tisdag, mars 31, 2009

Labbar kan dra åt helvete

Jag hatar laborationer. Ibland är de lite roliga och intressanta, men för det mesta är det bara skit. Vissa labbar är dessutom så jäkla oseriösa och omotiverade att man måste gå hem och dubbelkolla att man verkligen går på högskolan. I mekatroniken gjorde vi till exempel en labb som gick ut på att fylla i en enkät om rattar* - "hur sportig är ratten?", "hur skandinavisk är ratten?" och så vidare. Schemalagd tid för labben var två timmar. Det tog ca 10 minuter att fylla i enkäten.

Just nu har är vi inne i en serie om fyra sjukt tråkiga labbar i kursen konstruktionsmaterial. Den första labben, som vi gjorde i torsdags, var fyra timmar lång och gick ut på att vänta på några stålbitar som låg i några ungnar. Då och då tog vi ut en bit, kylde den jävligt snabbt i ett vattenbad och konstaterade att hårdheten hade förändrats. Jävligt intressant.

Nu på torsdag är det dags för ännu en labb. Undrar vad vi skall vänta på den här gången...

*Egentligen innehöll labben också körning med radiostyrda bilar, men de verkade ha tappats bort lagom till vårt labbtillfälle.

onsdag, mars 25, 2009

Min första femma!

Kolla in det här, jag är fan grym:

"MARCUS GELIN

Enligt uppgift i LADOK-systemet vid Linköpings Universitet har du fått följande betyg på del av kurs:

TMKT14 CAD och maskinelement 6.0 hp TEN1

Skriftlig tentamen 3.0 hp
Betyg: 5 2009-03-14
Skrivningspoäng eller motsv: 16
"

onsdag, mars 18, 2009

Leksands IF är en pinsam samling förlorare

Nu är det väl ändå dags för Leksands IF att sluta försöka nå elitserien. Det kommer aldrig att gå. Jag förstår inte att fansen och bygden orkar lägga ner så mycket tid och pengar på det där förlorarlaget. Det är så att man skäms över att komma från Dalarna.

Livlinan

Just nu lever jag och min gode vän Jesper C på livlinan - ett gemensamt bankkonto som vi sätter in matpengar på varje månad. Varken jag eller min gode vän Jesper C förstår riktigt varför, men denna månaden har varit rekordartat fattig. Jesper är nere på noll (förutom en femtiolapp som han hittade i fodralet till sina öronproppar) och jag är inne på sista hundringen.

Som om inte det vore nog så tär våran fattigdom dessutom hårt på livlinan. Nu med en vecka kvar till CSN är det bara 650 kronor kvar. Faktiskt inte ens det eftersom min gode vän Jesper C betalade sitt WoW-konto plus uppgraderingen Wrath of the Lich King direkt från matkontot nu på kvällen. Han blev sjukt sugen på att lira igår när mattis köpte sitt epic flying mount och visade upp störda flyghastigheter med sin lvl 80 priest.

Mattis vet ännu inte om att Jesper har nallat av matkontot och han kommer säkert bli ganska sur när han får reda på det, men han får skylla sig själv eftersom han vägrade låna jesper stashen. Nu är det upp till Jesper att försörja oss: han får farma WoW-guld och sälja till giriga tyska G@M£R$.

tisdag, mars 17, 2009

Burgare

När jag gick i låg- och mellanstadiet på Slättaskolan var maten faktiskt ganska bra. Ibland fick vi kebab med riktigt pitabröd och en gång fick vi varm korv och läsk. Lite då och då var det dessutom elevernas vecka, när alla elever fick vara med och rösta om vilken mat som skulle serveras en vecka.

Det gick till på det viset att vi fick rösta fram en fiskrätt, en kötträtt, en korvrätt och så vidare. Och kan ni gissa hur det gick? En dag fick vi hamburgare, en dag fick vi korvburgare och en dag fick vi fiskburgare. Hade det funnits är jag säker på att vi hade fått soppburgare och grötburgare också (även om den så kallade tomtegröten alltid har varit konstigt populär i skolmatsalen).

Jag har aldrig riktigt accepterat varesig korvburgare eller fiskburgare, det är så konstigt att äta dem. När man börjar bita i hamburgerbrödet känns det precis som om det är en hamburgare man skall till att äta. När sedan tänderna kommer ner till fiskpanetten och man känner smaken av torsk i munnen är det en stor besvikelse. Och det är inte bara första tuggan. Varje tugga är som att hoppa ner i en isvak. Det är som tortyr; hjärnan fylls gång på gång av hopp men slits gång på gång kraftigt tillbaka till verkligheten av den mjuka, mjölkvita torsken. Det skulle inte förvåna mig om det serveras fiskburgare på Guantánamo. Varje dag.

måndag, mars 16, 2009

Tentalugnet

Sedan jag klarade fyra(!) tentor i julas känner jag mig inte alls speciellt stressad över det här med tentor längre. Jag ligger rätt bra till med omtentor nu och känner att jag har koll. Det känns mycket skönt.

Tyvärr gör detta att det blir mycket svårare att motivera sig till att plugga på tentor. Hittills under tenta-p har det trots det känts mycket bra, jag är ganska säker på att jag har klarat båda mina ordinarie tentor. Men så imorgon är det dags för min ärkerival: TPPE58. Det är en fruktansvärt tråkig ekonomikurs vars tenta jag fått underkänt på fler än två ggr gånger. I söndags var det ett år sedan jag första gången försökte mig på den jäveln, och imorgon är det dags igen. Utgången är extremt oviss; jag kan klara den eller få underkänt. Något som är skönt: det spelar inte så stor roll.

Nu ska jag iväg och lira studentmatch. Börja alltså att hålla tummarna nu och håll dem tills imorgon klockan 1200, då jag förhoppningsvis har klarat TPPE58.

Den oprofessionella mailaren

Jag har två skolmailadresser, från vilka mailen vidarebefodras till min hotmailadress. Därför får man med stor säkerhet svar från min hotmailadress när man har mailat mig och det kanske kan vara förvirrande. Faktum är att jag inte ens vet vad det står för namn som avsändare på mailen som skickas från min hotmail. Jag har haft mitt hotmailkonto sedan jag gick i 3:an-4:an, så avsändaren kan vara Reidar Dahlén likaväl som den kan vara Marcus Gehlin (vilket i och för sig inte heller är mitt riktiga namn (Gelin) men ändå nära nog för att de skall fatta att det är samma person som svarar).

Ibland när jag ska skicka iväg ett viktigt mail brukar jag logga in på skolmailen och skicka det därifrån. Jag tycker personligen att det ser lite proffsigare ut, och det är väl lika bra att börja vänja sig; det skulle se dumt ut om jag sköter mina mailkontakter via msn för resten av livet. Men vafan, varför ska man inte använda det smidigaste systemet liksom? Synd bara, som sagt, att mitt konto är så gammalt. mmcm54321@hotmail.com representerar inte riktigt mig i dagsläget.

måndag, mars 09, 2009

Nu har jag gett upp hoppet

Min cykel har varit försvunnen i mer än ett år nu. Jag hyser inte längre några som helst förhoppningar om att någonsin få se den igen.

Tenta klockan fjorton

Idag är det äntligen tenta i projektledningskursen. Ska bli skönt att äntligen få glömma alla onödiga definitioner som jag gått och burit på de senaste dagarna.

torsdag, mars 05, 2009

Projektredovisningar är ett jävla gissel

Ett evigt gissel på högskolan är de på projektarbeten följande redovisningarna. Projektarbetet når sin absoluta höjd av jobbighet dagarna innan inlämnandet så när man skickat in det färdiga arbetet känns det verkligen som ett ok har lyfts från ens axlar. Sedan slappnar man av. Man känner sig jäkligt nöjd över att skiten är inlämnad och klar. Sedan kommer man att tänka på redovisningen.

Och inte nog med att man måste redovisa sitt eget arbete, man måste också sitta som åhörare på andras arbeten och låtsas att man är intresserad. För att detta skådespel ska kännas äkta måste man dessutom läsa igenom de andra gruppernas skriftliga rapporter innan en redovisning, samt skriva ner några "relevanta frågor" att ställa efteråt.

Arbetet som vi precis har skrivit klart och lämnat in (satt på skolan till 0430 i torsdags) skall redovisas idag. Jag har försökt skriva frågor på de andras arbeten, men det är i stort sett omöjligt. Alla vi elever är uppdelade på 6 grupper (jag är med i grupp C), vilket innebär att jag måste sitta igenom presentationer från tre andra grupper. För att ytterligare strö salt i såren fick samtliga grupper följande mail från handledaren för grupperna E och F:

"För lektionsgrupp E&F:
Jag lovade er muntligen vid litteraturseminariet att ni inte behövde läsa och granska de andras rapporter och det gäller fortfarande."


Jävligt smidigt att skicka ut det mailet till alla elever i samtliga sex grupper.

måndag, mars 02, 2009

Varför kan alla andra sova på tåg?

Enda chansen för mig att få en blund på tåget är om jag sitter på fönsterplats och kan luta mig mot väggen. Tyvärr har man av någon anledning börjat sätta sätena allt längre ifrån väggen, vilket innebär en jävligt lång resa för mig.

Jag blir grymt irriterad på människor som bara kan luta sig tillbaka och somna, helt utan stöd för huvudet. Om jag skulle nicka till i en sittande ställning skulle huvudet direkt falla åt sidan eller framåt och väcka mig. För varje gång huvudet far iväg blir man allt mer irriterad, och att sedan se en gubbe sitta rakt upp och ner och sova som ett barn blir liksom droppen som får bägaren att rinna över. Det borde vara förbjudet att sova på tåg.

Annat som borde vara förbjudet är:
1.
Idioter som inte tror att de stör när de har högsta volymen möjligt påslaget i hörlurar som läcker ut ungefär 100 % av ljudet.
2. Tanter som hela tiden väser "men Ozzy!" åt sin hund medan Ozzy nästan kvävs i kopplet i sina desperata försök att komma iväg till en söt honhund.
3. Fullgubbar som får köpa öl i bistron fast de uppenbarligen redan är påverkade.
4. Coola killar som kan prata ashögt om coola grejer och öl.
5. Tjejer som kan prata ashögt om MVGn och lärare och killar och fester och de bästa böckerna och smink och läxor och om gymnasiet och om cider.
6. Alla som har en ful röst.
7. Borlängebor.