvete använder jag minst två burkar nässpray i månaden, något som med tiden resulterar i en allt starkare immunitet mot det verksamma ämnet i sprayen.

Det fanns faktiskt en tid då den där pissiga saltvattenssprayen (den som skall vara så mild och fin mot slemhinnorna) hade effekt på min täppa. Den tiden är sedan länge passerad. Just nu är det bara Nezeril Menthol som lindrar, och knappt ens det: min vänstra näsborre har varit totalt igenmurad i snart tre dygn, trots ihärdigt sprayande.

Som ni kanske känner till leder nästäppa till en usel nattsömn, under vilken man tvingas andas genom munnen och därmed alltid vaknar med stört torr munhåla, fnasiga läppar och en stram, ömmande hals. Jag brukar dock tänka såhär: "Ja ja, bara jag somnar så kommer jag inte märka av det". Tyvärr så har årets förkylning bjudit på mer än bara nästäppa.

Som någon slags Bonus Level i mitt personliga helvete finns rethostan. Varje kväll när jag går och lägger mig kommer den smygande. Först räcker det med några harklingar, men efter en tio-femton minuter måste jag hålla kudden över munnen för att inte väcka hela kvarterat. Och för er som ännu inte fått ihop ekvationen: Jag kan inte andas genom näsan, varför jag måste andas genom munnen. När jag andas genom munnen utlöses en jävla hostattack, varpå jag hostar ur asmycket luft. På det så måste jag naturligtvis dra in asmycket luft, vilket leder till en asstor hostattack, på vilken jag måste dra in asasmycket luft.

Och hur fan skall jag kunna somna under de omständigheterna? Och hur fan skall jag kunna bli frisk om jag aldrig får sova? Jag lever nog världens sämsta liv...