Spindlar, knäpp och pissdån

I mitt testamente skall det stå: Den som vill ärva Marcus måste först spendera en morgon i det största sovrummet i fyran på Rydsvägen 364 Cs andra våning.

Det som vanligtvis brukar vara ett spökhus har alltså blivit utbytt mot mitt rum. Det är helt jävla vidrigt att försöka vara här inne på morgonen: precis ovanför sängens huvudände knäpper väggen hela tiden. Det är fruktansvärt irriterande och jag, som vaknar av i stort sett allting, kan omöjligt somna om. Istället ligger jag och försöker i ca tjugo minuter innan jag går upp; skitvresig och helt utan hopp om att det kommer bli en bra dag.

Men mitt försök till snooz i morse slog fan ändå rekord. Helt plötsligt, när jag låg där och försökte ignorera knäppningarna, kände jag att någonting kröp på min hand. Och vet ni vad det var? En spindel! Så jävla äckligt.

Och så blev jag sådär paranoid som man blir när man har haft en spindel inomhus: jag var tvungen att sätta på mig glasögonen och genomsöka hela rummet efter spindelnästet som jag visste skulle finnas någonstans. Lyckligtvis hittade jag inget bo, men det betyder ju inte att det inte finns ett... Och såklart börjar det kännas som om man har svalt en äcklig jävla spindel, och att det kryper överallt på kroppen och att de kommer spinnande ner från taket i sina äckliga jävla trådar. Jag hatar spindlar.

Vid sidan av dessa irritationsmoment är det givetvis också ganska irriterande att man hör grannen pissa och duscha rätt genom väggen. Jobbigt, javisst, men han är i alla fall ingen spindel.

9 256 347 NYA MISSTÄNKTA FALL AV SVININFLUENSAN

9 256 347 nya, misstänkta fall av svininfluensan har identifierats i Sverige under de senaste 24 timmarna. Smittan har nu definitivt, misstänker man, spridit sig utanför Mexicos gränser. Jag har förgäves sökt Sven-Göran Eriksson för en kommentar.

IntervallarN^

Försökte mig på lite intervallträning idag. Det gick sådär. Dessutom verkar det inte finnas en enda rak backe i hela Ryd. Värdelöst.

VÅGAR JAG ÄTA FLÄSKKÖTT?!

Jag är redan jävligt trött på den där svininfluensan. Chansen är typ noll jävla procent att någon svensk någonsin kommer dö av den där fjantiga influensan. Och i alla andra länder dör ju alla alltid i alla fall så varför bryr vi oss plötsligt så jävla mycket? Fy fan vad less jag blir.

Snart springning

Om ca en och en halv timme skall jag ut och springa. Det kommer bli hur kul som helst. I fredags var jag nämligen nere på stan och köpte nya, fina springkläder: två par tröjor, tio par strumpor och ett par riktigt tighta springshorts. Dessutom fick jag (äntligen!) tillbaka min mp3-spelare från idiotinstitutionen (Expert), så nu kan jag lyssna på musik när jag springer.

Först var jag rätt säker på att jag inte skulle köpa skintighta shorts, men när jag provade ett par så ångrade jag mig: jag såg så jäkla proffsig ut med dem på. Dessutom tyckte expeditskan på InterSport att jag var tillräckligt vältränad för att flexa tighta shorts, och hon borde ju kunna sina grejer.

Och nu när jag är uppdaterad med den senaste utrustningen så är det faktiskt mycket roligare att springa. Just nu väntar jag bara på att maten skall smälta, sen är det dirr ut i spåret. Go Marcus!

Working Class Hero

Fick beskedet idag: fem veckor på Kopparstaden i sommar igen. Så jävla skönt och så jäkla kul det ska bli!

Kanske en lussekatt?

Jag målade en tavla i olja och gav till min farmor och farfar. Tavlan föreställde en gul katt som gömde sig i en buske och var målad i väldigt starka färger - gul, grön och blå. När jag kommer hem till farmor och farfar lämnar jag över den, och sen när jag ska gå två timmar senare säger jag:
Marcus: "Tavlan kanske passar bäst nu på våren och sommaren. Med tanke på de starka färgerna alltså."
Och då säger farmor:
Farmor: "Nej men den där grisen passar väl bra till jul också."

Jag hoppas ingen står bakom mig just nu

Visst är det jobbigt när någon står och tittar över axeln på en när man sitter och skriver? Jag kan inte skriva när någon tittar på, knappt ens när någon sitter i samma rum. Det är egentligen ganska konstigt eftersom jag kommer publicera den färdiga texten på internet där vem som helst kan läsa den.

Det jobbiga för mig tror jag ligger i att jag tycker det är larvigt att skriva blogg. Jag känner mig lite dum när någon ser mig sitta och skriva i bloggen. Och ännu dummare känner jag mig när jag sitter och tänker efter, suddar ut eller formulerar det jag skriver. Jag vill helt enkelt inte att folk ska tro att bloggen är något jag bryr mig om, bara något jag tycker är lite kul att syssla med ibland.

Och nu när jag har skrivit det här i bloggen kommer alla som läser detta få reda på att jag faktiskt lägger ner ganska mycket tid på varje inlägg, men jag kommer även i fortsättningen låtsas som om jag inte gör det. Och det, om något, är väl konstigt och dumt...

What's the deal with Ballar av stål?

Jag fattar inte grejen med kanal 5s program Ballar av stål. Kunde de inte bara ha textat det engelska programmet? Fast det är klart, hur översätter man "LEG IT!" till svenska?

http://www.youtube.com/watch?v=rma_0BUF3H8

Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nej, det är Nordkoreas galna domedagsrobot!

Precis i närheten av Ryd ligger ett flygfält där de flyger runt med diverse högljuda flygplan dagarna i ända. Det är ganska jobbigt hela tiden, men i dessa dagar av total galenskap är det dubbeljobbigt. Varenda gång himlen börjar mullra är man orolig att det är Nordkorea som avfyrat sin dödsmissil för att utplåna Sveriges studentelit. Personligen skulle jag inte misstycka om USA gick in och krigade bort hela Nordkora.

Sjukdom och riddardrömmar

Just nu är jag sjuk. Igen. Jag har aldrig varit sjuk så mycket som jag har varit i år. Efter sommaren var jag ju sjuk i flera veckor, och nu är jag uppe i en vecka och oroar mig över att det ska bli fler. Den här gången får jag i och för sig skylla mig själv (jeansshorts tur och retur till Kårallen med alkohol i blodet) men det är ändå jobbigt.

Jobbigast är att jag verkar ha tappat hela mitt imunförsvar. Jag blir fan inte ens bättre. Tidigare räckte det alltid med två Alvedon innan läggdags men nu är fan allt jag äter helt verkningslöst. Jag har druckit massa c-vitamin och tagit tre Ibumetin om dagen och idag ska jag ringa och kräva pengarna tillbaka för den stört sjukt dyra flaskan Kan Jang jag köpte i måndags.

Och vad händer egentligen med min fina form nu när jag bara sitter hemma och hostar? Jag hade faktiskt arbetat upp en ganska sund motionsvana nu innan jag blev sjuk. Det kommer inte att bli helt lätt att återuppta de tråkiga joggingrundorna när jag blir frisk, särskillt inte som jag kommer vara extra trött och slut då. Just nu lutar det åt att jag kommer strunta i det hela och börja spela World of Warcraft istället.

Det går faktiskt inte att komma ifrån att det är ganska mysigt att sitta och levla upp en liten riddare i datorn. Jag tror att alla grabbar nån gång har haft en hemlig dröm om att rädda flickor från drakar och att rida snabbt på en trogen häst och att bära två ton tung rustning utan att röra en min, och så har även jag. Antagligen är det därför som så många betalar så mycket för att spela WoW. Än så länge betalar jag ingenting, men om tio dagar går mina testdagar ut och då får vi se hur det blir med den saken...