Som jag tidigare skrivit så är jag numer, efter två månaders sjukdom, helt frisk. Eller, det vill säga, så när som på en liten hosta, vilken inte dyker upp mer än två gånger om dagen. Synd att de två gångerna är 1) När jag går till sängs på kvällen och 2) Förbannat jävla tidigt på morgonen.
Det är ju inte så att jag har något emot att gå upp klockan 04.30, speciellt nu när jag försöker bli frisk tycks det mig komplett onödigt att sova. Dock så blir det lätt lite segt att gå upp så här tidigt, främst därför att 1) Jag sover bort hela dagen och 2) Jack lämnar mig inte i fred.
Just nu är det tenta-p i skolan, men jag har inga tentor = helt ledig. Jag har därför länge trott att de här två veckorna skulle kunna ägnas åt att kickstarta träningen igen - jag har blivit helt ur form på senaste tiden. Men tji fick jag alltså. Istället ligger jag här på soffan och glor på Twins och käkar russin. Förstå mig rätt nu - det är också väldigt roligt, men min vila hade varit desto roligare om den hade gett mig någonting. TILL EXEMPEL SÅ KANSKE JAG SKULLE KUNNA FÅ BLI HELT FRISK SNART? GUD?!
Ringde sjukvården igår igen (ja, jag börjar bli desperat). De sa ju till mig för fyra veckor sen att ringa tillbaka "om det inte har blivit bättre inom två veckor". Dum som jag är så sa jag sanningen igår när jag ringde: "Ja det har blivit bättre". Fick som svar att "Jag vet att det inte är det här du vill höra, men en förkylning kan hålla i sig länge". Jag sa att "Ja, ni brukar säga det...", och fick sedan veta att det jag borde göra är att vila och käka vitaminer. JA VAFAN TROR DU ATT JAG HAR GJORT DE SENASTE TVÅ MÅNADERNA?, tänkte jag. Men jag sa; "Jaha, ja. Jag ska försöka det...".
Men sen sa hon det att "Det är ändå ingen mening med att du kommer in på undersökning, vi kan inte göra något för dig", och det är ju jävligt sant. Äntligen en sjukvårdare som är ärlig...
Men du då, Gud?! Kan inte du göra något?
Nu ska jag dricka upp mitt te och sen gå ut med Jack.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar