Tintin

Jag måste bara skriva ett kort inlägg såhär på morgonen och reflektera över Tintin-albumens konstighet.

Jag har just börjat lyssna lite på cd-böckerna om Tintin och hans vänner, och det är inte mycket realistiskt som händer i de historierna. Bara en sån sak som att Tintin var första människan på månen. Eller att han fortfarande lever, så många mordförsök som han varit utsatt för.

I Tintin och det sönderslagna örat blir han fastbunden på en stol av två skurkar, han försöker komma loss men repen är starka. Som tur är kommer det en klotblixt och kastar ut Tintin genom fönstret, varpå repen tydligen går upp. När skurkarna springer ut kastar Tintin någonting, som träffar båda skurkarna så att båda blir medvetslösa.

I samma berättelse blir Tintin också överste i någon konstig generals armé. Helt plötsligt får generalen gulsot av en dynamitgubbe, och då styr Tintin helt plötsligt hela landet. Kan man få gulsot av en chock?

En annan rolig grej är att han alltid är bovarna på spåren. Har någon varit och ringt ett samtal, och säger att det var en släkting han ringde till, tänker Tintin direkt: "En släktning. Och det tror han att man ska tro på." Och självklart visar det sig att han som ringde samtalet var skurken hela tiden!