Jag kan berätta, för alla som inte redan vet det, att rödörade vattensköldpaddor är det sämsta husdjuret man kan skaffa sig. De är roliga när man är liten, men de dör ju för fan aldrig.
Jag fick min lilla Skalman på min fjärde födelsedag och några år senare fyllde vi på med ännu ett odjur. Från början var de så pass små att de kunde bo i ett akvarium men allteftersom de växte fick vi lov att flytta över kräken till badkaret. Det var ganska okej faktiskt, lätt att göra rent och så vidare. När vi sedan bytte ut badkaret mot en duschkabin (varför i hela fridens namn vi nu tyckte det var bättre) flyttade paddorna över till en röd balja. Denna balja är betydligt mycket drygare att tömma och rengöra så nu för tiden byter vi bara vatten när vi verkligen måste.
Grejen med sköldpaddor är inte bara att de är jobbiga att ta hand om, de gör heller aldrig något roligt. Okej, ibland ramlar de runt på skalet och ligger frenetiskt sprattlande med benen i mesiga försök till att komma på benen igen (en gång i tiden orkade de välta tillbaka sig med huvudet, men nu är de för överviktiga), men deras viktigaste sysslor är att äta och vila. När de ligger i baljan äter de och när de är uppe så gosar de bara runt i lägenheten - solar i vardagsrummet eller njuter av golvvärmen under en hadduk i badrummet.
Det enda roliga våra sköldpaddor gör är att springa som galna kring benen på en när man står och lagar mat i köket. De vet att när man står där brevid kylskåpet, då finns det en bra chans att man ska plocka fram en leverpastej eller en skinka och slänga åt dem. En rolig detalj är dock att de kan inte äta på land så man måste bära ner dem i baljan när de har fått maten. Vid ett tillfälle gick en av sköldpaddorna runt och sparade en jordnötsring i munnen jättelänge för att kunna äta den när vi släppte ner honom.
Någonstans i botten tror jag det är meningen att vår art av paddor ska käka en nästan helt vegetarisk diet men efter sjutton år av nästan bara kött och pellets är de mer eller mindre Tyrannosaurus Rex. Om vi släppte ut dem skulle det vara för att bli av med dem, inte för att sakna dem tills de en vacker vårdag kom tillbaka.
Paddorna samarbetar för att undfly det äckliga vattnet i sitt hem.
6 kommentarer:
Så där känner jag om mina barn ibland.
Jag känner igen dig. Vet inte varifrån. Kanske för att jag också bor i Ryd ;)
det kanske är en bra idé att bygga en hage utomhus, så dom smiter av sig självt! Som paddan från ludvika.
*Ler stort* Underbart inlägg.Vi hade en landsköldpadda som rymde för några år sedan och sen meddelade polisen att de hittat en padda. Jag åkte till polisstationen men paddan hade redan lämnats över till Skansen. Så jag drog dit och mötte Jonas Wahlström faktiskt som var jättetrevlig. Men det visade sig att det inte var vår sköldis utan en rödörad vattensköldpadda. "Den där vill jag inte ha, den får ni behålla!" sa jag. En hel dag åt helvete.Du har helt rätt, de klarar sig sjukt bra, även utomhus. Den paddan som vi hade som rymde hittades ett år senare helt ruttnad.
Om du nu inte ens tycker om dem - sälj dem eller ge bort dem till någon som VILL ha dem!
Och det tror du inte att vi har försökt då? Ha ha ha!
Skicka en kommentar