Angående årets värvning och ett tufft farväl

Körde match idag trots att jag inte känner mig speciellt frisk. Jag tänkte att antingen blir jag frisk eller så blir det värre, nu är det upp till kroppen. Tärningen är kastad, som man brukar säga. Det kändes i alla fall ganska bra, kände inte av att jag var sjuk det minsta under matchen. Så klart var det rätt risigt med orken, men det är rätt normalt när man inte tränat på jävligt många veckor. Annars gick det alltså helt ok. Sprätte till och med in en kasse. Jag har gjort årets värvning till laget också, Markus Frank var inblandad i alla målen idag: ett gjorde han själv och två assisterade han.

Gled in på sektionen för vimmelbilder på dt.se imorse och en tanke slog mig; jag kanske aldrig mer kommer att besöka Etage. Jag har helt enkelt blivit lite för gammal. Det skulle kännas rätt patetiskt att glida runt där bland sjuttonåringarna och ba: "Tja, jag är typ sju år äldre än dig!" Även jag inte är Etages allra största stamkund känns det naturligtvis lite tråkigt, en del roligt har jag trots allt haft där.

Tack för tiden som varit, Etage!

Och plötsligt var OS över...

Jag undrar vad Bengt-Åke sa till laget innan match... "Okej, Slovakien kan bara göra mål i power play och på kontringar. Därför vill jag att ni går in och drar på er mycket utvisningar och tappar mycket puck i Slovakiens zon."

FAN VAD SUR JAG BLIR! JÄVLA HELVETE! 

Vid min svans!

Nu har jag varit krasslig i tre veckor (hela året om man bortser från en vecka då jag i stort sett var frisk). Det börjar med andra ord bli dags att tillfriskna. Därför har jag nu börjat gå upp till skolan istället för att cykla, med den förevändningen att jag på så sätt inte anstränger kroppen lika mycket. Av samma anledning går jag också vädligt sakta. Dessutom har jag väldigt mycket kläder på mig, eftersom det är så jävla satans skitkallt ute. På det hela taget påminner min gångstil ganska mycket om Mumintrollets; jag liksom vaggar fram på mina stela, långkalsongsbeklädda ben.

Och sakta går det verkligen. I dag blev jag omgången av tre tjejer - ingen av dem längre än 160 cm. Omgången är egentligen fel ord för att beskriva vad som hände. Jag blev totalt nedgjord. Ni vet som när Hjulben springer förbi Gråben så att Gråben bara börjar spinna runt på stället (kan ses i filmen nedan, runt 2.19-tiden), så såg det ut när de där korta tjejerna gick förbi mig. Jag arme stackare.

Nu är min respekt för curling nere på minus...

En entusiastisk kommentator när jag råkade zappa förbi en curlingmatch på tv: "Oj vilken sopning, riktigt fin sop!".

KRONWALLED!

Fan vad bäst Niklas Kronwall är!

Gissa om-leken

Gissa om det snöar ute.

Gissa om jag är sjuk.

Gissa om jag skall upp till skolan både imorgon och på söndag.

Gissa om livet suger just nu...

Om TV-kanaler kunde dö skulle jag önska TV4 i en helikopterolycka

Körslaget, Let´s dance, Expedition Robinson, Idol. Om och om och om igen. Lägg ner och hitta på något nytt någon jävla gång. Jag finner det komplett jävla omöjligt att fatta hur någon kan finna något av dessa program underhållande. Speciellt Körslaget är ett jävla mysterium, vilket totalt jävla skitprogram. Och ändå, hur länge har de inte kört det nu? Typ två-tre år? Helt ofattbart! Det är en jävla tur att SVT levererar kvalitet, annars skulle jag bli tvungen att elda upp min TV-apparat (om jag hade en alltså, nu är det ju så att jag inte har någon TV).

Och så här tyckte jag om Körslaget för två år sedan.

HOCKEY!

Äntligen har OS dragit igång!

En lite irriterande grej med SVTs tv-sändingar är att det hos kommentatorerna verkar ha gått någon slags inflation i lägen. Så länge som anfallande lag inte kommer fem mot fem så benämns det som ett läge. "Nu kommer de i ett fem mot fyra-läge", "Aj aj, här kommer Tyskland i ett fyra mot två-läge", och så vidare... Det enda läge som enligt mig är värt att tala om är det gamla hederliga två mot en-läget.

Perfekta grejer

1. I natt är det dags för Sveriges första match i OS (hockey såklart).

2. Jag har inte en endaste tenta i kommande tenta-p.

3. Bokrean börjar den 25:e (alltså samma dag som CSN kommer, snacka om perfekt).

Är det här nästa istid som har kommit?

Det kom mer snö idag...

En usel start på dagen

Något som gör mig väldigt, väldigt ledsen är när jag släpar mig upp svintidigt, ställer fram frukost, slår på radion och hör att Per Lernström agerar vikarie för Adam Alsing på Mix Megapol. Det blir P3 idag...

Näääää va tråkigt att det gick så dåligt för skidskyttekillarna va!!!!!!!!!!!

Ha Ha Ha.

Nu är det snart bara två dygn kvar tills OS börjar på riktigt. Skönt!

Näääää va tråkigt att det gick så dåligt för skidskyttetjejerna va!!!!!!!!!!!

Ha ha ha.

Nu är det snart bara tre dygn kvar tills OS börjar på riktigt. Skönt!

Vilken härlig dag!

Jag sa såhär till Ida igår: "Det vore underbart med lite mer snö". Och inte blev jag besviken, idag vräker det ner igen. Fan vad härligt!

FOLKETS KRAV: SÄTT APOR I BOBEN FÖR FAN OCH GÖR DET SNART

Nu har OS äntligen börjat. Tyvärr inte på riktigt ännu, alla vi som gillar sport får vänta till på torsdag morgon. Fram tills dess är det nämligen bara massa jävla slalom och skit. Liksom, vad är grejen med att tycka att det är kul att se på alpina sporter? Alla åk ser ju exakt likadana ut, det är bara en enda typ i backen åt gången och det är aldrig någon som får en tackling...

Hela vinter-OS kunde fan läggas ned om det inte vore för hockeyn, alla andra sporter är ju bara utfyllnad. Ni kanske aldrig riktigt har tänkt på det, men smaka på de här sporterna: bob, skeleton, curling, backhoppning, snabbskridsko, rodel, konståkning. Maken till meningslösa sporter... Det är konstigt egentligen; hundra meter löpning är höjdpunkten på sommar-OS men när de får skridskor på fötterna slutar alla bry sig.

Och vad är det med alla de där sporterna där de bara åker ner i en ränna? Vad är grejen liksom, de ligger ju bara där och ligger. När jag var liten hade jag en liten plastbob med blyblock i botten som man kunde släppa ner för iskanor och kolla på hur det gick och säga "hej vad det går", och det var roligare än att se bob på tv...

Med min gedigna erfaren om hur jävla bra det kan gå med bara blyblock så väcks ju frågan: Måste det ens sitta människor i boben? Personligen skulle jag tycka att det var fan så mycket roligare om det satt fullt med apor i boben, och så kunde boben se ut som en banan och själva bobaporna skulle kunna kallas för bobianer (var får jag allt ifrån?).

Hur kan rodel, skeleton och bob ens få vara olika sporter? Det är samma bana och samma trikåidioter som far runt i den, även om redskapen kanske ser marginellt annorlunda ut. De kan ju lika gärna ha hockey-bockey med i OS om reglerna skall vara sådana - och varför inte förresten? Det är fan så mycket roligare att se på hockey-bockey än att se på curling.

Det där med aporna påminner mig förresten om en film som jag och Mattis nästan har hyrt femtio gånger (alltså vi har aldrig hyrt den men det har varit nära ungefär femtio gånger) på Film och fabel i Falun. Jag tror att den är mycket sevärd. På hal is, heter den på svenska. Taglinen är: "Jack skates a little faster... Shoots a little harder... And is driving everyone bananas." Aphumor är fan bäst alltså. Men mer om det en annan gång.

Nyduschad och redo för formgivning

Jag får träningsvärk i benen av att dricka öl. Antingen det eller så är det alla dartrundor jag spelade igår. Nu är jag så lite sjuk att det är löjligt. Känns så jävla segt att avstå träning bara för att det sticker lite i halsen. Men men, nästa vecka drar säsongen med StockholmSkavsta igång och då gäller det att vara på tå.

På tal om nappflaskor, träning, vinter och skit

Jag avskyr när grabbar springer runt på stan efter ett träningspass, med träningsbag, och dricker proteindryck ur såna där jävla nappflaskor. Så här sa jag till två killar som jag såg springa runt så nere på Clas Ohlson nu idag: "Jävlar! Har ni varit och tränat? Fan vad coolt!" Sen när de precis skulle till att gå sa jag: "Schyssta flaskor förresten!". Nä, jag skojade bara. Så sa jag inte alls...

På tal om träning: jag är visst sjuk igen. Jag googlade mina symptom och fick reda på att det är åldersrelaterat, jag är tydligen redo för pension. Sov tolv raka timmar i natt och var ändå inte utvilad. Gick som i dvala ända fram tills jag var tvungen att cykla ner på stan nu vid sjutton-tiden. Kylan och slitet fick mig att vakna - men troligtvis också att bli ännu sjukare, det får vi se imorgon.

På tal om kyla: kan inte vintern bara dra åt helvete? Jag orkar inte mer. Det snöar fan varenda jävla dag, och här sitter jag med bara hoj. Vintern är verkligen orsaken till allt icke skolrelaterat som är uselt i mitt liv just nu: sjukdom, oförmåga att tillfriskna, depression, trötthet och så vidare och så vidare i all jävla oändlighet. Snön är kul så länge som man inte behöver gå till skolan i skiten.

På tal om skit: varför är Integrerad Företagsplanering så ointressant?

Och just det! Utöver all annan pina har jag världens jävla munblåor som aldrig går över. Afte säger dr. Google. Det är tydligen en så pass allvarlig sjukdom att den har en helt egen fansida på internet.

"Du kan få vara Sverige om jag får vara Lasse Kinch"

När jag och Pontus var små spelade vi rätt mycket hockeyspel ett tag. Medan vi spelade så refererade vi matcherna, varför det förutom det obligatoriska kivet om vem som skulle spela med Finland också alltid bråkades om vem av oss som skulle få vara Lasse Kinch.

Också på fritids spelades det hockeyspel flitigt. Där var det Ryssland som stod för motståndet. Jag kan skjuta ett ganska hårt specialskott, genom att klämma fast pucken mellan en spelare och det egna målet och sen skruva i så hårt som det bara går. När pucken väl far iväg så kan det bli ruskigt hårt. Tyvärr är det lite svårt att sikta, ofta blir det grova missar, men det räcker att träffa målet en gång per match eftersom skotten (nästan) alltid går in. Alla som sett kultfilmen The Mighty Ducks vet vad jag talar om: scenen där Fulton Reed står inne i gränden och matar in puckar i en soptunna så att det dånar i hela kvarteret. "Träffar du mål då?", frågar en imponerad Gordon Bombay. "Vart femte skott", säger Fulton och dänger iväg ännu en projektil. Trots att Fulton aldrig har stått på ett par skridskor får han genast en plats i laget, och en sak ska jag säga er: målvakterna får det jävligt hett om öronen.

Det var rätt mycket hockey när man var yngre. På den tiden då fritidsgården fanns nere på Slättas bystuga var det alltid käbbel om vem som skulle få lira NHL 95 på Sega Mega Drive. Det fanns en bokningslista som man kunde skriva upp sig på, men varje gång man kom in för att spela så skulle de som hade tiden innan "bara spela klart matchen först". En annan höjdare var när Dalarna vann tv-pucken 1996. Det var en jäkla stämning framför tvn nere på fritidsgården då. De har nog aldrig sålt så många Banana Skids, varken förr eller senare.

För övrigt så ångrar jag att jag aldrig började på hockey när jag var liten. Jag tror att jag hade varit jäkligt bra faktiskt. Fast det är klart, innebandy är ju rätt mycket coolare. Eller inte.

Om hur kul det är att se en klocka gå

De som är positiva till skidskytte brukar ofta motivera sin entusiasm med att "det är så himla många spännande moment". Då brukar jag ställa mig frågan: just vad är det som är så himla jävla spännande?

Det hela går alltså ut på att ett gäng andraklassens skidåkare åker runt lite på en snitslad bana. Då och då kommer de till en lång raksträcka där någon har lagt ut en massa mysmattor - ett perfekt läge för att lägga sig och skjuta lite prick på fem svarta prickar. Här gäller det dock att amatörerna (nej, de är inte speciellt bra på skytte heller) koncentrerar sig ordentligt; om de missar ens en enda liten prick så är det helt kört.

Mellan alla dessa vilostationer är det en jävla labyrint av spår, kors och tvärs genom den ukrainska urskogen. Den enda fasta punkten man som tv-tittare har är Christer Ulfbåges malande stämma och de fattigt producerade inforemsorna som rullar i bildens nedkant, det finns absolut ingenting annat som ger någon som helst känsla av att det faktiskt är en tävling det rör sig om. SVT hade lika gärna kunnat visa arkivbilder från sista säsongen av tv-succén Varuhuset, så länge Christer Ulfbåges röst hörs och dumma inforemsor visas i bildens nedkant.

MEN SÅ HELT PLÖTSLIGT kommer den svenska åkaren in på upploppsrakan. En konstig klocka börjar ticka och bredvid visas en annan tid. Christer Ulfbåge blir helt vansinnig: KOMMER DEN NYA TIDEN ATT BLI LÄGRE ÄN DEN GAMLA?! Nej - det blev den visst inte. Men kanske nästa tävling...

Jag tror att det jag stör mig mest på är att mina tv-licenspengar (de jag betalade förrut alltså, när jag hade tv...) går åt till att skicka Christer Ulfbåges tv-team till olika fjärran delar av Sovjetunionen. Och förresten: detsamma gäller för alpina sporter. Det är samma sak där, det enda man kollar på är en jävla klocka som tickar. Men mer om det en annan gång...