torsdag, september 04, 2008

Allt jag ville var att spela lite innebandy...

Igår kväll när jag låg i sängen och skulle somna så kunde jag inte sluta tänka på min innebandyklubba. Som jag skrev förra veckan så har jag varit tvungen att skaffa ett nytt blad till den. Tyvärr hittade jag inte riktigt samma typ av blad som jag hade innan, utan fick nöja mig med en äldre modell*. Jag har ännu inte spelat med det nya bladet, men i huvudet känns det helt fel. Det känns som om det kommer vara för tungt och för lite skålat. Dessutom har jag en underlig känsla av att skaftet kommer gå av när jag spelar med det nya bladet påsatt.

På grund av dessa konstiga tankar kunde jag inte få någon ro i kroppen. Jag gick upprepade gånger upp ur sängen och kände på klubban och intalade mig själv att den kändes hur bra som helst. Efter detta kändes det bra ett litet tag men sedan började jag åter vrida på mig i sängen. Jag blev helt galen på mig själv, men vetskapen om att jag skulle få testa klubban på träningen idag lugnade ner mig så pass att jag till slut kunde somna.

Mitt nya, tunga blad. Godar heter det.
Idag kom jag dock inte längre än halvvägs upp till träningen innan jag återigen blev helt galen: Min hals började göra ont. Igen. Det tog ungefär fem minuter innan jag fattade beslutet att åka tillbaka hem, eftersom jag verkligen ville träna idag. Jag fattar inte vad det är för äcklig jävla sjukdom jag har åkt på. Alltid när jag tror att den är försvunnen dyker den upp igen, när man som minst anar det.

Väl hemma i Ryd igen så lugnade jag mina heta känslor med ett hett bad och Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes. Jag kände mig som en ny människa när jag klev upp ur badet. Just då, som en blixt från klar himmel, blev jag helt galen igen.

Jag hade precis, mycket försiktigt, tagit ner en handduk som hängde på torkställningen ovanför badkaret och vikt upp torkställningen så att den skulle vara ur vägen när jag stod upp i karet. Tyvärr hade jag inte fällt upp ställningen speciellt bra, för när jag vände mig om efter att ha hängt upp handduken på en krok så kom den farande rätt på näsan på mig. Jag stod där i badkaret, med blodet droppande ur båda näsborrarna, och räknade uppåt mycket sakta. När jag kom till tio klev jag direkt ur badet, gick in till TVn och åt upp en hel chokladkaka.

Nu ska jag gå och lägga mig, och jag antar att det kommer bli ett helvete att somna nu när jag vet att jag inte kommer att få testa klubban förns tidigast på söndag. Vad ska jag nu intala mig för att kunna somna liksom? Jag känner att en karta sömnpiller verkligen skulle sitta fint just nu.


*Vid inköpet av detta blad blev jag också galen. Hur fan kan ett mer än fem år gammalt blad kosta 180 kronor?

2 kommentarer:

Karin sa...

Hahahaha....:-) Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, eller hur är det? Tack för att jag fick inleda min dag med ett garv!

Kvack sa...

Ok, det var en dag att komma ihåg...eller inte.