tisdag, februari 24, 2009

Napoleon Dynamite

Så här kan det se ut när jag är Napoleon Dynamite på C-klassittningen (endast två av bilderna är på mig):

Hugh Jackman

Ärligt talat; hur bra var inte Hugh Jackman som värd för Oscar-galan? Jävlar säger jag bara.

torsdag, februari 19, 2009

En vanlig dag i Borlänge

http://www.dt.se/brottsplats/article402017.ece

IBF Falun lyckas än en gång

De som regelbundet läser den här bloggen vet säkert att jag inte är speciellt förtjust i IBF Falun, och gärna gör mig lustig över föreningens dumhet. Nu har de gjort det igen: http://www.ibffalun.com/Arkiv.asp?ArticleID=391&

"Nu tar vi nästa steg i varumärkesbildandet och jag vågar sticka ut hakan när jag påstår att vi nog är först inom lagidrotten i Sverige. Visst kan man ha en låt som en föreningslåt. Men vår profil är bredare och kan användas som ringsignal, intro vid in spring, klappa igång under matchen, måljingel, reklam i radio etc. En fartfylld låt i grunden med viktiga budskap som vi i IBF Falun med våra tre elitlag vill förknippas med."

Ha ha ha!

tisdag, februari 17, 2009

Män som hatar Michael Nyqvist

Hur kan de låta Michael Nyqvist spela huvudrollen i Män som hatar kvinnor? Snacka om att sänka filmen totalt redan innan den ens har haft premiär. Finns det någon i Sverige som inte hatar Michael Nyqvist? Fy fan...

söndag, februari 08, 2009

Shirley Clamps brandpanik



Ser ut som om hon tänkte på lite mer än att rädda sitt barn, eller vad tycker ni?

Skvallerbytta bing bong

När jag är full berättar jag alltid massa hemligheter för alla. Ibland när jag kommer att tänka på något som jag inte borde berätta för någon kan jag tvinga mig själv att inte tänka mer på det, för då kommer jag säkert att berättad det för nån nästa gång jag är full.

lördag, februari 07, 2009

Snälla, snälla, snälla, snälla, lägg ner skiten!

Just som man trodde att Melodifesivalen inte kunde bli sämre sitter Lennart Johansson plötsligt mitt på scenen och ser lika ihopsjunken ut som en padda i Uppskjutet. Ackompanjerad av någon knäpp fiol, framför bilder av en regnig stad med gråa bilar, drar han av världens mest deprimerande låt.

Direkt på det kommer sedan kvällens tredje snabbsammandrag, som om vi behövde se Caroline af Ugglas en gång till. Och ändå är inte det ens hälften så plågsamt som att höra henne. Fy fan alltså.

Wall-E vinner minst en Oscar

Bästa animerade film är, för mig, egentligen inte en riktig Oscarskategori. Åtminstone inte sedan de tecknade filmerna faktiskt slutade tecknas och började datas. Det känns liksom inte så kul längre. Okej, filmerna är jävligt snygga. Men: det är i stort sett samma manus varje år, skämten är samma varje år och det handlar alltid om nåt djur som gör en underbar resa.

Lyckligtvis bjuder kategorin i år på en riktig pärla: Wall-E. Har du inte sett den, se den! Efteråt kan du säga till dina vänner att du sett 2008-års bästa animerade film. En statyett till Wall-E, punkt slut.

fredag, februari 06, 2009

Om mammor och varma kläder

Inget gör en mamma så stolt som en varmt klädd son. Om du känner att du inte får tillräckligt med uppskattning från din mor, pröva att ta på dig riktigt mycket kläder nästa gång ni ska ut och gå. "Vad bra att du klär på dig ordentligt", kommer hon att säga då.

Det är speciellt tydligt när man är ute och handlar med sin mamma. Om man tillexempel tittar på skor säger hon "är de här varma nog för vintern då?" och känner på skons tjocklek och material. Och om skon är tillräckligt varm och ni köper den kommer hon nöjt att konstatera att "nu kommer du i alla fall inte att frysa i vinter".

Min gode vän Jesper C brukar utnyttja detta till att få ett gratis par skor en gång om året. När han kommer hem på jullovet ser hans skor fruktansvärt rysliga ut och hans mamma frågor om han "verkligen är varm nog i de där skorna?" Men det är han ju inte, så hans mamma erbjuder sig att betala för ett nytt par. När Jesper kommer hem med ett nytt par skor säger hans mamma: "Vad bra! Nu kommer du i alla fall inte att frysa i vinter".

onsdag, februari 04, 2009

Nåja, vad är väl en kram med Markus Frank?

Antagligen dötrist och tråkig och alldeles... alldeles underbar!

Markus Frank och jag på Poängligans lagfest.