Om Media Richness Theory och om hur drönare kommer sudda ut gränserna mellan mötet och mediet

Jag har plitat på exjobbet nu i dagarna två, måndag och tisdag. Hittills har det blivit två sidor referensram om Media Richness-Teorin (MRT), en teori som rankar olika kommunikationsmedium efter den informationsrikedom som mediet kan bära.

Då ett kommunikationsmedium egentligen definieras som något av en mellanhand i kommunikationen mellan två, eller fler, människor (ta typ telefon, tv) så kan du egentligen inte kalla det mänskliga mötet för ett medium. Likväl utgår MRT från det mänskliga mötet som det absolut rikaste sättet att utbyta information. Mötet inkluderar alla sinnen, ger möjlighet till direkt feedback på vad som sägs och möjlighet att anpassa meddelandet efter mottagaren.

Då de artiklar som jag utgår ifrån har några år på nacken så ligger ofta videomötet (ni vet sån där webcam-konferens som de alltid har i filmer men som ingen har på riktigt) på en god andraplats i fråga om informationsrikedom. Därefter rangordnas telefon, adresserade textmeddelanden och sist oadresserade textmeddelanden (det vill säga icke-personaliserade meddelanden).

Den främsta skillnaden på mänskligt möte och Hollywood-konferens är att hela det fysiska rummet kan utnyttjas vid ett direkt möte. På så sätt ligger alltså videomöten långt ifrån det verkliga mötet (vilket också troligen är anledningen till att videomötet aldrig förekommer i verkliga livet). Och artiklarna detta kommer ifrån är ändå hämtade från 80-talet. Vad har hänt med mötesteknologin sedan dess? Inget! Förns snart...

Vad som kanske ligger i den allra tidigaste framtiden är antagligen hologram (ni vet som i Star Wars). Hur pass mycket hologram-mötet kommer att skilja sig från videomötet i fråga om informationsrikedom låter jag dock vara osagt, det får nån publiceringskåt tråkforskare plocka fram data på. Hologramet begränsas nämligen av oförmågan att påverka den fysiska miljön hos motparten i en kommunikation, något som gör att rikedomssteget från video till hologram inte blir så mycket ett steg som en knapp vickning på en holografisk tå.

Det jag istället tror kommer revolutionera mötestekniken i framtiden är möjligheten att skicka ut drönare (kan också läsas som: avatar, robot, eller mänsklig avbild framställd på konstig väg) på långväga möten. Alltså: när du har ett möte i Sydney ena dagen och i Borlänge nästa dag, då skickar du bara iväg din drönare till vad ställe du nu inte vill åka till (Borlänge). När drönaren anländer till mötet kopplar du bara upp dig och tar kontrollen över den och därmed mötet. Drönaren agerar du och därmed fås ingen som helst förlust av informationsrikedom jämfört med om du själv hade åkt till Borlänge.

Drönaren kommer alltså helt radera gränserna mellan kommunikationsmediet och det mänskliga mötet. Kom ihåg var du läste det först.