torsdag, november 19, 2009

Om konsten att pitcha lagom uselt

Sitter i skolan med två sköna killar och försöker fila på en presentation till morgondagens seminarium. Det kommer att vara en liten tävling där alla får chansen att kort pitcha sina presentationer och en jury sedan väljer ut tre grupper som får köra fullständiga presentationer. Slutligen väljs den bästa presentationen ut som vinnare och för det får man ett hemligt pris (typ beröm från läraren eller nåt). Saken är bara den att vi inte vill bli utvalda som en av de grupperna som får köra en hel presentation.


För alla som inte är insatta i det här med högskola och lärare så är det så här: om man gör en bra presentation och lägger fram intressanta punkter så blir man utvald för att man är duktig. Gör man däremot väldigt dåligt ifrån sig så blir man utvald för att läraren vill jävlas. Det är med andra ord en hårfin balansgång för att slippa undan: pitcha bra, men inte för bra.


Vi har tidigare haft ett liknande upplägg på ett annat seminarium. Den gången skulle man maila in tre punkter som kort beskrev det svaret som man skulle komma att ge i redovisningen. Vi kämpade hårt och länge med att skriva lagom usla punkter, men sen när vi mailade in dem råkade vi kalla läraren vid fel namn (typ "Hej Gunnar", när hans namn är Ture Gunnarsson) och då var det såklart kört. Svaret vi fick tillbaka löd: "Ni har kommit fram till mycket intressanta punkter, jag ser fram emot er redovisning imorgon"


Vi får se hur vi klarar oss den här gången...

2 kommentarer:

samuel sa...

Går ni på högstadiet eller?

Marcus Gehlin sa...

Ja. Jag har gått om 10 årskurser. Själv då? Hurdan är situationen för er idioter i dagens samhälle?