Hemliga bevis

http://www.expressen.se/nyheter/1.1103936/hemliga-bevis-mot-misstankt-for-arbogamorden

Alltså, om bevisen är hemliga, vad gör de då för nytta?

Målvakter är knäppa

Så fort en fotbollsmålvakt har gjort en snygg räddning så firar han det med att gå ut och skrika åt utespelarna, ge dem en riktig oral omgång. Klart att det är utespelarnas fel att motståndarna kom till målchans, men vafan, han räddade ju! Mycket vill ha mer, som man brukar säga.

Om varför den rödörade vattensköldpaddan är det sämsta husdjuret

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article295828.ece

Jag kan berätta, för alla som inte redan vet det, att rödörade vattensköldpaddor är det sämsta husdjuret man kan skaffa sig. De är roliga när man är liten, men de dör ju för fan aldrig.

Jag fick min lilla Skalman på min fjärde födelsedag och några år senare fyllde vi på med ännu ett odjur. Från början var de så pass små att de kunde bo i ett akvarium men allteftersom de växte fick vi lov att flytta över kräken till badkaret. Det var ganska okej faktiskt, lätt att göra rent och så vidare. När vi sedan bytte ut badkaret mot en duschkabin (varför i hela fridens namn vi nu tyckte det var bättre) flyttade paddorna över till en röd balja. Denna balja är betydligt mycket drygare att tömma och rengöra så nu för tiden byter vi bara vatten när vi verkligen måste.

Grejen med sköldpaddor är inte bara att de är jobbiga att ta hand om, de gör heller aldrig något roligt. Okej, ibland ramlar de runt på skalet och ligger frenetiskt sprattlande med benen i mesiga försök till att komma på benen igen (en gång i tiden orkade de välta tillbaka sig med huvudet, men nu är de för överviktiga), men deras viktigaste sysslor är att äta och vila. När de ligger i baljan äter de och när de är uppe så gosar de bara runt i lägenheten - solar i vardagsrummet eller njuter av golvvärmen under en hadduk i badrummet.

Det enda roliga våra sköldpaddor gör är att springa som galna kring benen på en när man står och lagar mat i köket. De vet att när man står där brevid kylskåpet, då finns det en bra chans att man ska plocka fram en leverpastej eller en skinka och slänga åt dem. En rolig detalj är dock att de kan inte äta på land så man måste bära ner dem i baljan när de har fått maten. Vid ett tillfälle gick en av sköldpaddorna runt och sparade en jordnötsring i munnen jättelänge för att kunna äta den när vi släppte ner honom.

Någonstans i botten tror jag det är meningen att vår art av paddor ska käka en nästan helt vegetarisk diet men efter sjutton år av nästan bara kött och pellets är de mer eller mindre Tyrannosaurus Rex. Om vi släppte ut dem skulle det vara för att bli av med dem, inte för att sakna dem tills de en vacker vårdag kom tillbaka.

Paddorna samarbetar för att undfly det äckliga vattnet i sitt hem.

Jag blev alltså inte överfallen

Nu när jag var hemma i Falun över påsklovet fick jag en fråga av min gode vän Jesper Cs mamma, ställd med ett illa dolt förakt för Ryd: "Så du har alltså inte blivit överfallen?" Frågan givetvis ställd efter det att jag berättat att jag aldrig har sett eller varit med om något våldsdåd under mina snart två år i Ryd.

Jag var precis ute och gick en sväng, och inte heller denna gång blev jag speciellt överfallen. På vägen till Statoil mötte jag en uppenbart knullrufsig tjej med svart hår som såg suspekt glad ut, en spyende stupfull tjej stödd på sin pojkvän samt ett dussin utspridda fulla på väg hem från en fylla. En tanke föddes så i mitt huvud. Vore det inte idé att likt initiativet Föräldrar på stan starta Nyktra i Ryd? En grupp människor i matchande tröjor som är ute och hjälper hopplöst onyktra studenter hitta hem i virrvarret av Alsättrar och Björnkärr. Om man känner för en vit helg kan man anmäla sig och göra lite nytta, och samtidigt få en snygg tröja. Jag tror att vi skulle kunna kamma både fina sponsorpengar och glada hurra-rop.

På väg hem från Statoil mötte jag Polisen och en mycket hastig man på cykel. Det fulla paret hade hunnit tjugo meter samt vunnit en tre man stor publik - tre killar som stod och pissade vid en husknut tio meter bort. I trapphuset var det dötyst och här uppe gör jag mackor. Snart ska jag se på en film, som jag kanske eller kanske inte har laddat hem olagligt.

Mjölkdags!

Nu måste jag faktiskt gå och handla mjölk, annars kan jag inte äta frukost imorgon och om jag inte kan det kommer det bli en sjukt dålig dag. Frågan är bara om jag kommer komma i säng innan det är dags att gå upp. Just nu är jag varken trött eller sugen på att lägga mig.

Något som jag dock känner för är att lyssna på Karlavagnen, så varför i hela fridens namn finns inte det programmet att ladda hem som podcast? Nu tvingas jag sitta här vid datorn om jag vill mysa lite med Kjell Peder och gänget. Och det vill jag ju såklart, för Kjell Peder har landets mysigaste röst.

Jag kan spöa 23 femåringar samtidigt

23

Fullt glas tack

När jag äter mackor måste jag alltid ha ett fullt glas mjölk framför mig. Anledningen är att ibland är det så jävla gott att bara dricka upp hela glaset. Tyvärr vet man aldrig när det tillfället kommer så efter varje sipp man har tagit ur glaset måste man fylla på, se till att hålla det fullt inför varje tugga. Det har hänt att glaset inte har varit fullt och mjölken på bordet har varit slut, och jag har fått lov att hålla tuggan kvar i munnen tills jag har sprungit till kylen och fyllt glaset. Detta gäller speciellt när man äter varma mackor, rostade eller ugnade eller järnade.

What's the deal with mums-mums?

Är det egentligen någon som tycker det är gott?

Vad fan är det frågan om egentligen?

Har SJ blivit helt dumma i huvudet nu alldeles över natten? Det finns aldrig några sista minuten-biljetter längre. Förr kunde man alltid gå in samma dag man skulle åka och köpa en billig biljett hem men nu står det bara "finns ej" på varenda sista minuten-biljett. Det hela hände i samband med att de gjorde om sin hemsida, och det är fler med mig som tycker det har blivit skillnad på sista tiden. Skärpning för i helvete, SJ!

I'm screwed

Läste just detta på Jehovas hemsida. Om jag bara hade vetat... Jag är körd!

Tänkvärdheter från Jehovas Vittnen

Jehovas kom förbi på ett snabbesök i går förmiddag. Då det var ett helt år sedan sist så tyckte jag verkligen att det var på tiden. Som jag har nött på mitt gamla ex av Vakttornet under året alltså, man ser knappt vad som står på sidorna nu längre.

Nu fick jag två tidningar, vilket innebär att det antagligen kommer dröja två år innan de kommer tillbaka igen. Dock bjöd tidningen Vakna! på en hel del tänkvärdheter som kommer uppta stor del av min fritid under dessa två år. För er som sitter görolösa lägger jag upp två här. Mycket tänkvärd läsning.

" Beverly: "Mina föräldrar litade inte på mig vad det gällde killar, och nu förstår jag varför. Jag flörtade med några killar som var två år äldre än jag. Dessutom pratade jag länge med dem i telefon, och när vi träffades ihop med andra var det nästan bara dem jag pratade med. Mina föräldrar tog ifrån mig telefonen i två månader, och de lät mig inte gå till ställen där de här killarna skulle vara."
Varför tror du att Baverlys föräldrar inte lät henne göra allt hon ville ett tag? Vad kunde hon ha gjort för att få dem att lita på henne igen?"

" Lori: "Jag mejlade i hemlighet till en kille jag tyckte om. Mina föräldrar kom på mig och sade till mig att sluta. Jag lovade att sluta men gjorde det inte. Det höll på så i ett år. Jag mejlade till killen, mina föräldrar kom på det, jag bad om ursäkt och lovade att sluta men fortsatte ändå. Det gick så långt att mina föräldrar inte kunde lita på mig över huvud taget!"
Varför tror du att Loris föräldrar inte litade på henne längre? Hur kunde Lori ha tagit mer ansvar redan första gången föräldrarna pratade med henne om problemet?"

Skriv gärna i kommentarerna och ge mig förslag på lösningar till dessa problem. Jag förstår för allt i världen inte hur föräldrarna till dessa satungar någonsin ska kunna lite på sina barn igen.

Storstädning

Efter ett sjukt tidigt morgontåg kom jag och Ida tillbaka till Linköping klockan 1000 i morse. Lägenheten var verkligen inte en skön syn så vi bestämde oss för en rejäl storstädning. Efter dammning och viss ommöblering var det dags att damsuga. Jag ilade över till Malin för att hämta tillbaka min kära dammsugare men blev besviken när jag kom hem, vid rensning av filtret föll hela skiten sönder och ville verkligen inte bli ihopsatt. Istället gick jag hem till Mattis och lånade hans pålitliga LG-sugare.

Ursprungligen hoppades jag att min sugare skulle bättra sig vid åsynen av en överordnad men nu vet jag att det inte är så dammsugare fungerar. Lyckligtvis sög Mattias LG som en gud och nu är det skinande rent här hemma. Hur skönt som helst!

Linköpings Etage

Nu får Platå ta och skärpa till sig alltså, de håller på att bli Linköpings svar på Etage. Igår kostade det hundra kronor bara att komma in på skitstället. Fy fan!

Jävla fan

Mitt tåg hem till Falun gick klockan 0930 i morse. Richard Graaf ringde och väckte mig klockan tio. Det mest sorgliga med det är att sista minuten-biljetterna på sj har blivit svindyra. Hade jag haft lust hade jag kunnat betala niohundranittionio kronor för min hemfärd. Helt sinnessjukt!

Jag tror inte problemet var att jag var för full igår kväll utan bara att jag helt enkelt var för trött. Vanligtvis vaknar jag skittidigt morgonen efter jag har varit ute. Dum som jag var hade jag stängt av väckarklockan också, så den var inte till mycket hjälp. Den bedriften kan vi dock tillskriva vinet...

Fina minnen från min innebandykarriär

Tro det eller ej, en gång spelade jag faktiskt back i ett av landets bästa ungdomslag i innebandy. Jag började min karriär som väldigt teknisk forward, gick senare över till målfarlig center och till slut blev jag backen som varken gjorde mål eller kunde dribbla. I slutet av min karriär var min styrka snarare att jag var skapligt snabb och stark i närkamperna. Eftersom nästan alla lag i div. 3 spelar mycket långbollar så kunde jag ibland dominera matcher på min backplats. Jag vann alltid långbollarna eftersom jag var där först och var starkast.

Mitt bästa innebandyminne är från min sista säsong med KFUM Falun. Inför derbyt med IBF Falun hade de toppat laget så mycket de kunde och jag trodde inte vi skulle ha en chans. Det slutade med att vi spöade dom med 3-4 trots att de spelade i numerärt överläge sista två minuterna och fick en straff i sista sekunden. Jag kan inte säga att jag storspelade den matchen men jag jag tyckte jag försvarade målet rätt bra mot mina gamla lagkamrater i IBF.

Ett annat mycket gott minne kommer från returmatchen senare under säsongen. Då tacklade jag ner fjanten Kimmy Dalbjer i sargen och fick frislaget med mig. Han blev så upprörd att jag trodde att han skulle börja grina. Har jag förresten sagt att han är en fjant? Varenda gång jag ser innebandy på tv4-sport och han är med i en intervju måste jag byta kanal, så fjantig är han.

Mina värsta mardrömmar - Top 3

1. I en mycket tidig mardröm drömde jag att ett spöke kom hem till oss när jag, pappa och min lillebror stod och bakade bullar. Spöket såg ut som man kan tänka sig att ett spöke ser ut - inga ben men i övrigt som en människa, vitt och lite genomskinligt och med ett väldigt elakt flin - förutom att det hade rosa hår. Det hade exakt samma frisyr som den där utomjordingen Widget, ni vet han som kunde förvandla sig till vad som helst så länge som han inte hängde upponer. Hur som helst så kunde spöket förvandla människor till spöken och han fövandlade både min lillebror och pappa till spöken. När de skulle förvandla mig så försökte jag springa därifrån men då ramlade jag omkull och var helt hjälplös. Då stod de bara där runt mig och skrattade. Det var hur hemskt som helst. Som tur var vaknade jag alldeles då så jag slapp bli förvandlad till ett spöke.

Widget med spökfrisyren
2. Också tvåan är en tidig mardröm, från tiden då jag vaknade mitt i natten och gick in till mamma och pappa för att sova resten av natten i deras säng. En natt drömde jag att en jättestor anka (typ Kalle Anka fast angry as hell) kom för att ta min kudde. Jag kunde tydligt se den här ankan stå ute i hallen och kika fram runt ett hörn. Det var egentligen inte mer än så, men det kändes så fruktansvärt verkligt. Allt i drömmen såg liksom precis ut som i verkligheten. Jag ville bara skrika men det kom liksom inte ut något ljud ur munnen på mig och jag kunde heller inte röra mig. När jag väl vaknade nästa morgon var min kudde borta men det visade sig att jag bara hade glömt den på mitt rum när jag gick in till mor och far.

3. Ärligt talat så tror jag att jag var lite besatt av mina kuddar när jag var liten, för nästa dröm handlar också om min kudde. Vi var ute på picnic hela familjen när himlen plötsligt blev helt svart och isande vindar började blåsa. Jag som hade sett mumin visste självklart vad det var som var på gång så vi började springa allihop. Efter en liten bit kom jag på att jag hade glömt min allra bästa snuttekudde kvar på picnicfilten. Jag vände mig om för att springa tillbaka och då stod hon där - Mårran! Allt var fruset till is, gräset, blommorna, träden, filten och min kudde. Det var fruktansvärt. Än idag tycker jag faktiskt att Mårran är fruktansvärt läskig. Just att hon ser så likgiltig ut med det där grinet och de tomma ögonen. Fy!

Ingenting kan någonsin mer växa på en plats där Mårran stått stilla.

Om när vi nästan inte fick handla på Systemet

Mattis och jag var nere på stan igår. Jag gick som sagt ner för att köpa en miniräknare och en flaska vin, Mattis följde med för att sätta in lite pengar på banken. Jag fick tag i en fin miniräknare för bara 25 kronor (låt oss hoppas att jag inte behöver räkna upphöjt till ett bråk) och sen traskade vi vidare till Systemet. Väl där upptäckte jag att jag hade glömt körkortet hemma så Mattis fick istället köpa. Jag följde med in i alla fall eftersom det bara känns dumt att vänta utanför, plus att jag aldrig har varit med om att de faktiskt har kollat leg på någon som bara följer med. Det känns ju ändå skapligt idiotiskt - varför skulle man följa med in och riskera hela utköpet om man faktiskt var under 20 år?

Hur som helst så ska väl någon gång vara den första och jag blev noga förhörd om ålder och födelsedatum i kassan innan vi slutligen kom iväg. Personligen tycker jag att jag ser äldre ut än 20, men det är tydligen knappt. I vilket fall så upptäckte jag när jag kom hem att vinet passerade sitt bäst före-datum för två månader sen, men inte kan väl det vara så farligt? Vad kan ha hänt liksom? Alkoholen tar väl kål på möjliga bakterier och har jag riktig tur så har kanske alkoholprocenten jäst upp sig lite.

Ekonomen Tom Cruise

Ibland, när jag känner mig som allra dystrast, brukar jag gå till min kära ekonomibok och slå upp Tom Cruise i registret för att få lite stjärnglans på tillvaron. Tyvärr vägs den glada känslan upp lite av vetskapen att jag har betalat ca 500 kronor för den boken...

Här får även bloggen en liten dos av stjärnglans.

Nu är det över

Efter att jag klarat programmeringstentan i morse försökte jag plugga lite ekonomi tillsammans med Richard Graaf. Det gick dåligt i ungefär två timmar innan jag gav upp och gick hem. Väl hemma sov jag tills nu, och jag börjar inse att jag inte kommer orka plugga mer ekonomi. Det får gå som det går. Nu ska jag försöka sova lite mer...

Jag blir så less

Hela veckan har jag känt mig helt säker på att jag kommer klara programmeringstentan imorgon. Som vanligt blir jag dock sjukt nervös kvällen innan. Jag visste att jag skulle bli det, försökte att inte bli det, blev det och känner mig så jävla less. Nu ska jag ut och gå eller något liknande, för att slippa tänka på det...

Tuffa tider

Till middag idag fick jag äpplemos med cornflakes och mjölk. Jag är förkyld och har ont i huvudet. På torsdag är det tenta i programmering. På lördag är det tenta i Ekonomi. Imorgon ska jag ner på stan och lägga mina sista pengar på vin och en ny miniräknare*.

*Min nuvarande räknare är förbjuden på ekonomitentan eftersom den ger möjlighet att fuska. Att jag har haft den på alla tidigare ekonomitentor utan att fuska spelar tydligen ingen roll...

Det kommer bli jobbigt att gå upp imorgon

Här sitter jag med blodsprängda ögon och kaffe i blodet. Jag ska upp klockan åtta i morgon, undrar just hur jobbigt det kommer bli...

Den här bloggen suger

Egentligen borde jag sluta blogga, det är knappt nån som bryr sig om vad jag skriver i alla fall. Det känns som ett hån att min blogg bara har cirka sjuhundra besökare i veckan medan bortskämda småsnärtor sitter med flera tusen besökare om dagen. Ärligt talat är det nästan pinsamt att överhuvudtaget ha en blogg i Sverige. Jag skäms, hör ni det? Jag skäms! Fy fan för det här landet...

Jag avslutar med några idolbilder på landets bloggelit:



Ha ha. Nu var jag lite busig och la in en bild på en tjej som faktiskt inte har en blogg. Kan ni gissa vem det är? Inte? Det är tjejen på den sista bilden. Eller vänta nu... Är det samma tjej på andra, tredje och sista bilden? Fan vad svårt det här blev.

Windows Media Player vs Codecs

Ofta när jag försöker slå igång en film i Windows Media Player så blir det bara helt svart. I nedre kanten står det att spelaren söker efter Codec och när den är klar med det återkommer den alltid med ett felmeddelande om att "inget codec kunde hittas". Vad är det för meddelande egentligen? Det visste jag ju redan innan skitspelaren började söka. Och vad är det egentligen som är så jävla svårt med att spela upp filmer? VLC klarar varenda film direkt, utan att fejksöka efter en jävla massa codecs. Media Player är bara skit.

Hur ser en produktionsfunktion egentligen ut?

Informativ powerpointbild från en föreläsning i ekonomi:

Pinsamt

Pinsamt att Kent ligger så jävla högt. Konstigt också eftersom jag bara har ett enda album med dom. Samma sak gäller Winnerbäck, även om Vatten under broarna är sjukt bra.

http://cdn.last.fm/widgets/chart/19.swf

500 kronor skitsnack

I min hand håller jag just nu 890 sidor skitsnack till ett värde av ca 500 kronor. Vad jag talar om är naturligtvis kurslitteraturen till kursen Ekonomisk Analys: Ekonomisk Teori. När det kommer till kurslitteratur i de ekonomiska ämnena så finns det en enkel tumregel: Ju fler sidor en bok har desto mer skitsnack innehåller den.

Jag kan inte påstå att jag är speciellt intresserad av ekonomi. Ärligt talat tror jag inte riktigt att jag insåg att det skulle vara så många ekonomiska kurser på Industriell Ekonomi när jag sökte hit (silly me), men nu sitter jag här med tenta på lördag och kan knappt någonting. Det är inte på något vis så att jag inte vill uppnå kursens mål, men det jag behöver veta skulle kunna sammanfattas på ungefär 100 sidor istället för, som nu, på 890 sidor. Man blir ju matt bara av att lyfta upp boken för tusan.

Jag avslutar med ett klassiskt Micke-citat. Dagen innan tentan i Nationalekonomi slår Micke upp kursboken och säger:
"Men, den här boken är ju på svenska!"

Musikmobilen

Läget är såhär: Jag har en Sony Ericsson W910i. En riktig jävla storfräsarmobil som sägs äga på musikuppspelning. Just därför har jag lite problem med vilken musik som jag ska ladda in på den. Min teori är att den kommer självförstöras om jag besudlar den med exempelvis Sean Paul eller Vengaboys. I nuläget har jag bara två album inladdade, Sounds of Silence med Simon and Garfunkel och Paranoid med Black Sabbath. Jag behöver alltså mer musik, fler riktigt bra skivor.

Några som jag har funderat över att lägga in är Elephant med The White Stripes, Appetite For Destruction med Guns N' Roses eller Nevermind med Nirvana. Saken är bara den att dessa skivor är grundligt genomlyssnade flera hundra gånger och jag har tröttnat lite. Förslag på liknande ges med fördel i form av en kommentar till detta inlägg, och kom för guds skull inte dragande med några strölåtar. Album, mina damer och herrar, album!

Äntligen

Inte en minut för tidigt.

Mattis om Amy Diamond

Jag: Hur gammal är hon?
Mattis: Född 1992, precis som Tobbe*.
.
.
.

Mattis: Hon har en musikkarriär men Tobbe har epics på sin druid.



*Mattis lillebror.

Senaste nytt från idag

Idag har det hänt mycket roligt! När jag kom från tentan mötte jag tillexempel ett vilset pizzabud som ville ha vägbeskrivning till C-huset - på engelska. Jag förklarade rätt bra tyckte jag, men det var tur att han inte litade på mig för då hade han kört helt galet. Jag fick istället åka med i bilen och guida honom hela vägen fram. Nu luktar mina mjukisbyxor helt pizzigt i rumpan.

Inte nog med det! När jag nu på kvällen var på väg hem från Mattis så stötte jag på en italienare. Jag skulle precis ta hissen upp när han kom springande in och helt själviskt bara tryckte på sin våning utan att fråga mig vart jag skulle. Han skulle dessutom bara upp till tvåan, och vem fan åker hiss två trappor upp? Lata jävla italienare (röker som borstbindare gör de också, precis som fransmän). Hur som helst så tröck han alltså på våning två och sen vände han sig bort från mig och började klia sig på pungen. Herregud liksom. I den allra tightasta av tighta situationer så ställer han sig och börjar möblera om i de nedre regionerna. Kunde det inte ha väntat några sekunder liksom? Äckliga italienare!

Nu vet ni i alla fall det att jag inte gillar lata italienare och att om ni talar engelska och spelar dumma så hoppar jag gärna in i er bil. Det kanske kommer bli min död någon dag, någon av de två egenheterna...

Maskinister i slängkappor

Alldeles precis när jag kom ut i köket fick jag se något väldigt lustigt utanför fönstret. Ett helt gäng maskinister utklädda till superhjältar cyklade runt i en ring på parkeringen mittemot. Det handlade alltså om slängkappor, tajts, stora bokstäver på bröstet och läskigt skrikiga färger. Jag försökte ta ett kort men min kamera la av. Istället tog jag, med mobilen, ett ganska kasst kort på när de var påväg att ge sig av:

Protesögon och köttfärssås

Mina ögon är sjukt känsliga mot lök. Inför morgondagens stenhårda statistikplugg har jag precis lagat igång en tvåportioners köttfärssåssats, och sitter här med helt svidande ögon. Detta trots att det var säkert en kvart sen jag hackade löken. Ärligt talat så tror jag att jag har de sämsta ögonen i Sverige. Typ minus en miljon i synskärpa, konstant röda och förjävla känsliga mot allt från lök till solljus. Så snart som tekniken tillåter skall jag operera in ett par protesögon.

Hur som helst så tror jag att köttfärssåsen blev jävligt bra. Jag är stört effektiv i köket.

Jag hoppas att Poodles plan störtar

Nu undrar ni säkert hur jag kan vara så otroligt känslolös att jag önskar döden åt The Poodles, men vad ni inte vet är att jag inte gör det. Jag önskar bara att de hoppar på ett flygplan, flyger mot Asien, störtar i Tibet och blir kvar där. Vad mig anbelangar får de gärna ha det hur bra som helst där borta* så länge som de inte reser tillbaka till Sverige. De kan bo i något sånt där trevligt kloster i en grön dal mellan bergen och bara meditera, beta gräs och dricka kristallklart källvatten.


*Dock skulle jag inte bli ledsen om en Yeti trampade ihjäl Kicken så han dog...

Bra kan bli bättre

Som ni säkert har märkt så är den här bloggen jävligt bra. En tanke slog mig dock, tänk hur ännu mer jävla bra den skulle vara om jag faktiskt hade någonting att skriva om...

Ost som rymmer

Har ni sett den där reklamen där nån unge kväker ur sig "Mamma! Osten rymmer!" samtidigt som en massa små Babybel-ostar rullar ut genom dörren? Jag fattar inte den... Vem fan vill köpa en ost som rymmer?

Ännu en förlust

Idag gick StockholmSkavsta ännu en gång på pumpen och jag, som efter gårdagens finfina insats trodde att jag även idag skulle lira bra, spelade helt värdelöst. Jag tror fan jag slog bort fler passningar än vad jag lyckades med. Problemet var inte att jag inte visste var jag skulle slå dem, och det var heller inte något fel på klubban så dagens totala botteninsats kan endast tillskrivas min för dagen totala brist på teknik.

Ett ljus i förlustmörkret var dock att jag lyckades sikta in ett snyggt mål. Det händer allt mer sällan att jag lyckas med det, men när man träffar precis där man siktar och det blir mål så känner man sig fan bäst i världen. Jag vet att jag tidigare skrivit att jag kanske ska börja spela innebandy igen, men efter kvällens plattmatch har de tankarna flugit söderut över sommaren. Vi får se hur det blir till hösten...

Finalen från GHC

Vinnaren var helt sjukt stört bra:

Ignorera småpratet vid sidan om, det var stor publik.

Fräsha bilder

Det är lite dåligt fart på besökarna i den här bloggen just nu, trots att jag skriver bättre än någonsin. Tanken är hur som helst att det borde bli fler besökare om jag lägger upp lite fräsha bilder, så här kommer en:

Fan vad fräsht!

Hittelön utlyses!

Jag utlyser härmed en hittelön till den som hittar min cykel. Hon är en blå DBS* med vit sadel, vita handtag, svart lås i bakhjulet (förhoppningsvis), rostig kedja och en King-tidning på pakethållaren. Hittelönen är nu uppe i 150 kronor! Snälla ni, hjälp mig!

*Den Bäste Sykkel, ett norskt märke.

Världens sämsta salladsstad

Under min vistelse i Uppsala fredag till lördag åt jag tre kycklingsallader. Två av dem var köpta i Uppsala och helt nygjorda och fräsha och en köpte jag på Pressbyrån på Stockholm Central på väg hem. Den jag köpte på Pressbyrån var överlägset godast, trots att den hade stått i kylen säkert en hel dag. Därför utnämner jag härmed Uppsala till världens sämsta salladsstad.

Starkt formbesked

Jag spelade faktiskt väldigt bra idag, med tanke på att det var första gången på ett par månader. Tyvärr förlorade vi ändå med 3-4, men imorgon är det match igen. Dagens behållning var när en cool stekartyp i motståndarlaget plockade fram sin zorroklubba för att skina, men inte fick till ett enda trix. Pinsamt!

Stört trött med sjukt mycket att göra

Anledningen till att jag kom hem igår var att jag hade varit i Uppsala och varit funktionär på GHC. Vi jobbade rätt hårt där borta, och dessutom orkade jag inte ta med mig något att sova på så jag fick sova så gott som direkt på golvet. Trots de nyss sovna tio timmarna är jag fortfarande helt sjukt trött, och idag har jag tyvärr massor att göra.

Helst skulle jag redan ha börjat plugga statistik, men det får bli senare. Jag hade också tänkt att gå ut och leta efter min cykel, som jag och Ida slarvade bort i torsdags när vi var ute. Antagligen är det så att vi har ställt den på något "smart" ställe, men just nu har jag ingen aning om var. Kommer det till att jag måste spendera resten av dagen med att laga Nakamuran, då går jag fan i taket. I övrigt så ska jag spela en studentseriematch i innebandy, städa, diska, programmera och handla. Bara att sätta fart.

Fuskgubbe!

Precis nyss när jag åkte med buss 213 hem från Resecentrum så hände något ganska roligt. På Stora Torget gick två gubbar i övre fyrtioårsåldern på bussen. Två riktiga charmörer, båda med kostymbyxor, finskor och hjässflint i högsta hugg, klev raskt förbi kön för att dra sina kort i den där makapären som säger pip som tack för att man har köpt busskort.

Det var bara det att den första, och fullaste, gubben bara viftade med ett helt annat kort i luften ovanför maskinen och själv stånkade till lite i försök att efterlikna apparatens pip. Jag tror inte att chauffören gick på det hela, men vem fan orkar ta den diskussionen med en full flintgubbe mitt i natten? De fick åka med bägge två.

Bra start på vårt nya grannskap

Nu har jag fått en ny granne. Vi möttes precis ute i trapphuset, när vi båda var på väg ut för att hjälpa en stupad kamrat, en ganska så jättefull kille ute i trapphuset som satt och sov med byxorna fulla av sin egen spya. Efter att ha pratat lite med honom, sprungit efter honom upp och ner i trapporna och hjälpt honom med nyckeln så kom han äntligen hem. Det var lite som teambuilding för mig och min nya granne, när jag och hon dirigerade runt denna fulla kille ute i trappuppgången. Mysigt.