SStudentseriefinal

Under alla år jag har spelat innebandy så finns det fyra lag som jag verkligen har tyckt mycket om, och som jag har spelat många bra matcher för:
1. Samuelsdals IF
2. IBF Faluns P88*
3. KFUM Falun
4. Stockholm-Skavsta IBF

Under Samuelsdal-tiden var jag bara en liten grabb. Här spelade jag mina allra första seriematcher och vann min första cup - Viking Line Cup. Tillsammans med Markus Olsson och Marcus Carlsson ingick jag i den målfarliga Marcus-kedjan. Ibland klev det in två Marcus på backen också, vilket orsakade ett huvudbry utan dess like för de allra flesta inblandade.

IBF Faluns P88 lag är nog det bästa laget jag spelat med, om man jämför med andra lag i samma åldersgrupp. Vi vann Dalarnas P87-serie flera gånger, vann DM, spelade Mellansvenskan och massa annat. Tillsammans med Samuelsdals P88-lag (och ibland Moras 87or) var vi det bästa 87-laget i Dalarna, och antagligen ett av de bättre i hela Sverige också.

Innan jag började spela med IBF Faluns P88or spelade jag med deras P86-lag, något som jag inte alls trivdes med. När jag sedan blev junior, som den ende spelaren i P88-laget, och inte längre fick spela med mina gamla lagkamrater skulle jag bli tvungen att gå tillbaka till de gamla 86orna. Något som jag inte alls hade lust med. Istället bytte jag förening och började spela med KFUM Falun.

Innan KFUM Falun bytte namn till just KFUM Falun hette man BIK Lugnet (Bulldozers IK Lugnet) och det var ett lag som jag inte alls hade mycket till övers för. Jag antar att det var för att de var en riktigt vass lokalkonkurrent med bra lag, men det kan lika gärna vara för att de klådde oss i semifinalen i mitt allra första DM. Hursomhelst hade jag svurit på att "aldrig spela i BIK Lugnet". På ett sätt kan man ju säga att jag aldrig har gjort det heller, i och med namnbytet, men de orden till trots var mitt föreningsbyte bland de bästa valen jag någonsin gjort.

Att spela innebandy i KFUM Falun var verkligen skitkul. Vi höll oss på en, för mig helt perfekt nivå: Mycket skoj och skitsnack på träningarna men full fart på matcherna. Trots den ganska lama inställningen till att träna hårt (på försäsongsträningarna lockade tränaren med läsk i pris till de som kom etta, två och trea på löpningen, ändå höll sig de flesta hemma och köpte egen läsk...) var vi aldrig chanslösa i seriespelet. Ibland vann vi för att vi sprang skitmycket och sköt in ett gäng bollar och ibland förlorade vi för att vi inte hade något spel alls. Vinst eller förlust var det alltid roligt att spela, och jag har antagligen gjort mitt livs allra bästa matcher i den röd-vita KFUM-tröjan.

Trots att jag just nu spelar i IBF Linköping måste jag säga att Stockholm-Skavsta för tillfället är det enda laget som jag verkligen känner något för, något som verkligen syns om man jämför mina prestationer i respektive lag. Det är absolut inget fel på IBF Linköping; det är ett riktigt roligt och duktigt gäng. Jag tror bara att det är jag som helt har tömt mitt intresse för seriös innebandy. Utöver det är det också himla trist att aldrig veta vilka man spelar mot, och aldrig ha mött lagen förrut. Det blir aldrig de där hatmatcherna som det var uppe i Dalarna.

I alla fall: det jag egentligen tänkte skriva var att Stockholm-Skavsta precis har gått vidare till final i studentserien. På söndag drabbar SS IBF och Incest samman i vad som mycket väl kan komma att bli århundradets studentseriefinal. Rydshallen klockan 1400 eller 1700. Kom och kolla vetja.

*Märk väl att detta var ett gäng år f.Ki. - före Kimmy.