Tro det eller ej, en gång spelade jag faktiskt back i ett av landets bästa ungdomslag i innebandy. Jag började min karriär som väldigt teknisk forward, gick senare över till målfarlig center och till slut blev jag backen som varken gjorde mål eller kunde dribbla. I slutet av min karriär var min styrka snarare att jag var skapligt snabb och stark i närkamperna. Eftersom nästan alla lag i div. 3 spelar mycket långbollar så kunde jag ibland dominera matcher på min backplats. Jag vann alltid långbollarna eftersom jag var där först och var starkast.
Mitt bästa innebandyminne är från min sista säsong med KFUM Falun. Inför derbyt med IBF Falun hade de toppat laget så mycket de kunde och jag trodde inte vi skulle ha en chans. Det slutade med att vi spöade dom med 3-4 trots att de spelade i numerärt överläge sista två minuterna och fick en straff i sista sekunden. Jag kan inte säga att jag storspelade den matchen men jag jag tyckte jag försvarade målet rätt bra mot mina gamla lagkamrater i IBF.
Ett annat mycket gott minne kommer från returmatchen senare under säsongen. Då tacklade jag ner fjanten Kimmy Dalbjer i sargen och fick frislaget med mig. Han blev så upprörd att jag trodde att han skulle börja grina. Har jag förresten sagt att han är en fjant? Varenda gång jag ser innebandy på tv4-sport och han är med i en intervju måste jag byta kanal, så fjantig är han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar