Unikt datum igår: den sämsta december - 2009

Det sägs att det finns de dagar då man bara borde ligga kvar i sängen. Alla dagar den här veckan har varit sådana för mig.

Jag hade en hemtenta mellan måndag och torsdag. I min planering skulle den ta ungefär en och en halv dag. Den tog tre dygn (skilj där på dygn och dag). Och resultatet blev riktigt jävla risigt också.

På grund av ovan beskrivna felplanering blev det någon slags pluggkris inför den muntliga tentan som jag hade igår; jag hann verkligen inte läsa speciellt mycket. En 350-sidor tjock bok var tentamenspliktig. Jag läste hela boken och försökte dessutom plugga in lite specifika modeller och teorier, det känndes faktiskt rätt bra innan tentan. Sen fick jag min fråga...

Jag skulle beskriva Mintzbergs tio ledarroller.

Det våras för film!

Vi verkar gå en ljus filmvår till mötes. Vi har bland annat Tim Burtons Alice in Wonderland, den grymt coola dockfilmen Fantastic Mr. Fox och actionrökaren Iron Man 2 att se fram emot. Tyvärr har vi i Sverige en bioindustri som gillar att sätta krokben för sig själv genom att lansera filmerna i Sverige ungefär tre månader efter det att de har haft premiär i Staterna (ungefär vid den tiden då det börjar läcka ut illegala kopior på internet), men med så här bra film på g så kan det få gå ändå.

Dessutom är det snart Oscarsdax igen, den andra februari kommer nomineringarna. Vi får se om SF tar sig i kragen och visar nån av filmerna innan själva galan. Troligtvis kommer det inte att bli så, men man kan ju alltid hoppas. Om inte så finns ju alltid möjligheten att ladda hem filmerna illegalt, för er som vågar göra det. Jag vågar verkligen inte göra det längre...

När jag ändå kastar skit på SF så måste jag än en gång fråga: hur fan har ni mage att ta 110 spänn för Flickan som lekte med elden? 

OCH JA JUST DET: Naturligtvis kommer jag ge er samma grymma recensioner och förhandstips som jag gjorde inför förra årets Oscarasgala. Det kanske till och med blir bättre i år!

Om fotboll och idiotpuckon

Läs: http://fotboll.expressen.se/Nyheter/1.1800595/thierry-henrys-hands-blir-disciplinarende

Henry har alltså tagit med handen, vilket har lett till ett mål. So what? Att domaren inte kan se allt är en del av spelet och ingenting som Henry skall straffas för. Hur fan hade det sett ut om Henry, efter målet, hade gått fram till domaren och sagt: "Hej. Jag tog med handen där, döm bort målet är du snäll"? Ingen i hela universum har någonsin gjort så och ingen kommer någonsin heller att göra det.

Jag blir så jävla irriterad på folk som gnäller om det här, är det inte på Henry så är det på domaren. Här är fakta: ingen domare kan se allt och alla vill vinna. Det skulle inte finnas någon fotboll om det inte fanns domare, så använd den minimala hjärnkapacitet ni har och tänk efter innan ni börjar gnälla.

Det är inte lätt att ha linser...

Snart är det dags för min årliga linskoll hos Synsam. Jag fick ju världens attack under höger ögonlock för två och ett halvt år sedan och efter det har det inte varit roligt skall jag säga. Direkt efter det fick jag inte ha linser alls på ett halvår, och nu får jag bara ha fjantigt dyra engångslinser. Och kanske får jag inte ens ha det efter min nästa koll, jag vet inte. Just nu känns det helt bra i ögonen, bättre än på länge faktiskt, men det ger absolut ingen hint om vad min optiker kommer att säga. Det hon brukar säga är: "det ser ju inte helt bra ut, du får se till att inte använda linserna så mycket".

Och det trots att jag knappt använder linserna som det är. Men ni ska veta att det i stort sett är omöjligt att tillfredsställa en optiker. När jag började med linserna, för typ 10 år sedan, så sa dem att man skulle tvätta händerna noga innan man satte i linserna, och att man inte skulle torka sig på något för då kunde man få partiklar på fingrarna och sen in i ögonen. För något år sedan när jag var där satte jag i linserna på plats och fick direkt optikern över mig: "Sådär kan du inte göra! Vet du inte att kranvatten irriterar ögonen?" 

Det är med linser som med cancer; allt du gör påverkar dig negativt.

TEST: ÄR DU UTE?

Jag börjar bli gammal. Fast jag menar egentligen inte gammal, jag menar för gammal. För gammal är man då man inte längre hänger med i svängarna, när man har Winamp istället för Spotify (eller för den delen Spotify istället för Voddler), när man stolt flexar en mobiltelefon utan touchscreen. För gammal är man när man säger att det var bättre förr, oavsett om det faktiskt var bättre förr, vilket det var.

När jag var liten kunde man tillexempel gå på bio utan att bli störd av ungar. Idag är det fan hopplöst, vissa verkar betala in sig enbart för att sitta och väsnas. Och alla dessa jävla mobiler sen, kommer EMP-teknikens fulla potential någonsin utnyttjas? Hur svårt ska det vara att stänga av telefonen när man sätter sig i biostolen? Det skulle ärligt talat inte förvåna mig om det finns ungar som betalar biobiljetten, sätter sig på bion, pluggar in hörlurarna och glor på en illegalt nerladdad piratkopia av filmen på sin iPhone istället för att se den på bioduken.

När man skriver om sådant här är det lätt att glida in på ett sidospår och börja skriva om hur irriterande ungar är, men jag ska försöka återgå till ämnet nu. Eftersom jag tänker ganska mycket, och är ganska bra på det, så har jag kommit på en definition av att vara ute: Du är inte ute bara för att du inte vet hur du ska göra grejer, låt oss säga skicka ett MMS från din mobiltelefon. Ute är du först när du inte vet att du kan göra det.

Ett enkelt test: Du tycker att det vore fint om du kunde lyssna på musik i din mobiltelefon. Vad undrar du?
1. Hur gör jag för att lyssna på musik i min mobiltelefon?
2. Kan jag lyssna på musik i min mobiltelefon? 
Valde du alternativ nummer ett? Grattis, du är fortfarande inne! Valde du nummer två? Tyvärr, du är hopplöst jävla ute.

Vad alla som är ute alltså inte verkar förstå är att allt går att göra idag, och förväntar man sig att det skall gå att göra är det inte fel på dina förväntningar om det inte går - det är fel på manicken. Idag begränsas inte längre pryttlarna av vad som går att göra utan av vad man kan komma på att göra och vad som efterfrågas av kunderna.

Kommer ni ihåg när de första kameramobilerna kom? Bildkvaliteten var under all kritik, för att inte tala om skärmarna. Det skulle aldrig hända idag. Vill Nokia göra en skottsäker, tankestyrd pekskärmsmobil med inbyggd syrgastub så skulle de kunna göra det direkt, och utan att kompromissa med funktionerna så skulle de göra den så liten att den fick plats i locket på en snusdosa.

The ground rule för att inte bli ute är alltså att alltid förvänta sig det absolut mesta av sina prylar. Och sätt ribban högt; vi (ja, jag är en av dem) produktutvecklare vill ha jobb i framtiden.

110 PIX!?

Jaha, det kostar 110 kronor att gå på Bio och se Flickan som lekte med elden. Jävlar vilken valuta för pengarna man måste få där. Inte.

Om konsten att pitcha lagom uselt

Sitter i skolan med två sköna killar och försöker fila på en presentation till morgondagens seminarium. Det kommer att vara en liten tävling där alla får chansen att kort pitcha sina presentationer och en jury sedan väljer ut tre grupper som får köra fullständiga presentationer. Slutligen väljs den bästa presentationen ut som vinnare och för det får man ett hemligt pris (typ beröm från läraren eller nåt). Saken är bara den att vi inte vill bli utvalda som en av de grupperna som får köra en hel presentation.

För alla som inte är insatta i det här med högskola och lärare så är det så här: om man gör en bra presentation och lägger fram intressanta punkter så blir man utvald för att man är duktig. Gör man däremot väldigt dåligt ifrån sig så blir man utvald för att läraren vill jävlas. Det är med andra ord en hårfin balansgång för att slippa undan: pitcha bra, men inte för bra.

Vi har tidigare haft ett liknande upplägg på ett annat seminarium. Den gången skulle man maila in tre punkter som kort beskrev det svaret som man skulle komma att ge i redovisningen. Vi kämpade hårt och länge med att skriva lagom usla punkter, men sen när vi mailade in dem råkade vi kalla läraren vid fel namn (typ "Hej Gunnar", när hans namn är Ture Gunnarsson) och då var det såklart kört. Svaret vi fick tillbaka löd: "Ni har kommit fram till mycket intressanta punkter, jag ser fram emot er redovisning imorgon"

Vi får se hur vi klarar oss den här gången...

Trött!

Så jäkla trött. Det är inte mycket tid över nu, och är det det så sitter man och ojar sig över grejer som man egentligen borde göra. Om bara en och en halv månad kan gå nu så jag får ta jullov. Underbart skönt ska det bli. Men först: skola.

Topp fem - irriterande saker på gymmet

1. Gubbar och tanter som har fått speciella övningar av nån slags doktor. De kommer till gymmet, lägger ut en matta mitt bland alla fria vikter och sen far de bara runt där och sträcker ut olika muskler i en timme. Okej om man tycker att det är värt ett gymkort för att ha någonstans att stretcha, men måste de vara så satans ivägen för alla andra?

2. Gympalärare som tar med sig en klass på 12 elever in i gymmet för att visa hur man kör bänkpress. Eleverna börjar på 30 kilo och får sedan tre försök på varje vikt, klarar man inte åker man ur tävlingen (som absolut inte är någon tävling, gympaläraren påminner nämligen upprepade gånger om att "ni ska absolut inte jämföra er med varandra"). Okej att gympaläraren vill ha en lektion i gymmet, men måste han släpa in tolv ungar som sitter/ligger på vartenda redskap i hela gymmet? Och okej att han vill visa hur man bänkpressar, men måste han paxa gymmets enda skivstång i en timme?

3. Gympalärare som, efter att ha paxat gymmets enda skivstång i en timme för att ha en bänkpresstävling (som absolut inte är någon tävling), påbörjar en benböj-tävling med samma skivstång. "Jag kan inte säga till när ni är tillräckligt djupt ner utan ni får köra ett böj och sen säger jag: det var okej, eller: det var inte bra nog", säger gympaläraren och paxar gymmets enda skivstång i ytterligare fyrtio minuter (tydligen har de sjukt långa gympalektioner på John Bauer-gymnasiet här i stan).

4. Ett gäng medelålders män som kommer in på gymmet och säger att de ska köra axlar, för att sedan lägga sig och köra bänkpress i en halvtimme. Efter varje gång måste de naturligtvis höja vikterna, och om de inte orkar höjningen måste de konstatera att "Jag räknade fel, jag trodde det var 70 kilo, inte 90 kilo. Ha ha! Så blir det alltid, jag glömmer räkna med stången. Ha ha!". Efter varje set säger de också: "Vi skulle ju köra axlar idag, haha! Vi sa ju att vi skulle köra axlar idag!".

5. Samma gäng med medelålders män kommer in två dagar senare och säger direkt: "Ska vi köra bänkpress idag?"

Ludvika - Sveriges fulaste stad

Alla som någon gång har varit i eller rest igenom Ludvika vet att det är landets fulaste stad. Av någon anledning har de aldrig tagit tag i problemet, förns idag: http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article490899.ece

"Jäkla utbytesstudenter", eller: "Irritation väcker bloggen till liv igen"

I går kväll ringde min gode vän Jesper C till mig. Han var nere vid Herrgårn och tyckte att jag skulle komma ner dit, han hade lite nya Black Jack-tekniker som han skulle testa. Sagt och gjort, jag åkte ner mot HG och var där ungefär klockan tio.

Trots den tidiga timmen var kön enormt lång. Tisdagar innebär Internationell Afton på HG, vilket för utbytesstudenter tydligen betyder OBLIGATORISK NÄRVARO. Vi hade med andra ord inte en chans att komma in. Trots detta stod vi i kö i ungefär 90 minuter, under vilka vi först stod sist i kön, sedan i mitten av kön och därefter sist i kön igen. Ingen kom alltså in under de här 90 minuterna, och jag vill gärna skylla det på utbytesstudenterna och säga såhär: det är deras fel!

Och det som är riktigt konstigt i sammanhanget är att tisdagarna på HG är det absolut tråkigaste man kan gå på. En vanlig kväll på HG är som bekant ingen höjdare men då slipper man i alla fall utbytesstudenterna. På HGs övervåning finns det ett dansgolv och två barer. Mellan dansgolvet och barerna finns ett område där man kan stå och chatta lite, ta igen sig efter en vild dans eller bara finnas till på. En vanlig kväll är där ganska tomt, en tisdag är där knökfullt.

Det är nämligen så att utbytesstudenterna är för snåla för att handla i baren och därmed för nyktra för att dansa på dansgolvet. En vanlig kväll är det snudd på omöjligt att komma åt baren på HG, på en tisdag är det bara att smälla fram degen så har man drinken på tio sekunder. Och jag vill inte vara den som klagar, men kan de inte spela lite Black Jack åtminstone?

Och jag är ingen expert på franska lagar men tydligen är det där lag på att alla över 18 års ålder måste röka minst tio cigaretter rätt i ansiktet på mig. Det verkar dessutom som om Tyskland och större delen av Asien tillämpar denna lag.

Som om inte allt detta vore nog så var det någon som sprängde en stor raket mitt i kön igår. Hade jag stått tjugo meter längre bak i kön hade jag antagligen inte kunnat höra idag, om jag ens hade haft några öron kvar. Jag vill inte vara den som hyser fördomar, men ska kineser verkligen tillåtas bruka krut på svensk mark?

Slut

Nu är det nog slutskrivet. Skolarbete har kvävt bloggen. Det blir inget mer Direkt från Ryd på ett tag.

Överhettad

Jag börjar svettas sjukt lätt. Jag svettas av att cykla, av att äta, av att gå, av att det är varmt ute och, som nu, av att ha feber. Det är alltså en jävla röta att jag aldrig började på karate som liten. Fatta hur blöt jag skulle bli av att träna i en sån där morgonrock.

Men HAHAHHAHAHHASGOSADFUASIFIHASFHHIPOASFJOJOASJFO!

Jag skrev precis ett s[ j'vla bra blogginl'gg om att jag 'r sjuk och att jag hatar att vara sjuk och lite mer grejer som 'r roliga att l'sa om. Men s[ hux flux s[ f;rsvann mark;ren fr[n t'xtf'ltet i bloggen utan att jag m'rkte det. Jag fortsatte skriva, ungef'r en mening, och de knapptryckningarna genererade en hel del fel> Textrutan som jag skrev i blev minimalt liten och knappen f;r att publicera inl'gg f;rsvann i tomma intet. Jag kunde allts[ varken publicera mitt asbra inl'gg eller kopiera det. Dessutom st'llde mitt tangentbord automatiskt in sig p[ en engelsk layout, d'rav alla skumma tecken.

Ha en bra dag ni ocks[. Jag har det f;rj'vla fint.

Hej!

Förlåt för att jag inte skriver så mycket längre. Jag har för jävla mycket annat att göra. Förhoppningsvis återkommer jag om några veckor.

Åh nej jag har fått svininfluensan

Ha ha. Jag bara skojade. Svininfluensan kan dra åt helvete.

Svininfluensan

Fixa quickomaten för i helvete!

Typ två tusen nya studenter bara på de teknologiska utbildningarna här i Linköping. Jag får ingen ro uppe på skolan. Var man än försöker käka lunch så är de där och står före i kön: Käka på Zenit? Glöm det! Käka på Blåmesen? Glöm det! Köpa ut käk från Pastavagnen? Glöm det! Köpa sallad på Amigo? Mja, okej då, men den är äcklig och deras italienska dressing kan dra åt helvete.

Och inte fan kan man uträtta viktiga ärenden heller. Att uppdatera LiU-kortet och köpa kursböcker på bokhandeln är två exempel på angelägenheter som kan föras direkt upp på listan över saker som man kan fetglömma.

Förut kunde man uppdatera LiU-kortet i en maskin (en quickomat). Tyvärr gick det alldeles för smidigt så någon bestämde att uppdateringen ska skötas manuellt istället, och dessutom att alla kortärenden skall skötas av en enda ensam snubbe. Nu går det alltså inte speciellt smidigt längre, eftersom varje student på hela universitetet måste besöka denna enda snubbe för att antingen uppdatera eller skaffa ett LiU-kort. Alltså för mig är det inga problem, jag älskar att vänta aslänge i kö, men jag vet att det finns andra som irriterar sig på den otroliga ineffektiviteten i hus Zenit.

SÅ BLIR DU AV MED DINA FOTVÅRTOR!

Så löd löpsedlarna på dagens Expressen; "Så blir du av med dina fotvårtor". Jag förstår inte riktigt vad det ger för köplusta hos konsumenterna. Visst, jag vill bli av med mina vårtor, men jag vill inte läsa om hur man gör i en av landets mest skvallerfyllda kvällstidningar. Köper man Expressen är det enkom för avslappnande och underhållande läsning, inte för att man vill få reda på saker och ting om saker och ting.

Det är faktiskt bland det värsta jag vet; man köper en Expressen och sätter sig i solen för att njuta av lite läsning. Intet ont anande slår man upp mittuppslaget och möts av rubriken "Så ser du om dina födelsemärken är farliga". Under rubriken visas bilder på farliga födelsemärken, alla så totalt jävla vidriga att man måste vara en riktig jävla idiot för att inte fatta att de inte ska se ut på det viset.

Jag vet inte om det som irriterar mig mest är att behöva se de där äckliga bilderna, eller om det är att det tydligen finns folk som inte fattar att födelsemärken inte ska se ut som mögliga russin. I fallet med fotvårtorna så är det i alla fall det faktum att svaret på frågan är så jäkla upppenbart: köp vårtmedel!

Dags igen

Japp, nu är det dags igen. Tillbaka i skolan och tillbaka i Ryd.Vi får se hur pass mycket skrivet det blir i år. Jag gillar inte riktigt att skriva på min bärbara dator och som jag tidigare har skrivit så är det inte mycket liv kvar i min stora data.

Äntligen en god nyhet

http://www.expressen.se/noje/1.1633344/e.m.d-bestulna-pa-tio-ars-arbete

Nu kanske vi slipper plågas av E.M.D-låtar ett tag framöver. Fast antagligen inte eftersom de ändå bara gör covers. Jag undrar jag vad det var för "tio års arbete" som försvann för killarna. Kanske ett grymt frisyr-collage eller en stor samling med länkar till modehemsidor.

Vad jag vill ha sagt är att de alla ser extremt idiotiska ut och att de gör kass musik och att de inte skriver sina egna låtar och att jag för allt i världen inte kan förstå hur någon i Sverige kan uppskatta det de gör.

Snyggaste vimmlet

Snyggaste vimmelbilden från Peace & Love finns nu på internet: http://www.dt.se/noje/vimmelbilder/?id=3698

Bäst på festivalen var Immortal Technique, Babyshambles och såklart Håkan Hellström.

Det ironiska i att döpa en Borlänge-festival till Peace & Love

http://www.dt.se/noje/peacelove/article442331.ece

Så jävla typiskt Borlänge. Till och med till campingen tar de med sina stridsknivar. Äckliga, äckliga Borlänge!

Vem är det egentligen som förlorar pengar här?

Okej, såhär är läget: Jag har varit på bio ganska jäkla mycket på senaste tiden. Wolverine, Terminator Salvation, Watchmen, Änglar och Demoner, Män som hatar kvinnor och så vidare. Watchmen var en helt okej film rättigenom, Terminator och Wolverine var bra biofilmer* men Änglar och Demoner och Män som hatar kvinnor var nästan rätt igenom bara usla. "Det var värt hundra spänn", tänkte jag när jag hade sett dem...

Filmbolagen klagar på att folk laddar hem, men vem fan är det egentligen som förlorar pengar här? Vissa filmer är det helt enkelt inte värt att betala hundra kronor för att se på bio, men hur ska man kunna veta det innan man gått? Varför inte en pengarna-tillbaka-garanti i filmbranshen? Då skulle filmbolagen i alla fall ha en liten chans att få behålla pengarna, istället för att, som idag, inte få något alls.

Att det till exempel kostar hundra pix att gå och se The Reader på biograf är  ju helt sjukt stört. Stor duk och bra ljud tillför absolut ingenting till den filmen. I Falun visas filmer som den på Smultronstället i Folkets Hus: stor sal med bra sluttning, sköna stolar, mycket pensionärer och rimliga priser. Det känns lite mer okej att gå på en sådan visning av The Reader, men det är fan knappt ändå alltså. Den ultimata installationen för visning av The Reader är en nedladdad kopia på en helt vanlig tv med helt vanligt jävla tv-ljud.

För alla som inte sett ovan diskuterade film, och därför inte förstår varför den inte lämpar sig på biograf, så handlar den om följande: Liten grabb får typ kikhosta eller nåt, träffar en äldre kvinna och inleder ett kärleksförhållande med jäkligt mycket sex och badkarsbadande och nakenscener, reser bort och pluggar lite, upptäcker att kvinnan är nazist och spelar in massa sagor åt henne på en massa band. 

Vad jag vill ha sagt är att vissa filmer helt enkelt förtjänar att laddas hem. Och jag förtjänar att ladda hem dem, så mycket skit som jag har betalat för den senaste tiden. 

*Jävligt mycket action och coola specialeffekter men inte mycket mer.

Tomrum

Min stationära dator har gått sönder. När man trycker på startknappen börjar den humma och brumma som vanligt men den får aldrig kontakt med skärmen och istället för den sedvanliga, gröna, power-lampan lyser nu en ilsket orange lampa. Jag har försökt med allt jag kan, och jag har sökt desperat på internet efter lösningar. Tyvärr verkar det som om att jag kommer få lov att köpa en del nya delar till min lille kompis, så lagningen får vänta till efter sommaren.

Just nu känns det så jäkla fel att komma in i mitt rum. Det är så tyst och kallt och händelselöst. Datorn har alltid varit mittpunkten i rummet. Varje morgon brukar jag sätta mig i datastolen och kolla nyheterna, lyssna lite på radio och dricka te. Varje eftermiddag brukar jag sätta mig där och lyssna på musik. När jag stänger av honom på kvällen så är det som att sätta punkt för dagen; en underbar tystnad sänker sig över rummet när fläktarna slutar snurra. Nu känns det som natt hela tiden, ett tomrum som jag inte står ut med.

Björnkärrsgatan

Äntligen kommer det flytta in lite fint folk på Björnkärrsgatan: den första augusti har jag lägenhet på Björnkärrsgatan nummer fem. Astråkigt och jobbigt att flytta och jäkligt trist att bo själv men jävligt skönt att slippa stressöka efter nytt hem hela sommaren.

Och så jävla skönt att få en lägenhet i Ryd. Valla kan dra åt helvete! 

Många bollar i byxan

Jag fattar inte hur tennisspelare kan lira med tennisbollar i fickorna på sina shorts. Jag tycker det är irriterande bara att ha mobilen i fickan när jag är i skolan, och ska jag ha något i fickan en längre tid funkar det bara med höger ficka. Om jag har något i vänster ficka känner jag mig typ i obalans eller nåt. Kanske tur att jag inte spelar tennis...

Bra att Källström slog straffen, jag ville ändå inte att Sverige skulle vinna...

Det enda som är bra med svensk fotboll just nu är Zlatan. Tyvärr räcker inte det att Zlatan är målkung i Italien för att Sverige skall vinna landskamper. Det är som det gamla ordspråket säger:

 

Nu börjas det...

Den första artikeln är publicerad. Vad annat kan jag säga än: Vad var det jag sa?

Studentbalen

Jag blir lite ledsen när jag läser om studenter som tränar i flera veckor inför avsluningsbalen på gymnasiet. Jag önskar att jag hade haft en sån bal. I Falun pressar de bara in alla studenter på svettiga, äckliga Harrys Pub och sen så sups det som om det vore en vanlig jävla lördag (och lika jävla dyrt är det också). Så jävla fattigt (gäller både balen och studenterna som varit på den).

Innan balen samlas alla avgångselever i Läroverksparken. Det är ett jävla virrvarr: Alla tjejer och pretentiösa killar har klätt upp sig som vore det deras livs högtidsstund, ölburkar och fickpluntor skickas runt bland de flesta grabbar och resten av de manliga studenterna står bara där och önskar att de hade varit så pass förutseende att de hade druckit sig fulla innan de kom dit. Och naturligtvis är hela Falun där och beskådar spektaklet: knäpper kort och gratulerar till höger och vänster. Föräldrar och släktingar spar bilderna till fotoalbumet, snuskgubbar till ett helt annat album.

Och kanske börjar det regna, mentroligtvis inte. Antagligen blir det 40 grader Celcius i skuggan och en jävla pina för alla studenter som skall stå i kö in till Harrys. En jävla trängsel är det. En jävla massa varma kroppar och kostym har man på sig och inte kan man ta den av sig för skjortan är redan genomsvettad på ryggen. Och mössa ska man ha, mitt i sommaren. Jätteskönt och jätteglamoröst och "åh vilken elegant bal".

Till den Falunska balens försvar ska man säga att den är skitkul. Både 2006, när jag fick gå på den, och 2007, när jag smet in genom bakdörren, hade jag hur skoj som helst. Men speciellt elegant eller balig, det är den inte.

Tryckutjämna

Jag kan inte tryckutjämna (ni vet när man håller för näsan men ändå blåser ut luft genom den). När jag gick på dagis gjorde jag så ganska ofta, utan att veta vad det egentligen var. Det kändes lite kul och sådär när luften pös ut genom örat istället för i näsan. Men idag gör jag aldrig så längre: Jag vågar inte!

En gång när jag var liten och hade nån slags jättearg öroninflammation sa min doktor till mig att jag skulle göra så för att det skulle kännas bättre eller nåt, men varje gång jag gjorde så gjorde det bara ont. Jag kommer ihåg att jag stod framför hallspegeln och bara tittade på när jag själv grinade för jag tyckte så synd om mig själv. Och idag vågar jag alltså inte ens försöka. Tänk om det skulle göra sådär ont igen...

Var tog vägen vägen?

Ibland händer det att man får en dålig lins, en som är jobbig att ha i ögat. Det är jävligt irriterande faktiskt. Jag får kasta bort den och öppna en ny och vips så har jag olika många höger- och vänsterlinser kvar. Ibland brukar jag säga det till min optiker när jag är nere på Synsam, och tydligen måste jag ha en extrem otur för "det händer så gott som aldrig att en lins är dålig på det viset". För mig har det hänt två gånger den senaste veckan...

Idag hände det alltså för andra gången denna veckan. Jag skulle ut och springa och pressade i linser på bägge ögonen. Efter ha känt efter och ominstallerat den högra linsen några gånger stod det klart för mig att den var kass. "Inte fan tänker jag öppna en ny lins bara för att ut och springa", tänkte jag. "Jag kör på en lins!" Det kommer jag inte göra igen.

Jag försökte mig på intervaller idag: Springa så fort man orkar, vila lite och sen upprepa. Orkesmässigt så gick det bra. Synmässigt gick det sämre:  Jag såg fan inte hur långt det var ner till marken. Jag fick springa på känsla, vilket inte är helt lätt i de ojämna Rydsspåren. Varje gång jag trampade ner var det nästan helt oförberett och allt som oftast alldeles för hårt. Lyckligtvis klarade jag mig runt utan att ramla, men nu är jag helt öm i knäna.

FaluKalaset

Sovjeter, fula karuseller, konstiga stadsfestivaler och chokladhjul vars utsmyckning skulle få gamle Walt Disney att vrida sig i kistan - det jag beskriver är naturligtvis kringresande nöjesfält.

En gång om året besöker det fina företaget Axels Nöjesfält Falun för att berika den lilla stadsfestivalen FaluKalaset med sina konstiga, och copyrightmässigt mycket tveksamma, åkattraktioner och spelvagnar. Naturligtvis strömmar folk till för att pröva lyckan på chokladhjul (har man tur vinner man en Snickers) och i karuseller (har man tur överlever man). På dagen är barnfamiljerna där och har roligt och på kvällen är ungdomar där för att få sig en jäkligt skön fylla.

Jag har själv raglat runt där och storögt stirrat på fult målade Harry Pottrar och snurrande Hulkar. Jag har själv utmanat kräkreflexen i snurrande karuseller och därefter betalat för att få åka igen. Det är helt okej. På något sätt gör spriten att man glömmer bort att man befinner sig på Sovjetiskt territorium, så att man faktiskt kan uppskatta det kringresande nöjesfältet.

Jag har hört från säkra källor att det inom Falu kommun har förts diskussioner om ett namnbyte på FaluKalaset. FylleKalaset har varit uppe på förslag, FaluAset likaså (någon som ville bli av med skiten föreslog Till Salu-Kalaset men det togs aldrig riktigt upp till diskussion). På lekmannanivå förs samma tröttsamma debatt i lokaltidningarna varje år: "Fullaste helgen på hela året - hur ska ungdomsfyllan stoppas?". 

Själva idén med FaluKalaset verkar vara att det är det enda som händer i Falun på hela året. Barnfamiljerna går ner och höjer Sovjets BNP med några promille och ungdomarna går ner och höjer alkoholprocenten i blodet med ungefär lika mycket - bara för att det för en gångs skull händer något i stan. Naturligtvis vill Falu Kommun inte ändra något i det upplägget och för att rättfärdiga FaluKalasets årliga avstapelngående bjuder man alltid in den otroligt outhärdliga kringresande artist-cirkusen Rix FM-festival.

Att som artist släpas runt på cityfestivaler som FaluKalaset kan inte vara speciellt kul, varför jag inte kommer att säga något elakare om dessa artister än att de är kassa. Ibland får artiststackarna dessutom, utöver förudmjukelsen med att stå på scén på Stora Torget i Falun, utstå nedsliga upptåg från den missnöjda Falupubliken: All heder åt Darin som körde hela sitt framträdande utan att bli träffad av ett enda ägg.

Det har tagit nästan en timme att skriva det här inlägget. Med tanke på hur kasst resultatet blev så var det inte speciellt välspenderade sextio minuter. För att ni inte ska ha läst hela skiten helt i onödan så kommer jag avsluta med ett gott råd inför FaluKalaset, ett råd som för dig mycket väl kan vara skillnaden mellan liv och död. Ska du besöka Axels Nöjesfält: Undvik dagens första och sista åk - då testkör polackerna maskineriet (att köra en tom attraktion är slöseri med resurser).

IronMan

För typ tre år sen ritade jag en serie bilder om superhjälten IronMan. Här kommer de:

 

 

 

Rädd räv

Like father like son

En jul för några år sedan köpte jag och Pontus en näshårstrimmer i julklapp till pappa - Magnus Samuelssons extra starka hygientrimmer! Det var lite av en kul grej; man börjar ju få hår i näsan när man blir gammal, och så är både pappa och Magnus starka. Och egentligen är det ju en skitbra grej: näshår är ju jätteäckligt. Därför blev jag lite fundersam idag när jag såg hårstrån sticka ut ur min näsa.

Olyckligtvis var det inte bara en ögonfrans som hade flugit upp och fastnat i näsborren, det var riktigt näshår som stack ut! Och nu ska ni ha i åtanke att jag inte ens har fått hår under armarna ännu, att mina ben ser konstant rakade ut och att mina skäggfjun antagligen skulle blåsa av om jag for ut på sjön. Men hår i näsan, det ska jag tydligen ha. Fy fan vad jävla onödigt.

Robinsonfinal

Satt precis och läste på Expressen.se (ni vet nyhetssidan utan popup-reklam) och fick se att det tydligen är final i Robinson på lördag. Det i sig var en överraskning, men när jag läste artikeln om det fick jag mig en ändå större överraskning: det är tydligen nån Ellenor med i finalen. Är det nån sån där joker som de har kallat in till finalen? Jag har sett så gott som alla avsnitt av Robinson, och jag har verkligen inget minne av nån Ellenor. Någon som kan kasta lite ljus över den här skumma situationen?

Snart tenta

Nu har det börjat igen: Tenta-P. Idag har vi en sen (14.00) tenta och jag hatar det. Jag hatar att sitta och tänka på tentan hela morgonen. På något konstigt vis känns det som om jag kommer förlora kunskapen om jag sitter och tänker på den hela tiden, som om jag kommer förbruka den för tidigt.

Jag vet många som sätter sig och skriver ner en massa formler och annat kom-ihåg på ett papper det första de gör när tentan sätter igång, och det måste ju vara lite samma sak. Det är konstigt, det där med kunskap: hur man än gör så försvinner den till slut.

Stångåstaden kan dra åt helvete. Studentbostäder kan dra åt helvete.

Igår hade jag 300+ poäng i Stångåstadens bostadskö. Eftersom Mattis helt plötsligt har bestämt sig för att flytta ut efter sommaren så tänkte jag att de poängen kommer komma väl till pass.

För att inte behöva betala dubbla hyror flera månader efter sommaren så var jag tvungen att säga upp den här lägenheten i Maj, alltså i nu varande månad, och det gjorde jag också i dag. När jag ändå var nere på Stångåstadens kontor frågade jag om jag kunde flytta över mina poäng till Studentbostäder, men det gick inte för sig (trots att tvärt om går bra). "Nåja", tänkte jag. "Jag har ju ändå kvar mina poäng hos Stångåstaden. Jag kan ju ta en tvåa eller en etta där, det blir inte så mycket dyrare med bostadsbidrag".

Förslag till Stångåstadens nya logga.
(Och hur fan jag än gör kan jag inte centrera bilden)

När jag nyss satte mig för att söka upp mitt kommande hem så stod jag helt plötsligt inte ens registrerad i bostadskön hos Stångåstaden, och när jag registrerade mig om på nytt var mina poäng naturligtvis noll. Då ringde jag upp Stångåstaden och frågade vafan de höll på med, man ska ju få en poäng för varje dag man bor i lägenheten och nog fan tvingas jag bo kvar här i tre månader till tack vare uppsägningstiden.

Men det där med poäng varje dag gällde visst bara så länge man hade ett aktivt kontrakt med Stångåstaden, vilket jag inte har längre. Jag kunde upphäva uppsägningen om jag ville, och ha kvar mina 300+ poäng hos Stångåstaden ett tag till. Om jag flyttade inom Stångåstaden eller mellan Stångåstaden och Studentbostäder skulle jag inte behöva betala dubbel hyra i månaden då jag stod på båda lägenheterna (en regel som de "glömde" informera om förra året när jag flyttade mellan Studentbostäder och Stångåstaden).

Problem ett är ju bara att vi är tre som bor här och att det inte finns en chans att jag kan stå för en månads hyra själv om jag inte hittar något annat. Problem två är att jag inte har några poäng hos Studentbostäder och att det är sjukt tunnsått med tillgängliga ettor och tvåor hos Stångåstaden (i nuläget kommer man ingenvart på 300 poäng). I stort sett ges jag alltså två val: Gambla med pengar jag inte har eller kanske få lov att bo inneboende hos nån schysst polare ett litet tag i höst. Inte mycket till val egentligen: är det någon som har plats i höst?

Nu står mitt hopp till Graflunds. Hos Stångåstaden kallar de mig nollan. "Ha ha, vi tog allt han hade", säger de. Fy fan! Stångåstaden kan dra åt helvete. Studentbostäder kan dra åt helvete.

Lite bilder (och så kan fransmän dra dit pepparn växer)

Här kommer lite bilder som jag ritade i pain för länge sedan. Paint-tiderna är över nu när Microsoft totalt sabbade paint i Vista, men de gamla bilderna finns fortfarande kvar:

Ett gäng grodor.

Good Old Explorer Toad upptäcker egypten. Hela idén med Good Old Explorer Toad kommer från en gång när jag och Mattis spelade Warcraft III mot två fransmän. En av fransmännen använde en kristallkula och upptäckte mitt läger och då skrev Mattis: "Wow! That Good Old Explorer Toad!". Som alla vet kallas fransmän för paddor eller grodor eller nåt sånt, och röker som borstbindare gör de också och så är de ett pack med rasister allihop (eller är det italienare eller är Italien och Frankrike samma land?).

En tidig version av Good Old Explorer Toad.

Nån annan gång kanske jag lägger upp en serie superhjältebilder som jag gjorde för länge sen. Den här gången blev det ju mest grodor och fördomar...

Direkt från Ryd - nu ännu fulare!

Kolla nu vad ful bloggen blev. He he. Men något som inte är fult, det är mitt ansikte som återigen är på plats här till vänster. Visste ni att jag en gång i tiden drömde om att bli fotomodell?

BLOGGFEST!

Är det här något jag borde gå på? Rent spontant känns det som njae. Men å andra sidan så älskar jag ju Platå...

Fixa bloggen nu då för fan!

Jag kan fortfarande inte logga in, annat än i äckliga Mozilla Firefox. Dessutom kan jag inte ändra i stilmallen, hur många gånger jag än laddar upp en ny bild. Bra jobbat AB...

Vad i helvete har hänt med min blogg?

Oj vad coolt och snyggt det blev här på bloggen helt plötsligt. Och lika plötsligt så kan jag inte längre logga in på min användare från varken Opera eller Iexplorer. Varför nöja sig med en ful blogg som fungerar när man kan få en cool blogg som inte fungerar?

STÖLD!

På tal om sopor så hörde jag att Östgötacorrespondenten stal mitt inlägg om usel teknik och publicerade i tidningen. Vafan...

Vardagslyx

En jävligt skön känsla är när man precis har gått ut med soporna och börjar på en helt tom påse. Så jäkla skönt.

THE INCREDIBLE FLYING HUMAN HEAD

Något som jag alltid har irriterat mig på är när sjukt smala människor har på sig alldeles för stora kläder. Det ser liksom bara ut som ett huvud som svävar runt med en runtomgående slängkappa, som nån slags knäpp superhjälte: THE INCREDIBLE FLYING HUMAN HEAD! Man ser inte ens en antydan till kropp där under...

One mil

Sprang en mil idag. Pisslätt med mina nya joggingbyxor.

Vad är grejen med att ny teknik suger?

Försäkringen som jag köpte till min mp3-spelare täcker, bland annat, inte vattenskador eller stötskador. Det får mig att fundera lite över vad den egentligen täcker. Vilken säkerhet är det egentligen som jag har betalat femhundra kronor för?

De två gångerna jag har utnyttjat min dyra försäkring har det varit av samma anledning: mp3-spelaren har helt sonika slutat starta. Bägge gångerna har jag också anmält att "den slutar svara och ljudet börjar hacka i slutet av varje låt", ett fel som båda gångerna ska ha varit fixat men som har kvarstått under hela spelarens livstid.

Inget av de fel som mp3-spelaren har drabbats av har alltså orsakats av mig, vilket också leverantören bekräftar med sina tafatta "har du uppgraderat programvaran på sista tiden?". Och min poäng är: hur jävla cool är det att behöva köpa en försäkring som inte försäkrar mot något annat än de fel som är inbygda i spelaren redan från start?

Kan inte tillverkaren istället se till att tillverka en hygglig produkt? Okej om man tappar spelaren i golvet så att den spricket. Okej om man tappar den i toan så den drunknar. Men det är fan inte okej att behöva lämna in den en gång om året bara för att programvaran är totalt jävla värdelös.

När jag hade lämnat in min spelare förra gången fick jag tillbaka den med ett meddelande om att det var mycket damm i den och att det kanske var därför den inte fungerade som den skulle. Tillverkaren (iRiver, må företaget gå i graven inom kort) har alltså inte förutsett att spelaren kan komma att användas i en miljö där damm finns - med andra ord överallt. Jag kan tänka mig hur de sitter där nere på iRivers verkstad och blåser bort damm ur mp3-spelare: "Vi borde ha tillverkat spelarna med hänsyn till att de faktiskt kommer att användas."

Överlag så kan jag tycka att det är jävligt underligt att företag som bara gör en enda grej inte ens kan göra den grejen rätt men ändå säljer flera miljoner exemplar varje år. Ta som exempel Sony Ericsson: Alla deras nya mobiler har en otrevilg ovana att stänga av sig titt som tätt. Jag har haft min mobil inlämnad en gång och min gode vän Jesper C har precis tröttnat på att lämna in sin och beställt en Nokia. Frågan är varför Ericsson inte ser till att fixa detta. Det spelar liksom ingen roll att jag har haft min mobil inlämnad på service, den stänger fortfarande av sig ca 3 gånger om dagen. Felet kan ju inte vara speciellt jobbigt att rätta till, men jag antar att hjärnorna på Ercisson är för upptagna med att utveckla tredimensionella tryckskärmar eller talande kamror eller nåt i den stilen. Det är ju trots allt viktigare att släppa en ny telefon om dagen än att se till att telefonerna som släpps faktiskt funkar.

Och är inte det fruktansvärt irriterande? Du sitter där med det allra senaste i mobiltelefonväg och får upp felmeddelande på felmeddelande och bevittnar det ena felet konstigare än det andra, medan din farsa sitter där med en Nokia 3310 och skrockar: "Inte ett fel på hundra år".

Egentligen kanske det inte är så konstigt att fel inträffar lite oftare i de nya mobilerna, med tanke på att tekniken är så pass mycket mer avancerad - om man öppnade en 3310:a skulle man antagligen bara hitta kugghjul och fjädrar däri, medan det antagligen bor miljoner små supersmarta marsmän i iPhone. Men trots allt kanske det vore en bra idé för teknikföretagen att faktiskt testa sina produkter innan de släpps på marknaden...

MP3-spelare

Råkade sätta mig på min mp3-spelare idag när jag hade varit ute och sprungit. För att få ut lite ilska kommer jag att, inom kort, skriva ett jävligt argt inlägg om dagens usla teknik. Något att se fram emot kanske.

Spindlar, knäpp och pissdån

I mitt testamente skall det stå: Den som vill ärva Marcus måste först spendera en morgon i det största sovrummet i fyran på Rydsvägen 364 Cs andra våning.

Det som vanligtvis brukar vara ett spökhus har alltså blivit utbytt mot mitt rum. Det är helt jävla vidrigt att försöka vara här inne på morgonen: precis ovanför sängens huvudände knäpper väggen hela tiden. Det är fruktansvärt irriterande och jag, som vaknar av i stort sett allting, kan omöjligt somna om. Istället ligger jag och försöker i ca tjugo minuter innan jag går upp; skitvresig och helt utan hopp om att det kommer bli en bra dag.

Men mitt försök till snooz i morse slog fan ändå rekord. Helt plötsligt, när jag låg där och försökte ignorera knäppningarna, kände jag att någonting kröp på min hand. Och vet ni vad det var? En spindel! Så jävla äckligt.

Och så blev jag sådär paranoid som man blir när man har haft en spindel inomhus: jag var tvungen att sätta på mig glasögonen och genomsöka hela rummet efter spindelnästet som jag visste skulle finnas någonstans. Lyckligtvis hittade jag inget bo, men det betyder ju inte att det inte finns ett... Och såklart börjar det kännas som om man har svalt en äcklig jävla spindel, och att det kryper överallt på kroppen och att de kommer spinnande ner från taket i sina äckliga jävla trådar. Jag hatar spindlar.

Vid sidan av dessa irritationsmoment är det givetvis också ganska irriterande att man hör grannen pissa och duscha rätt genom väggen. Jobbigt, javisst, men han är i alla fall ingen spindel.

9 256 347 NYA MISSTÄNKTA FALL AV SVININFLUENSAN

9 256 347 nya, misstänkta fall av svininfluensan har identifierats i Sverige under de senaste 24 timmarna. Smittan har nu definitivt, misstänker man, spridit sig utanför Mexicos gränser. Jag har förgäves sökt Sven-Göran Eriksson för en kommentar.

IntervallarN^

Försökte mig på lite intervallträning idag. Det gick sådär. Dessutom verkar det inte finnas en enda rak backe i hela Ryd. Värdelöst.

VÅGAR JAG ÄTA FLÄSKKÖTT?!

Jag är redan jävligt trött på den där svininfluensan. Chansen är typ noll jävla procent att någon svensk någonsin kommer dö av den där fjantiga influensan. Och i alla andra länder dör ju alla alltid i alla fall så varför bryr vi oss plötsligt så jävla mycket? Fy fan vad less jag blir.

Snart springning

Om ca en och en halv timme skall jag ut och springa. Det kommer bli hur kul som helst. I fredags var jag nämligen nere på stan och köpte nya, fina springkläder: två par tröjor, tio par strumpor och ett par riktigt tighta springshorts. Dessutom fick jag (äntligen!) tillbaka min mp3-spelare från idiotinstitutionen (Expert), så nu kan jag lyssna på musik när jag springer.

Först var jag rätt säker på att jag inte skulle köpa skintighta shorts, men när jag provade ett par så ångrade jag mig: jag såg så jäkla proffsig ut med dem på. Dessutom tyckte expeditskan på InterSport att jag var tillräckligt vältränad för att flexa tighta shorts, och hon borde ju kunna sina grejer.

Och nu när jag är uppdaterad med den senaste utrustningen så är det faktiskt mycket roligare att springa. Just nu väntar jag bara på att maten skall smälta, sen är det dirr ut i spåret. Go Marcus!

Working Class Hero

Fick beskedet idag: fem veckor på Kopparstaden i sommar igen. Så jävla skönt och så jäkla kul det ska bli!

Kanske en lussekatt?

Jag målade en tavla i olja och gav till min farmor och farfar. Tavlan föreställde en gul katt som gömde sig i en buske och var målad i väldigt starka färger - gul, grön och blå. När jag kommer hem till farmor och farfar lämnar jag över den, och sen när jag ska gå två timmar senare säger jag:
Marcus: "Tavlan kanske passar bäst nu på våren och sommaren. Med tanke på de starka färgerna alltså."
Och då säger farmor:
Farmor: "Nej men den där grisen passar väl bra till jul också."

Jag hoppas ingen står bakom mig just nu

Visst är det jobbigt när någon står och tittar över axeln på en när man sitter och skriver? Jag kan inte skriva när någon tittar på, knappt ens när någon sitter i samma rum. Det är egentligen ganska konstigt eftersom jag kommer publicera den färdiga texten på internet där vem som helst kan läsa den.

Det jobbiga för mig tror jag ligger i att jag tycker det är larvigt att skriva blogg. Jag känner mig lite dum när någon ser mig sitta och skriva i bloggen. Och ännu dummare känner jag mig när jag sitter och tänker efter, suddar ut eller formulerar det jag skriver. Jag vill helt enkelt inte att folk ska tro att bloggen är något jag bryr mig om, bara något jag tycker är lite kul att syssla med ibland.

Och nu när jag har skrivit det här i bloggen kommer alla som läser detta få reda på att jag faktiskt lägger ner ganska mycket tid på varje inlägg, men jag kommer även i fortsättningen låtsas som om jag inte gör det. Och det, om något, är väl konstigt och dumt...

What's the deal with Ballar av stål?

Jag fattar inte grejen med kanal 5s program Ballar av stål. Kunde de inte bara ha textat det engelska programmet? Fast det är klart, hur översätter man "LEG IT!" till svenska?

http://www.youtube.com/watch?v=rma_0BUF3H8

Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nej, det är Nordkoreas galna domedagsrobot!

Precis i närheten av Ryd ligger ett flygfält där de flyger runt med diverse högljuda flygplan dagarna i ända. Det är ganska jobbigt hela tiden, men i dessa dagar av total galenskap är det dubbeljobbigt. Varenda gång himlen börjar mullra är man orolig att det är Nordkorea som avfyrat sin dödsmissil för att utplåna Sveriges studentelit. Personligen skulle jag inte misstycka om USA gick in och krigade bort hela Nordkora.

Sjukdom och riddardrömmar

Just nu är jag sjuk. Igen. Jag har aldrig varit sjuk så mycket som jag har varit i år. Efter sommaren var jag ju sjuk i flera veckor, och nu är jag uppe i en vecka och oroar mig över att det ska bli fler. Den här gången får jag i och för sig skylla mig själv (jeansshorts tur och retur till Kårallen med alkohol i blodet) men det är ändå jobbigt.

Jobbigast är att jag verkar ha tappat hela mitt imunförsvar. Jag blir fan inte ens bättre. Tidigare räckte det alltid med två Alvedon innan läggdags men nu är fan allt jag äter helt verkningslöst. Jag har druckit massa c-vitamin och tagit tre Ibumetin om dagen och idag ska jag ringa och kräva pengarna tillbaka för den stört sjukt dyra flaskan Kan Jang jag köpte i måndags.

Och vad händer egentligen med min fina form nu när jag bara sitter hemma och hostar? Jag hade faktiskt arbetat upp en ganska sund motionsvana nu innan jag blev sjuk. Det kommer inte att bli helt lätt att återuppta de tråkiga joggingrundorna när jag blir frisk, särskillt inte som jag kommer vara extra trött och slut då. Just nu lutar det åt att jag kommer strunta i det hela och börja spela World of Warcraft istället.

Det går faktiskt inte att komma ifrån att det är ganska mysigt att sitta och levla upp en liten riddare i datorn. Jag tror att alla grabbar nån gång har haft en hemlig dröm om att rädda flickor från drakar och att rida snabbt på en trogen häst och att bära två ton tung rustning utan att röra en min, och så har även jag. Antagligen är det därför som så många betalar så mycket för att spela WoW. Än så länge betalar jag ingenting, men om tio dagar går mina testdagar ut och då får vi se hur det blir med den saken...

Labbar kan dra åt helvete

Jag hatar laborationer. Ibland är de lite roliga och intressanta, men för det mesta är det bara skit. Vissa labbar är dessutom så jäkla oseriösa och omotiverade att man måste gå hem och dubbelkolla att man verkligen går på högskolan. I mekatroniken gjorde vi till exempel en labb som gick ut på att fylla i en enkät om rattar* - "hur sportig är ratten?", "hur skandinavisk är ratten?" och så vidare. Schemalagd tid för labben var två timmar. Det tog ca 10 minuter att fylla i enkäten.

Just nu har är vi inne i en serie om fyra sjukt tråkiga labbar i kursen konstruktionsmaterial. Den första labben, som vi gjorde i torsdags, var fyra timmar lång och gick ut på att vänta på några stålbitar som låg i några ungnar. Då och då tog vi ut en bit, kylde den jävligt snabbt i ett vattenbad och konstaterade att hårdheten hade förändrats. Jävligt intressant.

Nu på torsdag är det dags för ännu en labb. Undrar vad vi skall vänta på den här gången...

*Egentligen innehöll labben också körning med radiostyrda bilar, men de verkade ha tappats bort lagom till vårt labbtillfälle.

Min första femma!

Kolla in det här, jag är fan grym:

"MARCUS GELIN

Enligt uppgift i LADOK-systemet vid Linköpings Universitet har du fått följande betyg på del av kurs:

TMKT14 CAD och maskinelement 6.0 hp TEN1

Skriftlig tentamen 3.0 hp
Betyg: 5 2009-03-14
Skrivningspoäng eller motsv: 16
"

Leksands IF är en pinsam samling förlorare

Nu är det väl ändå dags för Leksands IF att sluta försöka nå elitserien. Det kommer aldrig att gå. Jag förstår inte att fansen och bygden orkar lägga ner så mycket tid och pengar på det där förlorarlaget. Det är så att man skäms över att komma från Dalarna.

Livlinan

Just nu lever jag och min gode vän Jesper C på livlinan - ett gemensamt bankkonto som vi sätter in matpengar på varje månad. Varken jag eller min gode vän Jesper C förstår riktigt varför, men denna månaden har varit rekordartat fattig. Jesper är nere på noll (förutom en femtiolapp som han hittade i fodralet till sina öronproppar) och jag är inne på sista hundringen.

Som om inte det vore nog så tär våran fattigdom dessutom hårt på livlinan. Nu med en vecka kvar till CSN är det bara 650 kronor kvar. Faktiskt inte ens det eftersom min gode vän Jesper C betalade sitt WoW-konto plus uppgraderingen Wrath of the Lich King direkt från matkontot nu på kvällen. Han blev sjukt sugen på att lira igår när mattis köpte sitt epic flying mount och visade upp störda flyghastigheter med sin lvl 80 priest.

Mattis vet ännu inte om att Jesper har nallat av matkontot och han kommer säkert bli ganska sur när han får reda på det, men han får skylla sig själv eftersom han vägrade låna jesper stashen. Nu är det upp till Jesper att försörja oss: han får farma WoW-guld och sälja till giriga tyska G@M£R$.

Burgare

När jag gick i låg- och mellanstadiet på Slättaskolan var maten faktiskt ganska bra. Ibland fick vi kebab med riktigt pitabröd och en gång fick vi varm korv och läsk. Lite då och då var det dessutom elevernas vecka, när alla elever fick vara med och rösta om vilken mat som skulle serveras en vecka.

Det gick till på det viset att vi fick rösta fram en fiskrätt, en kötträtt, en korvrätt och så vidare. Och kan ni gissa hur det gick? En dag fick vi hamburgare, en dag fick vi korvburgare och en dag fick vi fiskburgare. Hade det funnits är jag säker på att vi hade fått soppburgare och grötburgare också (även om den så kallade tomtegröten alltid har varit konstigt populär i skolmatsalen).

Jag har aldrig riktigt accepterat varesig korvburgare eller fiskburgare, det är så konstigt att äta dem. När man börjar bita i hamburgerbrödet känns det precis som om det är en hamburgare man skall till att äta. När sedan tänderna kommer ner till fiskpanetten och man känner smaken av torsk i munnen är det en stor besvikelse. Och det är inte bara första tuggan. Varje tugga är som att hoppa ner i en isvak. Det är som tortyr; hjärnan fylls gång på gång av hopp men slits gång på gång kraftigt tillbaka till verkligheten av den mjuka, mjölkvita torsken. Det skulle inte förvåna mig om det serveras fiskburgare på Guantánamo. Varje dag.

Tentalugnet

Sedan jag klarade fyra(!) tentor i julas känner jag mig inte alls speciellt stressad över det här med tentor längre. Jag ligger rätt bra till med omtentor nu och känner att jag har koll. Det känns mycket skönt.

Tyvärr gör detta att det blir mycket svårare att motivera sig till att plugga på tentor. Hittills under tenta-p har det trots det känts mycket bra, jag är ganska säker på att jag har klarat båda mina ordinarie tentor. Men så imorgon är det dags för min ärkerival: TPPE58. Det är en fruktansvärt tråkig ekonomikurs vars tenta jag fått underkänt på fler än två ggr gånger. I söndags var det ett år sedan jag första gången försökte mig på den jäveln, och imorgon är det dags igen. Utgången är extremt oviss; jag kan klara den eller få underkänt. Något som är skönt: det spelar inte så stor roll.

Nu ska jag iväg och lira studentmatch. Börja alltså att hålla tummarna nu och håll dem tills imorgon klockan 1200, då jag förhoppningsvis har klarat TPPE58.

Den oprofessionella mailaren

Jag har två skolmailadresser, från vilka mailen vidarebefodras till min hotmailadress. Därför får man med stor säkerhet svar från min hotmailadress när man har mailat mig och det kanske kan vara förvirrande. Faktum är att jag inte ens vet vad det står för namn som avsändare på mailen som skickas från min hotmail. Jag har haft mitt hotmailkonto sedan jag gick i 3:an-4:an, så avsändaren kan vara Reidar Dahlén likaväl som den kan vara Marcus Gehlin (vilket i och för sig inte heller är mitt riktiga namn (Gelin) men ändå nära nog för att de skall fatta att det är samma person som svarar).

Ibland när jag ska skicka iväg ett viktigt mail brukar jag logga in på skolmailen och skicka det därifrån. Jag tycker personligen att det ser lite proffsigare ut, och det är väl lika bra att börja vänja sig; det skulle se dumt ut om jag sköter mina mailkontakter via msn för resten av livet. Men vafan, varför ska man inte använda det smidigaste systemet liksom? Synd bara, som sagt, att mitt konto är så gammalt. mmcm54321@hotmail.com representerar inte riktigt mig i dagsläget.

SENASTE NYTT: HITLER SPELADE SCHACK!

Finns det något jag verkligen hatar så är det nyheter som den här: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1498286/spelade-dodsspel-pa-datorn-fore-massakern

Ganska viktig dag idag faktiskt

http://www.piday.org/

Nu har jag gett upp hoppet

Min cykel har varit försvunnen i mer än ett år nu. Jag hyser inte längre några som helst förhoppningar om att någonsin få se den igen.

Tenta klockan fjorton

Idag är det äntligen tenta i projektledningskursen. Ska bli skönt att äntligen få glömma alla onödiga definitioner som jag gått och burit på de senaste dagarna.

Projektredovisningar är ett jävla gissel

Ett evigt gissel på högskolan är de på projektarbeten följande redovisningarna. Projektarbetet når sin absoluta höjd av jobbighet dagarna innan inlämnandet så när man skickat in det färdiga arbetet känns det verkligen som ett ok har lyfts från ens axlar. Sedan slappnar man av. Man känner sig jäkligt nöjd över att skiten är inlämnad och klar. Sedan kommer man att tänka på redovisningen.

Och inte nog med att man måste redovisa sitt eget arbete, man måste också sitta som åhörare på andras arbeten och låtsas att man är intresserad. För att detta skådespel ska kännas äkta måste man dessutom läsa igenom de andra gruppernas skriftliga rapporter innan en redovisning, samt skriva ner några "relevanta frågor" att ställa efteråt.

Arbetet som vi precis har skrivit klart och lämnat in (satt på skolan till 0430 i torsdags) skall redovisas idag. Jag har försökt skriva frågor på de andras arbeten, men det är i stort sett omöjligt. Alla vi elever är uppdelade på 6 grupper (jag är med i grupp C), vilket innebär att jag måste sitta igenom presentationer från tre andra grupper. För att ytterligare strö salt i såren fick samtliga grupper följande mail från handledaren för grupperna E och F:

"För lektionsgrupp E&F:
Jag lovade er muntligen vid litteraturseminariet att ni inte behövde läsa och granska de andras rapporter och det gäller fortfarande."

Jävligt smidigt att skicka ut det mailet till alla elever i samtliga sex grupper.

Varför kan alla andra sova på tåg?

Enda chansen för mig att få en blund på tåget är om jag sitter på fönsterplats och kan luta mig mot väggen. Tyvärr har man av någon anledning börjat sätta sätena allt längre ifrån väggen, vilket innebär en jävligt lång resa för mig.

Jag blir grymt irriterad på människor som bara kan luta sig tillbaka och somna, helt utan stöd för huvudet. Om jag skulle nicka till i en sittande ställning skulle huvudet direkt falla åt sidan eller framåt och väcka mig. För varje gång huvudet far iväg blir man allt mer irriterad, och att sedan se en gubbe sitta rakt upp och ner och sova som ett barn blir liksom droppen som får bägaren att rinna över. Det borde vara förbjudet att sova på tåg.

Annat som borde vara förbjudet är:
1. Idioter som inte tror att de stör när de har högsta volymen möjligt påslaget i hörlurar som läcker ut ungefär 100 % av ljudet.
2. Tanter som hela tiden väser "men Ozzy!" åt sin hund medan Ozzy nästan kvävs i kopplet i sina desperata försök att komma iväg till en söt honhund.
3. Fullgubbar som får köpa öl i bistron fast de uppenbarligen redan är påverkade.
4. Coola killar som kan prata ashögt om coola grejer och öl.
5. Tjejer som kan prata ashögt om MVGn och lärare och killar och fester och de bästa böckerna och smink och läxor och om gymnasiet och om cider.
6. Alla som har en ful röst.
7. Borlängebor.

Napoleon Dynamite

Så här kan det se ut när jag är Napoleon Dynamite på C-klassittningen (endast två av bilderna är på mig):

Hugh Jackman

Ärligt talat; hur bra var inte Hugh Jackman som värd för Oscar-galan? Jävlar säger jag bara.

En vanlig dag i Borlänge

http://www.dt.se/brottsplats/article402017.ece

IBF Falun lyckas än en gång

De som regelbundet läser den här bloggen vet säkert att jag inte är speciellt förtjust i IBF Falun, och gärna gör mig lustig över föreningens dumhet. Nu har de gjort det igen: http://www.ibffalun.com/Arkiv.asp?ArticleID=391&

"Nu tar vi nästa steg i varumärkesbildandet och jag vågar sticka ut hakan när jag påstår att vi nog är först inom lagidrotten i Sverige. Visst kan man ha en låt som en föreningslåt. Men vår profil är bredare och kan användas som ringsignal, intro vid in spring, klappa igång under matchen, måljingel, reklam i radio etc. En fartfylld låt i grunden med viktiga budskap som vi i IBF Falun med våra tre elitlag vill förknippas med."

Ha ha ha!

Män som hatar Michael Nyqvist

Hur kan de låta Michael Nyqvist spela huvudrollen i Män som hatar kvinnor? Snacka om att sänka filmen totalt redan innan den ens har haft premiär. Finns det någon i Sverige som inte hatar Michael Nyqvist? Fy fan...

Shirley Clamps brandpanik

Ser ut som om hon tänkte på lite mer än att rädda sitt barn, eller vad tycker ni?

Skvallerbytta bing bong

När jag är full berättar jag alltid massa hemligheter för alla. Ibland när jag kommer att tänka på något som jag inte borde berätta för någon kan jag tvinga mig själv att inte tänka mer på det, för då kommer jag säkert att berättad det för nån nästa gång jag är full.

Snälla, snälla, snälla, snälla, lägg ner skiten!

Just som man trodde att Melodifesivalen inte kunde bli sämre sitter Lennart Johansson plötsligt mitt på scenen och ser lika ihopsjunken ut som en padda i Uppskjutet. Ackompanjerad av någon knäpp fiol, framför bilder av en regnig stad med gråa bilar, drar han av världens mest deprimerande låt.

Direkt på det kommer sedan kvällens tredje snabbsammandrag, som om vi behövde se Caroline af Ugglas en gång till. Och ändå är inte det ens hälften så plågsamt som att höra henne. Fy fan alltså.

Wall-E vinner minst en Oscar

Bästa animerade film är, för mig, egentligen inte en riktig Oscarskategori. Åtminstone inte sedan de tecknade filmerna faktiskt slutade tecknas och började datas. Det känns liksom inte så kul längre. Okej, filmerna är jävligt snygga. Men: det är i stort sett samma manus varje år, skämten är samma varje år och det handlar alltid om nåt djur som gör en underbar resa.

Lyckligtvis bjuder kategorin i år på en riktig pärla: Wall-E. Har du inte sett den, se den! Efteråt kan du säga till dina vänner att du sett 2008-års bästa animerade film. En statyett till Wall-E, punkt slut.

Om mammor och varma kläder

Inget gör en mamma så stolt som en varmt klädd son. Om du känner att du inte får tillräckligt med uppskattning från din mor, pröva att ta på dig riktigt mycket kläder nästa gång ni ska ut och gå. "Vad bra att du klär på dig ordentligt", kommer hon att säga då.

Det är speciellt tydligt när man är ute och handlar med sin mamma. Om man tillexempel tittar på skor säger hon "är de här varma nog för vintern då?" och känner på skons tjocklek och material. Och om skon är tillräckligt varm och ni köper den kommer hon nöjt att konstatera att "nu kommer du i alla fall inte att frysa i vinter".

Min gode vän Jesper C brukar utnyttja detta till att få ett gratis par skor en gång om året. När han kommer hem på jullovet ser hans skor fruktansvärt rysliga ut och hans mamma frågor om han "verkligen är varm nog i de där skorna?" Men det är han ju inte, så hans mamma erbjuder sig att betala för ett nytt par. När Jesper kommer hem med ett nytt par skor säger hans mamma: "Vad bra! Nu kommer du i alla fall inte att frysa i vinter".

Nåja, vad är väl en kram med Markus Frank?

Antagligen dötrist och tråkig och alldeles... alldeles underbar!

Markus Frank och jag på Poängligans lagfest.

Harry Potter

http://www.the-leaky-cauldron.org/hbpcount.swf
Get this and other HP countdowns at LeakyNews.com

Den rullande tvättomaten!

En idé som jag har grubblat på de senaste tiden, och som jag personligen tycker är rätt genial, är DEN RULLANDE TVÄTTOMATEN.

Det hela är egentligen rätt enkelt. Istället för att hyra dyra lokaler köper kemtvättsföretagen in en av mina specialtillverkade rullande tvättomater. Det handlar om en modifierad lastbil, där själva tvätttrummorna sitter i hjulen (vilka kan vara upp till sex till antalet, beroende på lastbilens storlek) och tvätten alltså tvättas medan lastbilen kör. När tvätten är tvättad plockar man upp den i lastutrymmet för torkning. Enkelt som ABC alltså.

Kunderna skulle älska att kemtvätten kom direkt hem till dem och kemtvättarna skulle tjäna på att slippa dyra lokalhyror. Dessutom skulle det se fett coolt ut när tvätten tvättades.

Tänk er följande: Du sitter i 110 knyck på motorvägen mellan Falun och Borlänge. Plötsligt brakar en lastbil upp vid din sida, så jävla snabbt att du spiller ut en hel kopp kaffe rätt på byxorna. Förbannad tittar du ut mot lasbilen, bara för att se ett par byxor som tvättas i framdäcket. Den rullande tvättomaten läser du på sidan av bilen. När du kommer hem ska du lämna in byxorna på kemtvätt. Var ringer du då? Ja. Just det. Den rullande tvättomaten!

Här kommer en liten illustration för er som inte fattat grejen ännu. Notera byxorna och tröjan som tvättas:

Makeup and visual effects

Två oscarskategorier som jag redan nu kan uttala mig om och tippa är bästa visuella effekter och bästa smink. De nominerade är:

Bästa smink:
The Curious Case of Benjamin Button
Batman: The Dark Knight
Hellboy II: The Golden Army


Bästa visuella effekter:
The Curious Case of Benjamin Button
Batman: The Dark Knight
Iron Man


För det första måste jag säga att jag tycker det är lite konstigt att Hellboy II inte är nominerad i visuella effekter. Nu är inte jag någon mästare på filmsmink, men en gissning är att Hellboy II är 20% smink och 80% visuella effekter (om inte 10%-90%). Hade Hellboy II varit nominerad i visuella effekter hade det blivit jämnt men som det ser ut nu tror jag stenhårt på att Benjamin Button vinner.

The Dark Knigt är snygg nästan rätt igenom, men vad hände egentligen med Two Face? Någon slags datafel kan jag tro. Han ser ju rent förskräckligt falsk ut. Ironman ser också helt okej ut men har ingen chans mot The Dark Knight, som i sin tur inte har någon chans mot Benjamin Button. Anledningen till att jag tror att Benjamin Button kommer vinna är att jag inte la märke till några speciella effekter någonstans i filmen, och det är ju så det ska vara. Bra visuella effekter är de man inte märker av.

Vad det gäller sminket så tror jag på en storseger för Benjamin Button. Inte mycket att säga om det hela egentligen, kolla bara in Brad Pitt i filmen nedan:


Och sen måste jag bara skriva, till alla som tycker att det är larvigt att jag skriver massa strunt om Oscarsgalan, att jag känner mig rätt larvig också. Personligen tycker jag att det är dumt när personer som inte vet ett skit ska försöka vara viktiga och lägga fram sina personliga åsikter. Sorgligt nog är Oscarsgalan det som intresserar mig mest just nu, så jag kommer vara larvig i styvt en månad till. Men man kan ju se på det såhär också; hade jag inte skrivit detta hade det inte blivit något skrivet alls.

Har jag berättat om när jag fick skörbjugg?

Detta var under en extremt fattig period i slutet av vårterminen år 2008. Vad pengarna hade spenderats på vet jag inte men jag hade inte haft mycket mer än nudlar att äta på en vecka eller så. Plötsligt slog det mig, när jag satt vid datorn och surfade, att jag mycket väl kunde lida av närings- eller vitaminbrist. Och hade jag inte lite ont i tandköttet? Jag gick in på toaletten och borstade ganska hårt och visst syntes det lite blod mellan två tänder.

Jag skrev på MSN till Mattias att "nu är det akut" och så sprang jag över till honom. Rätt in gick jag, utan att ens vänta på svar efter att jag ringt på, rätt in i kokvrån och brusade två C-vitamintabletter i ett glas vatten. Och kan ni tänka er att direkt efter att jag svept C-vitaminen så kändes tänderna mycket piggare. Jag sa till Mattias att "det var nära ögat" och att "det kunde ha slutat precis hur illa som helst".

Men när min gode vän Jesper C berättade om min skörbjugg för sin storebror hjärnkirurgen skrattade hans storebror hjärnkirurgen bara och sade att "det vore en medicinsk sensation" om jag hade haft skörbjugg. "Det första fallet i Sverige på flera hundra år" sa han. Men det vet väl inte han liksom, han håller ju på med hjärnan och sådär. Jag ska fråga min tandläkare nästa gång jag har råd att gå dit.

Happy-Go-Lucky

En enda nominering för Happy-Go-Lucky. Vad är det egentligen med det? För mig som lekman känns det lite mystiskt hur en film kan bli nominerad till bästa manus och inget mer, särskillt som jag inte förstår hur själva förverkligandet av manuset kunde ha gjorts bättre. En Golden Globe för bästa kvinnliga huvudrollsinnehavare blev till "du har ingenting att hämta i Oscarssammanhang" för Sally Hawkins.

Mina betyg på Oscarsnominerade filmer jag hittills sett (1-5):
The Dark Knight - 5
The Curious Case of Benjamin Button - 4
Tropic Thunder - 3
Milk - 4
The Wrestler - 5
Happy-Go-Lucky - 5
Hellboy II: The Golden Army - 4
Iron Man - 4

Stephen Hawking

Såg ett program om honom på TV igår. Han är riktigt jäkla cool han, verkar ta det mesta med en klackspark men är samtidigt en stenseriös forskare. Det är som min fysiklärare en gång sa: "Han ser ut som värsta mogget men han är bland de allra smartaste i världen, kan ni fatta det?"

Om varför The Wrestler är bättre än The Curious Case of Benjamin Button

Jag tycker att The Wrestler är en bättre film än både Milk och The Curious Case of Benjamin Button, och det har faktiskt ingenting att göra med min kärlek till Rocky-filmerna. Hur bra en film än är, hur bra en skådespelare än skådespelar, så är det drygt att sitta igenom ett drama på mer än två timmar.

Och dessutom: känner vi inte igen handlingen i Benjamin Button lite väl mycket? En pojke med något fel växer upp till att bli en hyvens man. Han börjar jobba på en båt, drar ut i krig, träffar asmycket sköna typer och får en unge. Och om allt detta berättar han sedan för nån typ någonstans...

Dramor på mer än två timmar är lika ute som Asatron. Klarar man inte av att berätta en historia på mindre än 120 minuter så kan man lika gärna låta bli.

Coolt att röka

När jag var yngre tyckte jag alltid att det var larvigt med folk som började röka för att vara coola, men nu förstår jag att de var inne på rätt spår: Det ser förjävla coolt ut alltså. I och för sig tycker jag fortfarande att det är jävligt larvigt med småungar som börjar röka på högstadiet, och det ser faktiskt inte heller coolt ut, men är man över arton och har en i övrigt cool stil så är rökning en given imagehöjare. Synd att man luktar illa och dör, annars hade jag börjat röka redan idag.

Jag och Bodare eldar upp en varsin pinne utanför Marianns Saloon (som jag tidigare skrivit om här och här). Vad som är vitt framför mitt ansikte är en snöflinga, så ni kanske förstår varför vi behövde värma oss med en varsin cigg.

Angående Benjamin Button och hans egendomliga liv

Vill ni inte läsa mer om film så besök inte min blogg något mer. Det är nämligen vad jag vill och ska skriva om ganska mycket framöver. Som tidigare skrivet är det alltså Oscarstider just nu och jag tror jag har blivit kär i den gyllene lille mannen från Los Angeles. Ursäkta mig också om jag råkar skriva osammanhängande och dåligt, jag har svårt att kontrollera mig när det ska skrivas om sådana här otroligt viktiga grejer.

Nomineringarna släpptes alltså tidigare ikväll och som det ser ut kan den 22:a februari komma att bli en väldigt bra dag för människorna bakom The Curious Case of Benjamin Button. Andra filmer som varit populära att nominera är Milk, som efter vad jag förstår handlar om en bög som når en högt uppsatt politisk position, och Frost/Nixon och Slumdog Millionaire, vilka jag inte vet någonting alls om.

Eftersom jag, av dessa fyra, bara har sett Benjamin Buttons egendomliga fall så tänker jag ännu inte uttala mig om vilken film som blir Galans stora vinnare. Något jag däremot kan uttala mig om redan nu är att Akademins filmsmak aldrig tycks ändras.

Brad Pitt skådespelar alltså ännu en gång i en nominerad film (och är nu också själv nominerad för bästa manliga huvudroll) som är:
1. Sjukt lång
2. Sjukt seg
3. Jävligt snygg

Och han kan visst få vinna en Oscar, för han gjorde det bra, men min personliga favorit till en Oscar för bästa manliga huvudroll är (än så länge) Mickey Rourke i The Wrestler. Och visst kan Benjamin Buttons otroliga liv få vinna en statyett som bästa film, därför att:
1. Den är härligt rolig och genomgående glad
2. Den är mycket snyggt gjord(kommer antagligen kamma hem bästa specialeffekter)
3. "Did I ever tell you I was struck by lightning seven times?"

Men jag hoppas att den inte gör det, därför att:
1. Den är jäkligt lång, nästan såpass att man inte orkar se hela i ett sträck
2. Det händer inte speciellt mycket
3. Jag hoppas att någon av de övriga nominerade filmerna är bättre, eftersom jag fortfarande inte har sett dem

Ändå rekomenderar jag självklart alla att gå och se The Curious Case of Benjamin Button. Det är en underbart vacker feelgood film som både kan få dig att skratta och gråta.

Oscarsnomineringarna står för dörren

Imorgon kommer årets Oscarsnomineringar, och är det inte mer spännande än någonsin så säg. På detta kommer årets mest intensiva filmperiod följa. Det gäller att kolla in sig på alla filmer så att man kan tippa utgången inför galan, vilken naturligtvis innebär uppesittarkväll (vilken naturligtvis innefattar rödamattanminglet).

Och vilken härlig månad det kommer att bli. Tvärt emot de svenska guldbagge-tomtarna nominerar Akademin alltid grymma rullar, med hög kvalitta på bild, ljud, skådespelare och så vidare. Den enda kategorin där man hittar riktiga bottennapp är "bästa animerade" där Disney oftast vinner med nån dassig animerad djurrulle.

Och vilken film kommer att vara den söta pubilkfavoriten i år? Det kommer inte bli lätt att följa Juno och innan dess Little Miss Sunshine, men jag är mycket hoppfull.

Jag är säker på att det är många med mig som gör samma sak, så nu är det alltså dags för landets alla internetleverantörer att kolla sin utrustning och förbereda för en jävla trafik; Låt nedladdningen börja!

Hur är Saruman som föreläsare?

Vi har nästan Saruman som föreläsare i mekatronik. Väldigt lik är han, gubben. Det vore väldigt roligt om han kunde dra till med något citat, typ "Against the power of Mordor there can be no victory" eller "You have elected the way of PAIN".

När han kom in i salen så ville jag quota Gandalf och säga IT'S SARUMAN! men jag trodde inte att nån skulle förstå så istället skrev jag det bara i mitt block. Det, tillsammans med några konstiga teckningar, blev det enda skrivna idag. Men han kommer säkert igen framöver, Saruman. Hans magiska röst kommer komma väl till pass.

Något som jag känner på mig kommer att komma mycket starkt under 2009 är det Gandalf och Saruman-humor. Jag och Mattis är redan gamla i gemet vad det gäller Lord of the Rings-quotes i rätt ögonblick, och söker man lite på dutuben förstår man att det finns fler som inser det roliga med trollkarlar. Här är ett mycket bra exempel:

It's always rainy in Linkoping

Den här staden har fan ingen respekt för vintern. Linköping borde skämmas.