Som jag skrev i går kväll var mitt nya blad inte något vidare. Man kan sammanfatta bladets uselhet i fyra punkter:
1. Det usla bladet (Godar) är nästan på pricken likt det bra bladet (Raw). Skillnaden mellan de två är alltså att Godar är totalt jävla värdelöst medan Raw är ett av de bästa bladen jag någonsin spelat med*.
2. Skålningen på bladet är totalt meningslös. Det är ungefär som att hoppa tillbaka till barnsben och spela med ett helt platt blad.
3. Jämför man Godar och Raw så är de, trots den utseendemässiga likheten, som natt och dag sett till vikten. Om Raw är att få en mört på metspö så är Godar som en haj på pimpelspö - aptungt.
4. Fatpipes löfte om att "alla våra blad passar på alla våra klubbor" är totalt jävla bullshit. Jag har inte sett ett blad sitta så löst sedan Pontus drog fast ett blad i skruvhål han själv hade gjort - med en skruvmejsel.
Jag var alltså så illa tvungen att köpa en ny innebandyklubba, och gjorde det idag: en Fatpipe Raw 29. 500 kronor fick jag betala, vilket var min maxgräns. Att det finns klubbor som kostar mer än tusen spänn är fan helt sjukt. Att det sedan finns människor som är villiga att betala det helt sjuka priset är stört sjukt.
Detta inlägget var egentligen tänkt att handla om just överpriserna på innebandyklubbor, men jag känner att det är lite för sent för ett så argt inlägg just nu. Det får vänta tills imorgon.
*Tillåt mig att vara lite innebandynördig och länka till det absolut bästa bladet någonsin: Evo 2. Samtidigt vill jag också påpeka att Evo2s storhet inte har någonting med den påstådda "zorro-lämpligheten" att göra. Zorrofinter är för fjantar.
1 kommentar:
skönt att se att du är i form igen älskling. :)
Skicka en kommentar