Just som man trodde att Melodifesivalen inte kunde bli sämre sitter Lennart Johansson plötsligt mitt på scenen och ser lika ihopsjunken ut som en padda i Uppskjutet. Ackompanjerad av någon knäpp fiol, framför bilder av en regnig stad med gråa bilar, drar han av världens mest deprimerande låt.
Direkt på det kommer sedan kvällens tredje snabbsammandrag, som om vi behövde se Caroline af Ugglas en gång till. Och ändå är inte det ens hälften så plågsamt som att höra henne. Fy fan alltså.
2 kommentarer:
Jag tyckte lilla farbrorn var söt:)
Hade inte kunnat säga det bättre själv!
Skicka en kommentar