Om när jag kokade knäck

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att koka igång en stor sats knäck. Jag plockade receptet från den här sidan, men tyckte att det lät ganska mesigt så jag kokade upp en dubbel sats.

Efter ungefär fyrtiofem minuters bubblande hade det inte hänt så mycket med min knäcksmet, så jag återvände till sidan och såg att receptet där var på 100 knäck. I kommentarerna till receptet fann jag att fler än jag hade tyckt att receptet verkade mesigt, men att receptets författare inte rekomenderade dubbel sats. Med en begynnande oro återgick jag till att röra i min knäckkastrull.

Efter ytterligare en halvtimme orkade jag inte vänta längre utan började hälla upp smeten i formar. Ganska mycket knäck kom på diskbänken, men jag tänkte att det kan jag lätt ta bort sen när det har stelnat. Tyvärr stelnade aldrig smeten, och jag har ännu inte orkat ta bort allt det där kladdet från bänken. Antagligen kommer jag få stå och bearbeta knäcken med isbitar tills den har stelnat så pass mycket att den går att skrapa bort.

Min goda vän Jesper C berättade att hans mor en gång hade haft ut massa knäck på diskbänken, som hans far hade fått knacka bort med ett stämjärn. Hela bänken blev förstörd.