Snyggaste vimmlet

Snyggaste vimmelbilden från Peace & Love finns nu på internet: http://www.dt.se/noje/vimmelbilder/?id=3698

Bäst på festivalen var Immortal Technique, Babyshambles och såklart Håkan Hellström.

Det ironiska i att döpa en Borlänge-festival till Peace & Love

http://www.dt.se/noje/peacelove/article442331.ece

Så jävla typiskt Borlänge. Till och med till campingen tar de med sina stridsknivar. Äckliga, äckliga Borlänge!

Vem är det egentligen som förlorar pengar här?

Okej, såhär är läget: Jag har varit på bio ganska jäkla mycket på senaste tiden. Wolverine, Terminator Salvation, Watchmen, Änglar och Demoner, Män som hatar kvinnor och så vidare. Watchmen var en helt okej film rättigenom, Terminator och Wolverine var bra biofilmer* men Änglar och Demoner och Män som hatar kvinnor var nästan rätt igenom bara usla. "Det var värt hundra spänn", tänkte jag när jag hade sett dem...

Filmbolagen klagar på att folk laddar hem, men vem fan är det egentligen som förlorar pengar här? Vissa filmer är det helt enkelt inte värt att betala hundra kronor för att se på bio, men hur ska man kunna veta det innan man gått? Varför inte en pengarna-tillbaka-garanti i filmbranshen? Då skulle filmbolagen i alla fall ha en liten chans att få behålla pengarna, istället för att, som idag, inte få något alls.

Att det till exempel kostar hundra pix att gå och se The Reader på biograf är  ju helt sjukt stört. Stor duk och bra ljud tillför absolut ingenting till den filmen. I Falun visas filmer som den på Smultronstället i Folkets Hus: stor sal med bra sluttning, sköna stolar, mycket pensionärer och rimliga priser. Det känns lite mer okej att gå på en sådan visning av The Reader, men det är fan knappt ändå alltså. Den ultimata installationen för visning av The Reader är en nedladdad kopia på en helt vanlig tv med helt vanligt jävla tv-ljud.

För alla som inte sett ovan diskuterade film, och därför inte förstår varför den inte lämpar sig på biograf, så handlar den om följande: Liten grabb får typ kikhosta eller nåt, träffar en äldre kvinna och inleder ett kärleksförhållande med jäkligt mycket sex och badkarsbadande och nakenscener, reser bort och pluggar lite, upptäcker att kvinnan är nazist och spelar in massa sagor åt henne på en massa band. 

Vad jag vill ha sagt är att vissa filmer helt enkelt förtjänar att laddas hem. Och jag förtjänar att ladda hem dem, så mycket skit som jag har betalat för den senaste tiden. 

*Jävligt mycket action och coola specialeffekter men inte mycket mer.

Tomrum

Min stationära dator har gått sönder. När man trycker på startknappen börjar den humma och brumma som vanligt men den får aldrig kontakt med skärmen och istället för den sedvanliga, gröna, power-lampan lyser nu en ilsket orange lampa. Jag har försökt med allt jag kan, och jag har sökt desperat på internet efter lösningar. Tyvärr verkar det som om att jag kommer få lov att köpa en del nya delar till min lille kompis, så lagningen får vänta till efter sommaren.

Just nu känns det så jäkla fel att komma in i mitt rum. Det är så tyst och kallt och händelselöst. Datorn har alltid varit mittpunkten i rummet. Varje morgon brukar jag sätta mig i datastolen och kolla nyheterna, lyssna lite på radio och dricka te. Varje eftermiddag brukar jag sätta mig där och lyssna på musik. När jag stänger av honom på kvällen så är det som att sätta punkt för dagen; en underbar tystnad sänker sig över rummet när fläktarna slutar snurra. Nu känns det som natt hela tiden, ett tomrum som jag inte står ut med.

Björnkärrsgatan

Äntligen kommer det flytta in lite fint folk på Björnkärrsgatan: den första augusti har jag lägenhet på Björnkärrsgatan nummer fem. Astråkigt och jobbigt att flytta och jäkligt trist att bo själv men jävligt skönt att slippa stressöka efter nytt hem hela sommaren.

Och så jävla skönt att få en lägenhet i Ryd. Valla kan dra åt helvete! 

Många bollar i byxan

Jag fattar inte hur tennisspelare kan lira med tennisbollar i fickorna på sina shorts. Jag tycker det är irriterande bara att ha mobilen i fickan när jag är i skolan, och ska jag ha något i fickan en längre tid funkar det bara med höger ficka. Om jag har något i vänster ficka känner jag mig typ i obalans eller nåt. Kanske tur att jag inte spelar tennis...

Bra att Källström slog straffen, jag ville ändå inte att Sverige skulle vinna...

Det enda som är bra med svensk fotboll just nu är Zlatan. Tyvärr räcker inte det att Zlatan är målkung i Italien för att Sverige skall vinna landskamper. Det är som det gamla ordspråket säger:

 

Nu börjas det...

Den första artikeln är publicerad. Vad annat kan jag säga än: Vad var det jag sa?

Studentbalen

Jag blir lite ledsen när jag läser om studenter som tränar i flera veckor inför avsluningsbalen på gymnasiet. Jag önskar att jag hade haft en sån bal. I Falun pressar de bara in alla studenter på svettiga, äckliga Harrys Pub och sen så sups det som om det vore en vanlig jävla lördag (och lika jävla dyrt är det också). Så jävla fattigt (gäller både balen och studenterna som varit på den).

Innan balen samlas alla avgångselever i Läroverksparken. Det är ett jävla virrvarr: Alla tjejer och pretentiösa killar har klätt upp sig som vore det deras livs högtidsstund, ölburkar och fickpluntor skickas runt bland de flesta grabbar och resten av de manliga studenterna står bara där och önskar att de hade varit så pass förutseende att de hade druckit sig fulla innan de kom dit. Och naturligtvis är hela Falun där och beskådar spektaklet: knäpper kort och gratulerar till höger och vänster. Föräldrar och släktingar spar bilderna till fotoalbumet, snuskgubbar till ett helt annat album.

Och kanske börjar det regna, mentroligtvis inte. Antagligen blir det 40 grader Celcius i skuggan och en jävla pina för alla studenter som skall stå i kö in till Harrys. En jävla trängsel är det. En jävla massa varma kroppar och kostym har man på sig och inte kan man ta den av sig för skjortan är redan genomsvettad på ryggen. Och mössa ska man ha, mitt i sommaren. Jätteskönt och jätteglamoröst och "åh vilken elegant bal".

Till den Falunska balens försvar ska man säga att den är skitkul. Både 2006, när jag fick gå på den, och 2007, när jag smet in genom bakdörren, hade jag hur skoj som helst. Men speciellt elegant eller balig, det är den inte.

Tryckutjämna

Jag kan inte tryckutjämna (ni vet när man håller för näsan men ändå blåser ut luft genom den). När jag gick på dagis gjorde jag så ganska ofta, utan att veta vad det egentligen var. Det kändes lite kul och sådär när luften pös ut genom örat istället för i näsan. Men idag gör jag aldrig så längre: Jag vågar inte!

En gång när jag var liten och hade nån slags jättearg öroninflammation sa min doktor till mig att jag skulle göra så för att det skulle kännas bättre eller nåt, men varje gång jag gjorde så gjorde det bara ont. Jag kommer ihåg att jag stod framför hallspegeln och bara tittade på när jag själv grinade för jag tyckte så synd om mig själv. Och idag vågar jag alltså inte ens försöka. Tänk om det skulle göra sådär ont igen...

Var tog vägen vägen?

Ibland händer det att man får en dålig lins, en som är jobbig att ha i ögat. Det är jävligt irriterande faktiskt. Jag får kasta bort den och öppna en ny och vips så har jag olika många höger- och vänsterlinser kvar. Ibland brukar jag säga det till min optiker när jag är nere på Synsam, och tydligen måste jag ha en extrem otur för "det händer så gott som aldrig att en lins är dålig på det viset". För mig har det hänt två gånger den senaste veckan...

Idag hände det alltså för andra gången denna veckan. Jag skulle ut och springa och pressade i linser på bägge ögonen. Efter ha känt efter och ominstallerat den högra linsen några gånger stod det klart för mig att den var kass. "Inte fan tänker jag öppna en ny lins bara för att ut och springa", tänkte jag. "Jag kör på en lins!" Det kommer jag inte göra igen.

Jag försökte mig på intervaller idag: Springa så fort man orkar, vila lite och sen upprepa. Orkesmässigt så gick det bra. Synmässigt gick det sämre:  Jag såg fan inte hur långt det var ner till marken. Jag fick springa på känsla, vilket inte är helt lätt i de ojämna Rydsspåren. Varje gång jag trampade ner var det nästan helt oförberett och allt som oftast alldeles för hårt. Lyckligtvis klarade jag mig runt utan att ramla, men nu är jag helt öm i knäna.

FaluKalaset

Sovjeter, fula karuseller, konstiga stadsfestivaler och chokladhjul vars utsmyckning skulle få gamle Walt Disney att vrida sig i kistan - det jag beskriver är naturligtvis kringresande nöjesfält.

En gång om året besöker det fina företaget Axels Nöjesfält Falun för att berika den lilla stadsfestivalen FaluKalaset med sina konstiga, och copyrightmässigt mycket tveksamma, åkattraktioner och spelvagnar. Naturligtvis strömmar folk till för att pröva lyckan på chokladhjul (har man tur vinner man en Snickers) och i karuseller (har man tur överlever man). På dagen är barnfamiljerna där och har roligt och på kvällen är ungdomar där för att få sig en jäkligt skön fylla.

Jag har själv raglat runt där och storögt stirrat på fult målade Harry Pottrar och snurrande Hulkar. Jag har själv utmanat kräkreflexen i snurrande karuseller och därefter betalat för att få åka igen. Det är helt okej. På något sätt gör spriten att man glömmer bort att man befinner sig på Sovjetiskt territorium, så att man faktiskt kan uppskatta det kringresande nöjesfältet.

Jag har hört från säkra källor att det inom Falu kommun har förts diskussioner om ett namnbyte på FaluKalaset. FylleKalaset har varit uppe på förslag, FaluAset likaså (någon som ville bli av med skiten föreslog Till Salu-Kalaset men det togs aldrig riktigt upp till diskussion). På lekmannanivå förs samma tröttsamma debatt i lokaltidningarna varje år: "Fullaste helgen på hela året - hur ska ungdomsfyllan stoppas?". 

Själva idén med FaluKalaset verkar vara att det är det enda som händer i Falun på hela året. Barnfamiljerna går ner och höjer Sovjets BNP med några promille och ungdomarna går ner och höjer alkoholprocenten i blodet med ungefär lika mycket - bara för att det för en gångs skull händer något i stan. Naturligtvis vill Falu Kommun inte ändra något i det upplägget och för att rättfärdiga FaluKalasets årliga avstapelngående bjuder man alltid in den otroligt outhärdliga kringresande artist-cirkusen Rix FM-festival.

Att som artist släpas runt på cityfestivaler som FaluKalaset kan inte vara speciellt kul, varför jag inte kommer att säga något elakare om dessa artister än att de är kassa. Ibland får artiststackarna dessutom, utöver förudmjukelsen med att stå på scén på Stora Torget i Falun, utstå nedsliga upptåg från den missnöjda Falupubliken: All heder åt Darin som körde hela sitt framträdande utan att bli träffad av ett enda ägg.

Det har tagit nästan en timme att skriva det här inlägget. Med tanke på hur kasst resultatet blev så var det inte speciellt välspenderade sextio minuter. För att ni inte ska ha läst hela skiten helt i onödan så kommer jag avsluta med ett gott råd inför FaluKalaset, ett råd som för dig mycket väl kan vara skillnaden mellan liv och död. Ska du besöka Axels Nöjesfält: Undvik dagens första och sista åk - då testkör polackerna maskineriet (att köra en tom attraktion är slöseri med resurser).