Igår när jag var ute och gick så kom jag ihåg den gamla avslutningssången som vi sjöng efter varje avslutad skoldag i ettan och tvåan. När klockan började närma sig fjorton satte vi oss i ring och klappade händerna och sjöng. Såhär var texten:
Nu är det slut för idag (klapp klapp)
Tack och adjö för idag (klapp klapp)
Tänk så mycket vi gjort
Tänk vad tiden gått fort
Men nu är det slut för idag (klapp klapp)
En annan grej som jag aldrig kommer att glömma från den tiden är när vi fick lära oss skillnaden på lingon- och blåbärsris: "lingonrisets blad är glansiga och har en litet plastig yta medan blåbärsriset har matta blad". Och så skickades två ris runt i ringen så vi fick se själva.
Precis nu tänkte jag att det måste ha varit jobbigt för vår lärare att sitta ner på golvet varje dag (det blir ju så när man blir gammal), men när jag tänker efter lite så tror jag att hon satt på en liten snurrpall. Det fanns en eller två snurrpallar i varje klassrum, beroende på hur många lärare klassen hade. Under lektionstid så åkte lärarna runt på de där pallarna och hjälpte oss med tal och skrivstil. För oss elever var det förbjudet att åka på pallarna men ibland när läraren inte var där gjorde vi det i alla fall. Det var kul!
På dagis satt vi också i ring på golvet och sjöng varje dag. Där hade vi bestämda platser i ringen, fröknarna hade klistrat lappar på golvet på vilka våra namn stod skrivna. Vi hade också ett lekrum, mitt emellan de olika avdelningarna. Inne i lekrummet fanns en konstig kub inbyggd i väggen och en massa kuddar som vi kunde slänga runt och bygga saker med, men vi fick inte vara där inne utan att fråga först. I ett annat rum fanns en bok om en råtta som kunde trolla. På en sida trollade han fram en sportbil och han fick alltid pannkakor till mat för det var det han gillade bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar