Heppo.se kan dra åt helvete men det är synd om Eric Lindros

Jag är ofta inne och tittar på hockeytacklingar på youtube, så även idag. Under morgonens session har jag kommit fram till två saker:

1. Jag hatar Heppo.se. Deras satans jävla reklam finns fan på varenda jävla hemsida på hela jävla internet. Och när plötsligt halva filmfönstret täcks av skor, mitt under en grov Kronwall-tackling, då får det fan vara nog. Heppo.se kan dra åt helvete! Jag skulle aldrig ens komma på tanken att handla så mycket som ett skosnöre från dem.

2. Jag klarar inte av att titta på videor där Eric Lindros blir tacklad. Det är så jobbigt att tänka på alla hjärnskakningar som han har haft. Jag mår dåligt i själen när jag tänker på det.

r-net?

Undrar om det fanns något som hette r-net från början? När r-net skulle bli ersatt fick de lov att döpa det nya till internet, för att alla skulle fatta att det inte hade något att göra med r-net.

Om hur penis helt enkelt har en mer lättillgänglig design

Det är ganska enkelt, och vanligt, att påstå att ditten och datten är fallossymboler. Ibland är det allvarliga "anklagelser", ibland mer skämtsamma påståenden. Jag skulle dock vilja påstå att de allra flesta påståenden är felaktigt påstådda.

Det finns i de flesta fall ingen som helst baktanke med att tillverka avlånga föremål. Anledningen till att saker ser ut som de gör är helt enkelt att penis har en mycket mer lättillgänglig design än sin inverterade motpart - vaginan. Tänk dig exempelvis att du är ute och kör bil. Du har treans växel i, accelererar, och skall precis till att göra ett filbyte och köra på en tungt traffikerad motorväg. Hur skulle du vilja göra för att växla upp till femman?

a) Du för högerhanden lite lätt åt vänster till dess att du stöter i en spak. Du tar tag i den och drar lite. Det går snabbt och lätt - du kan inte göra fel.

b) Du måste in och greja runt i något konstigt hål. Det tar lång tid, du kan inte se var du petar och du har ingen aning om ifall det du gör kommer att ha önskad effekt.

Om hur penis helt enkelt bara har en mer lättillgänglig design

Det är ganska enkelt, och vanligt, att påstå att ditten och datten är fallossymboler. Ibland är det allvarliga "anklagelser", ibland mer skämtsamma påståenden. Jag skulle dock vilja påstå att de allra flesta påståenden är felaktigt påstådda.

Det finns i de flesta fall ingen som helst baktanke med att tillverka avlånga föremål. Anledningen till att saker ser ut som de gör är helt enkelt att penis har en mycket mer lättillgänglig design än sin inverterade motpart - vaginan.

Tänk dig exempelvis att du är ute och kör bil. Du har treans växel i, accelererar, och skall precis till att göra ett filbyte och köra på en tungt traffikerad motorväg. Hur skulle du vilja göra för att växla upp till femman?
a) Du för högerhanden lite lätt åt vänster till dess att du stöter i en spak. Du tar tag i den och drar lite. Det går snabbt och lätt - du kan inte göra fel.
b) Du måste in och greja runt i något konstigt hål. Det tar lång tid, du kan inte se var du petar och du har ingen aning om ifall det du gör kommer att ha önskad effekt.

Dagen min lillebror har förberett mig för i flera år är snart här

I år var min födelsedag den 18:e februari (som vanligt). Några veckor senare åkte jag till Karlskoga för att hälsa på mamma. Pontus skulle också komma dit och jag såg fram emot att få den födelsedagspresent som han och pappa hade kokat ihop åt mig. Bägge två hade nämnt den flera gånger över telefon, typ: "Mm, jag och Pontus har ju snackat ihop oss lite kring en present...". Helt naturligt såg jag alltså fram emot något alldeles speciellt minnesvärt.

Jag fick presenten direkt i bilen när Pontus och mamma kom och hämtade upp mig på tågstationen i Örebro (det går inte att åka tåg till Karlskoga?!). Det var ett presentkort på Stadium. Pontus sa: "Så att du kan köpa ett par täckbyxor". Jag sa att jag troligtvis allra säkrast inte kommer att köpa ett par täckbyxor för presentkortet. Pontus sa att de först "hade tänkt köpa ett par täckbyxor men sen tänkte vi att det är ju roligare om han får välja själv".

Senare på kvällen ringde pappa till Pontus för att fråga om han hade gett presentkortet. Pontus stod intill mig och pratade i mobilen: "Ja... Ja, jag sa att han kunde köpa ett par täckbyxor men jag vet inte om han kommer göra det."  Senare frågade jag hur de kunde tro att jag ville ha ett par täckbyxor, då sa Pontus: "Det kan ju vara skönt att ha när du cyklar till jobbet".

Pontus har inte direkt överröst mig med presenter de senaste åren (det ska dock sägas att han väldigt ofta har betalat saker åt mig vid andra tillfällen, när jag "glömt" plånboken). Men varje gång jag får något är det med tanken att presenten skall vara mig till nytta i mitt framtida arbetsliv. Andra presenter:

Klocka (jul, 2009):
"Du måste ha en klocka när du skall på arbetsintervju"

Dokumentportfölj (spontant, 2010):
Pontus: "Den kan du ha papper i när du går till jobbet"
Jag: "Vadå för papper?"
Pontus: "Viktiga papper!"

Dokumentportföljen används nu som bollväska i mitt studentinnebandylag. Klockans batteri är slut men jag ska sätta i ett nytt snarast. Jag ska nämligen ha klockan på arbetsintervjuer framöver, den är väldigt snygg. För presentkortet köpte jag en löparjacka (saldo just nu: 401 kr).

En enkel resa till en svår diagnos

Idag på gymmet kunde jag inte minnas vilket skåp jag hade låst in mina saker i. En gubbe som var där såg att jag hade problem. "Du är ju inte ens gammal", sa han. "Vänta bara till du kommer upp i min ålder, då börjar du glömma saker på allvar", sa han.

Och sen berättade han om en gång när han åkte ner på stan med bilen och parkerade utanför en affär. När han kom tillbaka för att åka iväg var bilen borta. Han gick in på affären och frågade om de hade sett vad som hade hänt med hans bil, men de hade inte ens sett att det hade stått en bil där. Efter ett tag kom han på att han inte ens hade parkerat bilen där...

Och sen berättade han hur skamsen han hade känt sig när han direkt hade trott att den var stulen; "Tänk att du direkt börjar tänka illa om andra människor...". Det var fint.

Och sen tog han på sin militärmönstrade cykelhjälm och drog.

Och sen skrev jag det här blogginlägget med en titel som egentligen inte har något med något att göra men som du om du vill kan få till att passa det ovanstående text i alla fall litegrann. Godnatt!

TÄNKET!

Här sitter jag i en ful lägenhet en ful söndag och rappar med till gamla Eminem-låtar. Det påminner mig om högstadiet. Och så fattar jag att Eminem faktiskt var rätt bra. Det stör mig att han har börjat göra låtar med typ Rihanna nu. Love the Way You Lie är ju... Skit? Ja. Skit! Mycket störande.

Andra låtar som får mig att tänka på högstadiet är Butterfly med Crazy Town och Teenage Dirtbag med Wheatus. På Britsarvsskolan hade de högtalare i korridoren som tryckte ut typ Mix Megapol dagarna i ända. Lyckligtvis hördes det inte speciellt bra eftersom vi ungar alltid förde sånt liv. Men det var då och nu är nu. Tacka Gud för Spotify!

På tal om Gud så träffade jag och min gode vän Jesper C en massa gubbar från just Gud på stan igår natt. Jesper fick en liten fickbibel av en gubbe och vi bägge fick ta (och tog) kaffe i kopp och jag tog en fint flätad bulle. Senare i bankomatkön läste Jesper högt ur sin bibel. Ingen ville höra på.

Och på tal om Spotify så har jag börjat twittra nu. Tyvärr är jag skitdålig. Eftersom jag inte hängt i Twittersvängen tidigare så är jag rätt "n00b". Men nu ska jag försöka köra på det i nån månad och kanske över sommaren och sen får vi se om jag har blivit bättre. Om inte så lägger jag ner. Men jag tror faktiskt inte att det är speciellt långt kvar tills dess att jag briljerar också i Twittervärlden. Det kanske är svårt att tro, men jag var rätt usel på att blogga en gång i tiden. Sen fick jag in tänket. Det är själva hemligheten. Tänket!