tisdag, april 12, 2011

En enkel resa till en svår diagnos

Idag på gymmet kunde jag inte minnas vilket skåp jag hade låst in mina saker i. En gubbe som var där såg att jag hade problem. "Du är ju inte ens gammal", sa han. "Vänta bara till du kommer upp i min ålder, då börjar du glömma saker på allvar", sa han.


Och sen berättade han om en gång när han åkte ner på stan med bilen och parkerade utanför en affär. När han kom tillbaka för att åka iväg var bilen borta. Han gick in på affären och frågade om de hade sett vad som hade hänt med hans bil, men de hade inte ens sett att det hade stått en bil där. Efter ett tag kom han på att han inte ens hade parkerat bilen där...


Och sen berättade han hur skamsen han hade känt sig när han direkt hade trott att den var stulen; "Tänk att du direkt börjar tänka illa om andra människor...". Det var fint.


Och sen tog han på sin militärmönstrade cykelhjälm och drog.


Och sen skrev jag det här blogginlägget med en titel som egentligen inte har något med något att göra men som du om du vill kan få till att passa det ovanstående text i alla fall litegrann. Godnatt!

1 kommentar:

peter gehlin sa...

mmm, sanrt är man där ...i alla fall jag..he he