Christer Fuglesang och hans skojiga rymdkompisar fortsätter att vara den stora nyheten i svenska tidningar. Senast nu i natt var det faktiskt en amerikan som pratade svenska uppe i rymden. Hur ofta händer det liksom? Klart jag förstår att det skapar stora rubriker. I framtida historieböckers kapitel om kända rymdcitat kommer det att stå där, alldeles under "Houston, we have a problem" och "...a giant leap for mankind". "Fina fisken Christer".
Det är egentligen rätt sorgligt att vi svenskar är så jäkla stolta över vårat lilla skitland, vårat lilla skitspråk och våran lille Christer. Nog för att det är en fantastisk bedrift av Christer att han har tagit sig dit han är idag. Men lets face it, han har just nått så långt som någon svensk någonsin kommer nå. Det är väl snarare något att skämmas för? Tänk er själva. Hela sveriges befolkning, nutida och framtida, överglänsta av en man som heter Fuglesang.
Och till sist så har det visat sig att norges starkaste fjortonåring inte var så stark trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar