Imorse när jag klädde på mig visste jag att det skulle vara kallt ute. På med raggsockor, extra tröja, halsduk och vantar och sen bar det av ner för trappan. När jag kom ut insåg jag snabbt att det var liite kallare än vad jag hade räknat med vid påklädningen. Men det tar ju inte så lång tid att cykla upp till universitetet, tänkte jag, och trampade iväg.
Efter ca 200 meter var det slut på det roliga. Kedjan hade redan hoppat av en gång under dessa 200 meter, men denna gången ramlade istället en stor bit av kedjeskyddet av och fastnade i trampan så att Nakamura blev ocyklingsbar. Jag ställde Nakamura vid närmsta hus och gick upp till skolan istället. Kallt, tråkigt och jobbigt.
När det var dags att gå hem hade jag gruvat mig hela dagen över hur jobbigt det skulle bli. För att göra allt värre var klockan sex, det var mörkt och jag hade en tung bag med träningskläder och skolböcker att släpa på. Det blev som väntat en mycket tung promenad.
På vägen hem hämtade jag upp Nakamura där jag lämnat honom, och när jag kom hem bar jag, som en annan nörd, upp Nakamura längst upp i trapphuset och ställde honom nära elementen. Värmen kommer göra Nakamura gott. När det blir lite varmare ska jag gå ner och köpa skiftnycklar och olja, och sen ska jag nyckla och smörja till dess att Nakamura är som ny.
Och förlåt Sofia, för att jag inte hälsade på dig när du cyklade förbi. Jag kunde bara röra ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar