Mårran

Mårran är hur läbbig som helst alltså! När jag var liten så hade jag mardrömmar om att Mårran kom efter oss när vi var på picnic. När vi flydde så glömde jag min snuttekudde på picnicfilten och fick lov att springa tillbaka för att hämta den. Jag tror att det är bland det modigaste jag någonsin gjort, sett till både dröm och verklighet. Än idag tycker jag verkligen att det är läskigt när Mårran kommer för att hämta sin rubin från Tofslan och Vifslan.

Mårran är någon slags ishäxa som glider runt i Mumindalen med omnejd i jakt på vänner. Hon är inte elak egentligen, utan bara ensam. Huruvida Mårran är den enda mårran är jag inte säker på. När jag läser böckerna om muminfamiljen så får jag uppfattningen att det finns ett helt släkte med mårror. Varför det då finns en mårra som heter Mårran är jag lite osäker på. Mårran kanske är den största mårran? Eller den ensammaste?

Hur som helst så har jag gjort två MSN-iconer för alla er Mårran-älskare:

En till jul.

Och en till nyår!